Om Bvc och en WC.

På vår Barnavårdcentral har de så tjusiga möbler.
Soffor och stolar i vitt och orange jag undrar vem som gjort dem?

Och i fredags.
Var jag på boksläppfest tyckte att jag matchade toaletten nåt så oerhört.
Men så här utan två öl i kroppen.
Kanske det inte var fullt lika fantastiskt men jag har iaf.
En fin blus ett fint halsband och en underbar jacka ja! Garden collection!
Hade fattat fel, men går man i en hm-butiken veckan innan och ser exempelvis jacka, klänning, blus från nämnda kollektion.
Då är det lätt att tro att den haft sin premiär.
Att man missat sina godbitar.

Men så var alltså inte fallet i morgon går jag tillbaka till jobbet.
Någon måtta får det lov att vara.


Blus second hand i Gladsax,
halsband H&M
jacka, H&M Garden collection.

Om art deco och om pop och om Torstens fina skor.

På H&M kan man se tröjor som inspirerats av 80-talet.
Som inspirerades av art decon.
Den delen av 80-talet är jag förtjust i.
Eftersom art decon är en av mina favoriter i formspråkets historia.
Både inom den målande och den arkitektoniska konsten finns en stor del av mina favoriter.
Inom art decons genre.

På Sveavägen alldeles intill Kafé Valand.
Finns ett trasigt källarfönster det ser alldeles precis ut som.
En tjej med blek hud, svarta kläder och nya Clarks.
I slutet av 90-talet början av 00-talets.
Frisyr.
Konstig uppdelning det ser precis ut som en sån tjejs frisyr iaf.

Och Torsten.
Har i helgen invigt sina Converseskor hans allra första par.
First star dem fick han när han var nästan lika liten som skorna.
Av en fin vän som nyss avslöjat. Att han själv ska få ett barn det känns mkt roligt.


Dessutom är jag sjuk.
Igen.
Vad hände med mitt imunförsvar egentligen har det åkt ut med efterbörden?
Månne.

Om de dåliga relationerna.

Clara skriver om relationen.
Den dåliga, att man inte ska vänta till det första slaget, att man ska gå redan efter den första gliringen.

Det låter bra.
Men det är nog precis lika svårt som att gå efter första slaget.

Jag har haft en relation som var riktigt dålig.
Att den var dålig förstod jag inte förrän jag lämnat den, gått ifrån och först några veckor månader senare nyktert kunde se.
Hur jag haft det.

En människa som manipulerar gör det ju inte på ett uppenbart sätt.
Från början är allt bra, han säger att jag är bäst i världen.
Att jag är precis en sådan som han letat.
Och på slutet kan man inte fatta hur jag någonsin velat leva med en sådan människa.

Tar man klivet över hela vårt förhållande och landar på sista månaderna.
Där han sa att jag var sjuk i huvudet som ens kunde tro att han var med någon annan.
Där han kastade min väska hårt i marken för att jag var arg på honom.
Jag hade just fått bevis på att de hemskt snuskiga sms:en han skickat inte alls var till en killkompis på fylleskämt.
Det fattade jag ju även när han sa det men det är svårt att fortsätta protestera när han än en gång säger att jag är sjuk i huvudet som kommer med alla dessa anklagelser.
Tar man det klivet kan man tycka att det är märkligt att någon stannar.
Att jag inte gick vid första gliringen.
Vid första beviset på svek (det skulle göras abort, han vägrade åka upp till Umeå för att vara med, han skulle, som han så fint förklarade, renovera sin cykel och njuta av första veckorna av sitt sommarlov).
Eller vid första tystnaden (han hade en förkärlek att tiga i timmar när vi diskuterat, ignorera mig helt, i en liten etta inte titta på mig utan bara gotta sig i övertaget av att jag grät och bönade honom att se på mig, tala till mig).
Eller första gången han sa att han nog inte ville vara tillsammans med mig (han hade fått veta att jag haft sex med fler än han trott (han hoppades väl på en, han själv och ingen mer) och som min mamma sa; Det är snarare det faktum att du varit med fler än han själv som är problemet, inte själva antalet).

Men de kommer ju sakta sakta.
En som var lite över gränsen men jag övertygades att det var mitt eget fel.
Mitt eget huvud det var fel på.
Sen en till.
Som också naturligtvis var mitt fel.
Så då lade jag det bakom mig försökte anpassa mig och tänkte att jo, jag är kanske lite väl känslig och svartsjuk ändå.

Och så undrade jag varför jag inte fick komplimanger längre varför jag inte fick ta i honom på krogen.
Jag gav honom tydligen mindervärdeskomplex och det löste han.
Genom att göra allt för att få mig liten.

När jag lämnade honom.
Jag hade avslöjat en otrohetsaffär han var hos henne varje natt när jag jobbade.
Kom hem några timmar före mig duschade av sig och låtsades som ingenting.
För att han förmodligen behövde hävda sig och sitt dåliga lilla självförtroende.
Se om han kunde få fler tjejer än mig.
Det var som att någon tryckte på en knapp.
Stängde av den del av mig han manipulerat i så många år.
Nu såg jag det långa pärlband av manipulering han fått mig att lägga bakom mig.
Varje sak han fått mig att tro var mitt fel.
I så stor grad att jag inte längre varit mig själv.

Jag vaknade upp och jag flyttade.
Inom en vecka hade jag bytt stad och bytt framtidsplaner och fortfarande kan jag tänkte.
Inte på honom som person utan på hur hemskt mitt liv var.
Inga vänner som frågade om jag verkligen hade ett bra förhållande kunde få mig att tro.
För han övertygade mig ju hur verkligheten var.
Hans vridna verklighet.

I efterhand kan jag tänkta att jag aldrig ens skulle ha flyttat ner.
Men man ser gärna saker tydligare först i efterhand.
Hur ska man då se den första gliringen?
Man hoppas väl alltid att det är blott en engångsföreteelse.

Om dofter.

På Rodeo pratar de doft.
Jag älskar och hatar dofter.
En stor dröm är att få vara den på en tidskrift.
Som skriver om dofter får nya dofter ska lukta på rekommendera kategorisera (och sedan får behålla, visst visst visst?)

Jag söker ständigt den perfekta doften.
Som upphöjer mitt eget jag bara en lagom bit som får mig att känna mig.
Vacker genuin underbar och behaglig.
En doft jag tror mig funnit som samlar ihop allt detta och duschar det på mig.
Är Chanels Coco Mademoiselle.
Men den får en visst man i hemmet hostattacker av.

Andra använder parfymer som är på tok för gamla.
Som luktar unket och alkohol och damm.
Och dam.
Teaterpubliken tenderar att överkonsumera just denna dammiga damiga doft.

Nu har jag:
Crystal Noir - Versace
Light Blue - Dolce & Gabbana
Lovely - Sarah Jessica Parker
Woman - Marc Jacobs
Chloé - Chloé
Image Woman - Cerutti

Minnen till varenda en.
- När jag har svarta klänningen med paljettrygg, ljusa läder kilklackskor, kuvertväskan och varma sommarnätter.
- Underbara Erika på Noa Noa hon är glädje och skönhet
- Jag köpte den just innan Umeå Open ett år, det var efterfest på Designhögskolan flera undrade vem det var som luktade, jag "eeh det är nog jag" trodde de menade illa men alla sa "du luktar underbart".
- Känner mig vårig och kvinnlig vill bära nya slags kläder till den och sitta på uteserveringar eller leka i parker med Torsten.
- En vän köpte den när hon var i Tokyo till Sverige verkade den aldrig vilja komma, den är för alltid förknippad med min vän, med cigarettrök och kalla vårkvällar på väg till fest.
- Jag var au pair en sommar, kvinnan i huset jobbade på Vogue (jag var inte lika djupt intresserad av magasinvärlden och modevärlden, fattade inte djupet av henne som kontakt) hon bar denna och jag förknippar den med hennes små klackar och smala handleder och alltid rena kläder hela hon osade rikedom och framgång och sval skönhet.

Andra dofter jag älskar:
Vått grottrum, det kalla lite kritdammiga
Smältvatten på våren
Skogen på hösten
Isen på vintern
Bensin
Och Torsten. Torsten Torsten Torsten.

Doft jag aldrig mer kommer att tåla:
Den jag hade när människan jag levde ihop med i Gbg bröt ner mig till en spillra, sakta dag för dag.
För tar jag på mig den.
Blir jag igen till en lite spillra.
Och så pepparkakor, hela gravidillamåendet kommer över mig igen (går lika dåligt med viss musik från då, mår bara illa av det suck).


Kollage från Rodeo.

Om gult och blått och gamla slott.

Vi gick på Stockholms Stadsmuseum.
Vi såg en utställning om hus.
Standardkök av olika årtionden.
Hur dörrhandtagen såg ut och lägenhetsdörrar och köksluckor åh alla dessa vackra slott.
Till svenska lägenheter.

Hela familjen var gul och blå av en ren händelse.
Och jag och min systerdotter åt goda lunchpajer det har varit en trevlig helg.
En dag för kort men de tenderar ju att vara det.


Kläder:
jag, loppiskappa loppisklänning reascarf och HMkofta.
Torsten, Moonkidsreajacka (köptes när han bara var några veckor i min mage) mössa stickad av min syster loppisbyxor och Converse.

Om färgerna och arrangemangen.

Färgklickar i hemmet.
Det ska man ha.

Nu är det fredag och hela helgen känns rolig.
Mamma och pappa och Lovisa och min lillebror och hans flickvän och min käraste och min son.
Göra saker som faller oss in, gå på museum vi känner oss sugna på.
Fika allt.
Som kommer i vår väg och gå på Vintagemässan och på boksläppfest och umgås.
Umgås umgås umgås.

Vågar jag hoppas på solsken?

Om krisp och tips.

I vårt köksfönster.
Står numera en samling vackra glasljustakar i diverse storlek och form.
Som min moster med den mkt goda smaken.
Har haft vett att ge mig i mina unga år (läs: allt innan tjugo).

Och på bordet i lördags några kaffekoppar.
Från Ria i Gävle vi fann dem för något år sedan.
En femma styck har jag för mig.

Och så undrar jag.
Vad man gör för extra roliga saker med en flicka som är elva år.
När man är i Sthlm.
Min äldsta systerdotter kommer hit i morgon.
Från Umeå åkandes med tåg med mina föräldrar.
Det ska bli så roligt i morgon ska hon få gå på besök på KP.
Men vad gör vi sen?

Finns det något ställe man absolut inte får missa om man är en tjej som gillar Harry Potter och har dansat sedan man är bara något år gammal?
Jag tänker att ni nog är många som har fina tips.
Ge mig!

Om Vintagemässan.

Hu!
Rra!
Vintagemässa och jag bor i Sthlm.

27 och 28 mars, mellan 12-18.
Gå till Strand vid Hornstull och förlusta eder.
Det ska jag sannerligen göra.

Och känner man att man har turen med sig kan man gå in på Vintageportalen.

Hon lottar ut några biljetter.

Om en majkollektion och om en färgkoordination.

H&M gör en kollektion som släpps i maj.
Fashion against Aids.
Och då är det så fint att 25% av intäkterna går till.
HIV-organistationer.

Och varför klänningen och halsbandet på bilden ovan borde gå till mig.
Demonstrerar jag med bild nedan.

Dagens klädsel, ni ser att jag omedvetet matchat dessa två nya favoriter från H&M.
Ni ser även den bedjande blicken och de två smygande tummarna upp.
Hur jag liksom bara "snälla?".

Det är det minsta H&M kan göra efter att jag missat den röda.
Alldeles underbara jackan.
Från den där garden collection jag fullkomligt missade.


Bild överst: Glamour.
Den andra är ju min, det fattar alla.

Om mitt hemska hår.

Något har hänt med mitt hår.
Förr växte det till en bra längd så fort jag klippt bort nötta delar.
Nu verkar det snarare växa inåt.

Och lockarna är risiga och ibland ser det ut som att jag har begynnande flint.
Faller sidbenan fel.
Blir det vikar längre än skalpen skulle jag vilja påstå om ni låter mig överdriva.

Förr sa jag.
När jag får barn klipper jag tillbaka min fina page.
Den hade uppklippt nacke och lång lång lugg som bestod av två självlockiga korkskruvar på varsin sida.

Men int ha ja klippt mä.
Det är som att jag försöker skydda mig göra mig speciell.
Med mitt stora hår i valk och våg.
Hur kan ett hår få mig att känna mig så naken?

Om badkläder.

Jag har aldrig varit den.
Som trivs på stranden bara bära badkläder och skutta omkring.
Som om ingenting har hänt.

Men hade jag varit det.
Då hade jag föredragit mönster från Åhléns.
Den randiga har jag för mig att jag såg en bred nederdel till.
Det ska vara breda nederdelar. Och höga.


Bilder Åhléns.

Om pyjamas och nagellack och en tratt.

Torsten visar upp.
Sin nya fina pyjamas och även en orange tratt.
Den är en av tre och han gillar dem mkt, alla tre storlekarna.

Mina nagellack.
Någon frågade vad det gröna var och jag tror att jag aldrig svarade.
Jag är dålig på det nu, förlåt förlåt det är inte medveten nonchalans det är bara tröttheten.
Och ni säger att jag är vacker och jag vill skriva tack tack tack varenda gång men någonstans fastnar det.
Eftersom jag inte tycker så nu. Men tack fast nu kom jag ifrån ämnet.
Det gröna nagellacket.
Det kommer från Isadora det heter något med wonder nail men köp det ej.
Det var segt och hade kort spretig borste när allt torkat.
Kändes det mer som målarfärg.
Eller så har jag bara haft otur och fått en dålig vara?
Jag brukar vara duktig på att pricka in dem.


Torstens fina pyjamas, H&M.
Nagellack, OPI Malava Isadora, alla är nog köpta på Kicks skulle jag tro, eller nej det sistnämnda faktiskt Åhléns men det spelar kanske inte så stor roll.

Om någon annans hem.

Jag drömde på Hemnet och såg någons hem.
Någons överflödiga kök de bodde i ett sånt där tvåfamiljshus som var så vanligt förritin.

Den gröna färgen är ju underbar de gamla skåpen likaså.
Men bäst av allt.
Är ändå alla djuren.
Eller kanske valet att ha dem kvar när hemmet skulle fotograferas det ser så märkligt ut.
Ett kök ett helt vanligt vackert kök.
Och så alla uppstoppade djur jamenvisst.
Självklart.

Om uppackningen och om våren.

I helgen bjöd vi på fest.
Och fika.
Fika på em för såna som har barn och såna som hellre ville dricka kaffe.
Fest för de andra, de som föredrog bubbel och vuxenprat i soffan.
Alla fick kakor vi (mest min käraste) har bakat hela veckan.

På fredagen köpte jag hem våren i form av blommor.
Och hängde upp gardiner med hjälp av min vän knappnålen.
(Först fick jag skruva upp gardinstängerna det har jag bara varit på väg att göra sedan mitten av januari.)

På lördagen bar vi ner.
Fyra stycken dörrar hela förrådet fick stuvas om.
Satte upp speglar och tavlor och hyllor och tömde lådor.
På böcker jag trodde vi sorterat alla.

Och det var en massa spring.
Jag sprang mellan rummen, mellan högarna och skräpet.
Arrangerade skrotet så att allt skulle se någorlunda snyggt ut.
Klädde mig själv i en fin turkos klänning.
Och målade naglarna röda sedan kom gästerna.

Om favoriter; mina smycken.

Om favoriter; mina jackor.

Om favoriter; mina broscher.

Om favoriter; mina klänningar.

Om favoriter; mina skor.

Om favoriter; mina accessoarer.

Hej.
Nu kommer några reprisbilder.

För ett bra tag sedan det kanske var ett år sedan?
Fick jag utmaningen att lista mina fem favoriter.
Av alla mina kläder och smycken haha det var ju lögn att begränsa mig till det.

Så jag gick igenom alla mina bilder och samlade favoriter i flera kategorier.
Skitlänge jobbade jag på det faktiskt.
Så nu tycker jag att bilderna är värda att få visa upp sig igen.

Först ut:
Mina accessoarer.
Sedan kommer mina klänningar, jackor, smycken, broscher och skor.
Ja. Broscher.
Det var en sådan stor kategori att det inte gick ha med i smycken.

Något per dag blir det.
Det är bara att vänta på ögongodiset (det kommer jag att göra, frossa i mitt eget, hoho helt normalt).

Om en tjusig bäbispojke.

Det regnade och kameran blev immig.
Men Torsten hade fått låna mina kaninöron från Noa Noa.
Och såg riktigt snajsig ut.

Den fina mössan har min syster stickat och koftan som skymtar.
Har stickats av mamma och skickligt krympts.
Av mig.

Om min måndag.

Jag känner fortfarande av magsjukan lite.
Det värker i magen.

På kvällen försökte jag välja bild till en slutportfolio några i klassen gör.

Och så sprang polisen omkring med dragna vapen och skrek stanna stanna.
De hade hundar också.
Och vi hörde handklovarna rassla och de fråga om vassa föremål och vapen.
Så trevligt.

Vi var glada att
1. Torsten låg och sov
2. Torsten inte var 15 och ute och rände.

Om oss i SvD. Dårå.

En vecka senare.
Kommer jag med inlägg om artikeln.

När vi blev tillfrågade att ställa upp.
Var min enda orostanke att det skulle bli frustrerande att läsa kommentarerna på artikeln.
Alla som drar egna slutsatser och tolkar som de vill.
Hårt.
Och med noll förståelse för kringresonemang som kan ha tvingats kapas.
Och då gör vissa saker i artikeln lite väl hårddragna.

Men de flesta kommentarerna var okej inte alls många skrek att jag var en dålig mamma.
Även om de tycker att jag är en självisk mamma.

Nicke skriver att vi så klart löser det till maximal ekonomisk fördel, eftersom min föräldrapenning när jag studerar inte är så hög.
Så då har vi min kärastes föräldrapenning och mitt studiestöd.
Bara att jag inte får något studiestöd.
Eftersom jag studerat allt.
Så vi valde inte alls den maximalt ekonomiskt bästa lösningen.
Nicke.

Kalle tycker sig ana en efterkonstruktion.
I att jag inte ville amma, att det nog är bluff för hade jag verkligen inte det borde jag alltså inte ens försökt.
Ni som läst bloggen länge.
Vet att jag inte ville, att jag så länge jag tänkt på moderskap fått obehagskänslor just över amning.
Men att jag är vettig nog att inte förkasta något jag inte försökt.
Så därför provade jag.
Och tänkte att allt obehag ju kunde vara bara i mitt huvud.
Nu var det inte så, och vi fortsatte på den linje vi tidigare talat om innan Torsten kom.

Lyyd tycker att den "som vill tillbaka är nog mamman med sin 40-tals rockabilly frisyr".
Hahaha.
Ja.
Mitt hår avslöjar att jag är en bluff.
Jag tycker inte alls att man ska förnya synen på föräldraledighet.
Eftersom jag gillar kläder och frisyrer från en annan tid.


Och sen alla andra.
Som talar om själviskhet och feministmaffian och parasiter.

1. Är att skaffa barn inte helt och hållet för sin egen skull?
Inte går man väl och längtar att föda fram ett barn som inte ens är skapat?
Och vi har tid.
En av oss är hemma heltid, den andra av oss (jag) viger näst intill all min lediga tid åt vårt barn hur mkt mer ska vi göra?
Vi är inte supermänniskor vi har.
Precis lika mkt tid som alla andra.

2. Jag ser mig varken som feminist eller som maffia.
Jag gör bara vad jag tycker känns rätt.
I MITT hjärta, i MITT liv, i MITT förhållande, för VÅRT barn.
Har inte med någon annan att göra, , jag försöker inte peka med fingret.
Mina beslut står enbart för mig.

3. Småbarnsfamiljer är inte parasiter på svenska samhället eftersom småbarnsfamiljer ingår i svenska samhället.
Och är lika mkt skattebetalare som alla idioter som försöker hävda motsatsen.
Och dessutom förser dessa idioter med nya individer som kan växa upp och utbilda sig inom vården.
Så att någon tar hand om idioten när denne blir gammal och.
Vad jag förutsätter.
Helt ensam.

Men alla andra:
Tack så himla mkt för era hejarop det gläder mig att ni finner vårt val.
Så bra.

Om Sälen.

Ja nu är vi hemma.
Från Sälen, Lindvallen Hundfjället Tandådalen.

Först hade jag feber och var förkyld och sen.
Fick jag magsjuka.
Men mellan det var det soligt och härligt och vi åkte skidor och jag drog Torsten.
I en pulka.

Jag hade gärna stannat en vecka till.
Det är ändå skönt att vara hemma.


Torsten är cool i glasögon från Prestige.
Och jag är kanske inte cool men har glasögon från H&M.

Om utsikten.

Den tröttnar jag inte på det ska bli spännande att se.
Hur den gör sig på sommaren.

Om arbetsplatsen.

Hemma står den stora datorn framför ett fönster.
Det är härligt att kunna titta ut över Rågsved.
Och ända bort till Hökarängen men vissa dagar.
Bländas man då sitter jag hukad och försöker få skugga av skärmen.

Om grönska och glitter.

Jag köpte två broscher på Tradera.
En blomsterkvist och så en annan.

Och i köket står pelargonskott och tar sig.

Om Sonia och Noa.

Jag köpte två broscher.
Från Sonia Rykiel för H&M.

De passar utmärkt tillsammans med min lilla svarta.
Glittriga.
Från Noa Noa.

Om mitt hjärta.

En gång var jag tillsammans med en kille.
Det var den första killen jag varit tillsammans med jag trodde nog att det var djupaste kärleken.
Men egentligen var det väl bara den första.

Han svek mig var med en annan tjej jag minns än hur mitt hjärta inte ville sluta fladdra.
När hon.
HON.
Berättade allt för mig eller nej hon bara antydde.
Lite smått så där.
"Vi behöver nog prata" och jag fattade allt.

För att försöka komma över allt flyttade jag.
Flydde jag.
Till Kanarieöarna.
Där bodde jag med bland annat en kille och hans kompis och jag gjorde.
Inget vettigt öht.

Efter många år vågade jag till slut ändå.
Ta in någon i mitt hjärta våga hoppas våga lita.
Han var också med en annan.
Och precis som gången innan var det jag som anade jag som frågade och jag.
Som fick veta att jag var knäpp i huvudet som ens kunde fråga något sådant.

Men rätt hade jag och krossad blev jag.
Fast andra gången flyttade jag till Gävle och hade kommit över det hela efter bara några veckor.
Inte saken, inte sveket, inte skadan i min tillit.
Men honom kom jag över.
Honom har jag det bättre utan.

Om insidan och om kvinnosaken.

Lystring lystring i dag är jag och min fina familj med i SvD.
På "insidan" men int' kan ja' länka för det här är ett tidsinställt inlägg.
Jag ville bara göra er uppmärksamma.
På att leta och läsa jag är själv nyfiken på hur det hela blev.

Och så är det kvinnodagen den firar hundra år min mormor skulle ha fyllt 81.

Om fjällen och skidglasögonen.

Nu åker vi till fjälls.
Sälen tror jag bestämt att det är vi åker hela sambofamiljen och Torsten.
Har fått skidglasögon.
De vill han absolut inte ha på sig vilken tur att jag köpte de billigaste.
Eftersom jag hade en aning om att det kunde bli så.

Men jag har blivit lite sjuk.
Så himla typiskt.
Ont i halsen och huvudet och kroppen jag trodde att förra förkylningen.
Räckte för hela året så jobbigt som den var.
Mirakelfrisk till i morgon? Tråkigt att behöva stanna inne.

Några små inlägg har jag förberett.
Så att det inte blir allt för stilla medan jag är borta.

Om en riktigt gul klänning.

Hur kan man inte vara glad.
I klänningar gula som denna?

Jag hade en fin helg i den, med fika tillsammans med Sophie och Elsie.
Torsten var trött och underläppen kom ut och ögonen tårades.
Så fort Elsie försökte få kontakt med honom.
Middag på lördag med en underbar vän och på söndagen.
Lite nyttig träning (inte i gula klänningen) och sedan.
Lunch och fika hos svärföräldrar med hela familjen det blir fjorton stycken fast i söndags minus en.
Han jobbade.

En bra helg.
Och snart är det helg igen.
Jag hinner inte med allt roligt gör att tiden.
Bara rusar fram.


Klänning, Beyond Retro.
Den hade märkliga fläckar, som att någon stänkt beigefärgad stearin på.
Gick inte stryka eller tvätta bort, men min käraste.
Har kämpat med diverse fläckborttagning och nu.
Tänker jag att det sista av fläckarna ser man inte.
I skenet av det knallgula.

Om solen och om namn.

Hur ska man kunna äta frukost (sitta framför datorn).
När det är så soligt att man blir blind (sol! hurra!).

Och så ser vi på morgonteve.
Bland annat om ett parti som heter Spritpartiet.
Och vill jobba mot spritkulturen.
Konstigt namnval är det enda jag kan tänka och hör inte alls vad han vill ha sagt.

Om vacker dekor på Landstingets vis.

Vi fick sådana vackra koppar.
Av min svärfar i söndags.

Han går snart i pension han har tömt sitt kontor och dessa gamla överblivna koppar.
Från Landstinget.
Blev våra.

Den vackra blomsterdekoren i blått.
Ååh jag blir alldeles svag den är så vacker.
Inget repeterande krafs utan en av varje sort, runt hela koppen.

Jag hoppas att min moster med koppbloggen ska veta mer?
(Nu outade jag dig, du är väl offentlig nuförtin?)