Om en vintrig lilljoanna.

När man är stor och gravid och känner sig trött och sliten.
Då är ofta det sista man vill att fota sig själv och visa upp för hela världen (va? det är väl så många som läser min blogg?)

Därför blir det lätt att man är nostalgisk och tittar på gamla bilder.
Så lagom till middagen presenterar jag.
Den här:

En klassisk Joannabild uppe i Gauto säkert på påsklovet jag är.
Rosa rosa rosa.
Och våga inte komma med en annan färg jag godtog sällan det.

Glasögonen var svagt pärlemorskimrande och hade en svagrosa och en svagblå sned rand på skalmen.
Tillsammans med en häst i silver de knäckte jag i två bitar.
När jag stod i ett fågeltorn och spanade på svanar.