En gång var det en tjej som mejlade mig och berättade.
Att hon gillade min blogg och att hon särskilt gillade mina bilder.
Att hon använt sig av många av dessa som förlaga.
Till teckningar hon gjort och senare sökt in på en konstskola med.
Teckningar på mig när jag visar mina kläder.
Och hon kom in!
Nu kan ni ju ägna resten av kvällen åt.
Att räkna.
På hur många gånger jag tänkt på dessa teckningar och undrat hur de ser ut.
Själv ska jag värma upp rösten och fingrarna och öva inför konserten.
Och läser hon fortfarande min blogg?
8 kommentarer:
Hon måste ju bara visa bilderna. Nu blir jag ju jättenyfiken. :)
Jag med!
åh, vilken underbar komplimang. såklart måste hon ju visa bildern!
Åh vilken fin komplimang! Hon måste ju visa!!
men åh, hon måste ju skicka dem till dig!
Hon har en utställning på vårvintern där temat är du. Hon läser din blogg. Hon tycker att du är omåttligt vacker. Och en icke sinande källa till inspiration.
fröken k,
jag med!
alexandra,
JAG MED!
frida,
visst är det en oerhört hedrande känsla.
karin,
lika många gånger som jag undrat över hur de ser ut har jag också blivit varm i magen av smicker.
erika,
ja!
anonym,
vad är det du säger?!
1. driver du med mig?
2. är det inte 1 så måste du säga mer!
Oregelbundet fritt broderi på och med diverse material. Arbetat i sex månader med det, har tre hetsiga månader kvar. Mailar kanske en bild någon dag (är inte så tänd på publicitet). Skit förresten i det där med vikten, det handlar inte om det. Du har stil, människa.
Skicka en kommentar