Det några kanske inte vet.
Är att jag är galen i paraplyer.
Hittar jag ett på loppis i en färg.
Eller nyans av en färg.
Alternativt mönster eller material jag inte har då måste jag köpa det.
På 60-talet tycks det ha fullkomligt blomstrat.
För paraplyhandeln.
Eller är det kanske så tidigt som 50-tal i vissa avseenden är jag oerhört dålig.
På att tidsbestämma.
Det enda nyinköpta jag har.
Är ett vitt från Lisbeth Dahl.
Alla andra är fyndade på loppis oftast för inte mer än en tjuga eller två.
4 kommentarer:
jag ett likadant dahlparaply fast ett grått. det är fånigt, men jag blir glad varje gång det regnar och jag får ta fram det där paraplyet. vardagslycka!
jag visste redan att du var det hihi. superfint paraply!
Älskar också paraplyer och är väldigt sugen på ett sånt lisbetdahlparaply!
nostalgi,
grått, det lät snyggt!
jag blir också glad.
eller blev snarare, nu är det inte så ofta jag kan gå med paraply för händerna måste ju hålla i vagnen.
men tids nog, då torsten kan gå själv, då ska jag spatsera med mina paraplax.
lisa,
haha.
och tack!
amanda,
de är verkligen fina.
jag har fick två spontana komplimanger från mötande killar vi två olika tillfällen på samma dag.
då började jag tro att de drev med mig, men det är nog just precis så himla fint.
Skicka en kommentar