Om en konsert och om en resa.

I går fyllde min pappa år.
I morgon reser vi hem till Arvidsjaur.
På lördag ger jag och min lillebror en konsert och det är fest för pappa.

Hans syskon mammas syskon syskonens barn och barnbarn samt till och med några barnbarnsbarn kommer.
Och vänner.
Cirka hälften som bjudits kunde komma det är tur.
För vi blir ändå 70 pers.

Om konserten.
Jag och min lillebror har aldrig gett konsert på det här sättet tidigare.
Tillsammans.
Jag har aldrig sjungit så många solon på rad och varvat det med flöjt.
Flöjt och sång är två saker man helst inte ska kombinera.
Flöjten gör något med stämbanden så att det är svårt att få bra ton i rösten.
Jag är inte så smart med andra ord.

Det jag vill säga mellan varje stycke vi framför:
Ja ni får ursäkta jag är verkligen inte i den form jag en gång var och lite ont i halsen har jag minsann också.
Ni ska veta vad mitt stöd tagit stryk iom graviditeten och den väldigt utstående magen jag hade då.
Nu är det bara några låtar kvar jag hoppas att ni står ut.

Vad jag kommer att säga:
Tack.
Tack tack.