För drygt två år sedan.
Vi åkte hem till mina föräldrar en av mina barndomsvänner skulle gifta sig.
Bortanför byn grävde de en massa de skulle göra vägen smalare.
För att slippa underhållningsskydlighet mkt smart kan man tycka fast vägen var redan innan.
Väldigt smal.
Doften hemma.
Tystnaden som trycker mot öronen för jag har blivit ovan den.
Glädjen i hjärtat över alla tallar och fjäll.
En känsla av att jag kommit hem en känsla av att jag inte längre hör dit.
Klänning, second hand
strumpbyxor, Noa Noa
skor, Vagabond.
1 kommentar:
vi hör alltid dit sys. vare sig vi vill det eller inte. det går inte att utplåna myrarna skogarna grusvägen väntan på skolbussen.
Skicka en kommentar