Om när saker kommer till rätta och om när saker kommer fram.

Och för att fortsätta i den positiva återfunna-saker-andan från i morse.
Den blå rosetten.
Som jag förlorade i höstas den kom faktiskt tillrätta redan dagen efter.

Fina Alexandra hade hittat den utanför Spegeln.
Och fina Alexandra tänkte att den nog tillhörde mig.
Jag har bara glömt visa och hurra högt även i bloggen.
För det ska ni veta.
Jag har gjort det i verkligheten det tyckte jag var på sin plats.

Jag vädrade kläder.
Jag återfann broscher.
Inte som varit försvunna direkt men som jag kanske förlagt i minnet.
Att jag ens äger.

Fina.
Både ihop och för sig.