2010/09/22

Om syskon.


Jag vill gärna ha fler barn.
Vi vill båda gärna ha fler barn.

Tidigare har jag tänkt att två.
Två blir bra.
Men när mormor dog och när min faster dog och jag fick en sådan djup insikt.
I att familjen är allt då kände jag att två var för få.
De skulle bara ha varandra om något skulle hända och skulle detta något hända den ena.
Vem skulle då den andra söka tröst hos?

Det måste bli tre sa jag en kväll när vi borstade tänderna.
Efter en av begravningarna.
Ja sa min käraste.
Det måste bli tre.

Men hur mkt jag än längtar och hur mkt jag än ser på vänner i min omgivning.
Som är gravida.
Så känns det svårt.
Jag vill inte vara gravid.
Det kanske inte alls blir som min förra graviditet herregud det är vetskapen om detta som gör.
Att jag öht överväger fler graviditeter.

Men att frivilligt försätta mig i en sådan situation.
Som var en långsam och smärtsam nedbrytning av min kropp.
Ja det låter dramatiskt och självömkande men det är ju min kropp.
Min! kropp.

9 kommentarer:

Anna Neah sa...

Vi är 5 syskon och vi har stor glädje av varandra. Jag har precis tänkt som du. Aldrig ensambarn, minst 2 eller 3. Men som sagt, de ska ut också...

Joanna sa...

jamen tusan.
det är ju inte själva ut-processen som oroar mig.
det är bärandet.
det segdragna och svällande och värkande och kliande och smärtande och foglossande.

Anna sa...

Jag var höggravid med Bertil under den kokheta sommaren 2006. Inget regn på hela juni, juli och augusti. Vill minnas att du också hade det varmt. Jag blev helt vattenuppsvälld och fick karpaltunnelsyndrom och kunde inte röra mig alls. Det var hemskt att gå tio meter till bussen. Med Harriet var jag höggravid i tio minus och snö. Vilken skillnad! Superjobbigt att pulsa i snö så klart med en tung 3-åring i vagn och ingen vinterjacka gick runt min mage men det var ändå så mycket skönare. Jag kunde röra mig. Tog tom kvällspromenader i snön på slutet (kanske mest för att jag hoppades sätta igång förlossningen men ändå).
Kontentan är alltså att två graviditeter inte behöver bli lika och att det är att föredra att vara supertjockast på vintern även om det är svårt att planera (hade vi fått planera helt själva så hade vi fått bebis tidigare). Och syskon är fantastiskt! Både att ha egna och att få ge sina barn den ynnesten.

Anonym sa...

Kanske adoption kan vara ett alternativ? :-)

Anonym sa...

Fint att du tänker på syskon till Torsten. Dubbel o tredubbel glädje men även flera bekymmer. Min första grav tid var arbetsam med många tunga kilo o besvärlig förlossning. Nästa barn föddes sommaren 1975, en het men jobbig sommar. Har aldrig mått så bra som under den grav tiden. Passade på kalorierna så viktökningen var mycket måttlig, förlossningen gick snabbt. Tiden hemma efteråt gick bra, jag hade ju erfarenhet. Idag med facit i hand hade jag gärna haft fler barn, det är underbart med barn o barnbarn. En lång parentes, jag ville bara säga att graviditeterna kan variera. Lycka till.
Hälsn Sonja Linnea

Alma sa...

Minst tre. Så säger vi. Jag säger; så länge jag slipper må illa kan vi köra på 4. men illamåendet där i början. nä, om det blir en nästa gång ska elsie och dutten i magen vara stora barn som klarar sig själva (minst 5 år typ) så att Johan kan ta hand om mig när jag ligger och gnyr. och bara därför kommer jag säkert må bra.

Joanna sa...

anna,
visst hoppas jag på att det är skillnad att vara höggravid under högsommarvärmen, och att vara det under vintern.
kan jag styra så måste det ju bli vintervarianten nästa gång.
men man kan väl sällan styra det där.

anonym,
vet du, att när torsten var nyförlöst var det faktiskt det enda alternativ jag såg.
men det kommer nog inte att bli så, det är ju så klart väldigt mysigt också att vara gravid.
och häftigt att föda.

sonja,
kanske kan jag låta min andra graviditet bli lite mindre jobbig, om jag klarar av att vara disciplinerad vad gäller matintaget.

en av mina insikter i samband med dödsfallen i min familj var just det.
med barnbarnen.
att meningen med livet är barn för när man är gammal och inte har några barn och barnbarn.
vad har man då?

alma,
så klart det kommer att bli så.
när elsie och dutten är stora och kan hjälpa.
och johan kan ge dig mer uppassning.
då kommer du så klart inte att vara i lika skriande behov av det.
sån är lagen.

jag skulle också gilla att ha fyra.
tänker fortfarande ibland att en tvillingfödsel vore något att önska.
vågar man säga så?
blir föräldrar till tvillingar galna då? jag fattar ju att det måste vara obeskrivligt jobbigt, men ändå...

Josefin sa...

tre är härligt. verkligen härligt. en liten syskonskara liksom. att vara gravid är ju dock jobbigt och tjockt, men även lite mysigt och ulligt.
(skrev ett inlägg längre ner om den där servisen.)
kramkram

Joanna sa...

josefin,
jag tänker av någon anledning att det blir en "riktig" familj först när det är mer än ett barn.
inte för att jag ser familjer med ett barn som "oriktiga", men för egen del tänker jag att det är så.

eller lite som att jag inte riktigt kan förstå att jag är en mamma.
det går jättebra att tänka alla andra i den rollen.
men jag?
(jag är mkt glad att din blogg har ett nytt inlägg.)
kram!