Om när jag var liten.

En gång var jag liten.
Då såg jag bland annat ut så här:






Jag kommer ihåg när det var vinter och kolsvart ute.
När mamma hade klätt på oss alla overaller och handskar och mössor fick vi sitta i trappen och vänta.
På att hon skulle klä sig själv och plocka ihop allt vad vuxna då behövde under dagen.
Jag undrar hur tidigt det var som liten har man väl rätt sällan någon tidsuppfattning?

Jag minns att det var trångt men skönt att sitta i trappen jag och mina två äldre syskon.
Med alla kläder på det gick knappt böja sig vi var som stora magottar.

Min bästa vän var min storebror vi hade många olika lekar ihop.
Hemliga klubbar osv.
Ibland lekte vi ute och byggde riktiga kojor eller sprang omkring.
Ibland lekte vi inne genom att sitta bredvid varandra och rita allt vi skulle göra.
Ritade upp en äventyrsvärld och medan vi ritade.
Båda på var sitt håll.
Berättade vi vad vi gjorde för den andra så att den andra kunde fylla på med en händelse borta i sin rithörna.

Jag kommer ihåg hur det var att vara hos mormor och morfar.
De bodde ovanpå posten man gick uppför en smal trappa jag kommer ihåg lukten.
Från hallen där nere det luktade från pannrummet.
Och hur den sedan ändrades när man gick uppför trappan.
Det blev ljusare och det luktade mer mormor.
Och fika.

Och min yngsta moster som fortfarande bodde hemma.
(Alltså hon var bara tio när jag föddes, så det var ju inte som att hon bodde kvar för att hon var svår att bli av med utan snarare för att hon var elva år.)
Hon klädde ut mig och min bror.
Och lekte skola.
Vi hade alltid skolböcker hos henne som hon själv gjort.
Och när vi kom dit fortsatte vi med de uppgifter hon gett oss.

Och så minns jag hur stor jag tyckte att vår tomt var.
Jag sprang ner till hörnet en gång stod och tittade upp mot huset och tänkte.
Nu är det bäst att jag springer hem igen annars undrar de ju var jag är.
Jag var cirka 50 meter från huset.