Om farliga tillbakablickar.

Vissa bilder är farligare än andra.
Att drömma sig tillbaka på.
1. Kommer Torsten någonsin att vara så där liten igen?
2. Kommer våren någonsin att komma tillbaka igen?

Vissa dagar känns 2 precis lika osannolik som 1.

Om en hemmadag och en strålande dag.

Jag stannar hemma.
Mer knip i magen så där så att jag kallsvettas.
Och illamående som gör mig nervös.

Men det är en strålande dag en sån där dag när man.
Eller jag.
Vill sitta ute på en spark mot husväggen och höra snön droppa från taken.
Och fåglar runt fågelbordet och Piteå-tidningen nyss inhämtad från brevlådan.
Det är en sån där dag där allt blir svart när man går in.
För att solen lyser så starkt utomhus.
Utomhus där man.
Eller jag.
Helst är.

Hemma behöver vi städa det känner jag alltid och det ger mig alltid lite frustration.
Eftersom jag inte orkar städa eftersom jag alltid bara ligger i soffan.
Och tänker hur luftigt och lätt allt hade känts.
Bara vi haft lite mindre skrot i hörnen.
Lite färre kläder i skåpen.
Och varje sak i klädkammaren hade sin givna och rymliga plats och inte som det är nu.
Fara för liv och lem att ens få ut torkställningen och vill man få in bilbarnstolen och strykbrädan.
Får man.
Eller fortfarande jag.
Stålsätta mig för att inte vredesutbrotten ska gå överstyr.

Går det hyra in röjhjälp?
Som städhjälp fast de rensar ut i lådor och skåp och sorterar och organiserar.
Och går det att hyra in dem för gratis?

Om en väns fina hem.

Bilder som borde skämmas men ett hem som är för fint för att inte visa.
Det hade förtjänats att fotas med bra kamera men den låg kvar hemma.
Och mobilen fick göra sitt bästa.











Vackra färger starka kontraster.
Och med en prins som visar gästerna och katterna.
Var toaletten är.

Om att sminka ögonen.

Så här bekväm har jag blivit:
Jag sminkar sällan ögonen för det är så jobbigt att tvätta bort sminket.

I afton skulle jag träffat två vänner.
Som bor utanför Umeå och som är på väg till Paris via Sthlm och Berlin.
Jag uppskattar timmarna jag får med dessa två vänner de är ett vackert par som delar många tankar med mig.
Och är så visa att det berikar mig.
Och så roliga att jag blir lätt.

Några månader ska de vara borta och några månader sedan var det vi sågs.
Nu ligger jag hemma med ont i magen och ont i kroppen och mår så där bara så att man känner.
Att nu blir jag sjuk.
Det var tur att jag stal mig en stund med den ena i går.

Om gulskorna.

Om hur du ser snygg ut.

Tala inte samtidigt som du fotograferar.
(Obs obs går att applicera även på "smart".)

Om en rosa klänning och en bra dag.

Visst är det bra.
Att solen hinner kika fram innan man åker till jobbet.
Och visst är det bra.
När jobbet tillåter en inspirationseftermiddag och man till och med hinner träffa.
En kär vän på väg mot Paris för att gifta sig.

Och visst är det bra när man på morgonen blivit stylad för en bildbyline.
Och hela dagen fått höra woo vad snygg du är.

Och det bästa av allt är att komma hem och få sin son att skratta.
För att jag blott är närvarande.
Han ser på Pingu och jag talar med min lillebror.
Och det är fredag.

Om ett dåligt sätt.

I fredags tog jag några prover på vårdcentralen.
För att kolla bland annat blodvärde och ämnesomsättning.
"I regel får jag provsvaren redan dagen efter så då ringer jag" var vad läkaren sa till mig.

Så i måndags väntade jag och i tisdags väntade jag och efter att ha väntat nästan hela onsdagen.
Kontaktade jag vårdcentralen och undrade hur det gick.
Jag fick ett meddelande på min telefonsvarare.
"Vi ringer bara upp om det är något fel på proverna och eftersom dina var som de skulle har han inte ringt dig."
Klick.

Inget "vi föreslår att du träffar någon annan så får vi reda ut vad det kan vara för fel på dig".
Så proverna visade inget onormalt.
Det gör mig ju inte piggare för det.
Fallet är inte avslutat inga frågetecken har väl någonsin rätats ut av att prover någon lämnat för att de mår dåligt.
Visar sig vara normala.

Om ett fint fik.

I Gävle fanns ett fik.
Det låg i en gammal biografs foajé.

Fiket hade goda smörgåsar bakverk och luncher.
Och gjorde godaste kaffet i stan ägaren blev en god vän.
Han och några till.

Jag fikade där innan jag mötte min käraste en gång såg jag honom där och mitt hjärta stannade.
Samtidigt som det rusade fortare än aldrig förr.
Jag fikade under hela min graviditet där och när Torsten var bara fyra dagar gammal.
Tog vi vår första promenad och vi gick dit.

Sen flyttade vi och fiket stängde och det är så många eftermiddagars sena fredagsfikan.
Med Klick och Fredag som hänger sig kvar i mitt minne.
Kaffe och kokostosca och sedan hem för öl och festpiff.

Han öppnade ett nytt fik (tack och lov vi fikar där så fort vi är i Gävle).
Och de två porslinsfigurinerna alldeles till vänster i bild.
Är bland de finaste jag vet.

Om en lista med ett ord.

Från Alexandra från ELLER KANSKE INTE.

1. Var är din mobiltelefon? Nära.
2. Var är din andra hälft? Jobbet.
3. Ditt hår? Slitet.
4. Din mamma? Luften.
5. Din pappa? Hemma.
6. Det bästa du vet? Hemma.
7. Din dröm i natt? Stressig.
8. Din dröm/ditt mål? Framåt.
9. Rummet du är i? Vardagsrummet.
10. Din hobby? Skapa.
11. Din skräck? Förlust.
12. Var vill du vara om sex år? Framme?
13. Var var du igår kväll? Hemma.
14. Vad är du inte? Nöjd.
15. En sak du önskar dig? Ro.
16. Var växte du upp? Arvidsjaur.
17. Det senaste du gjorde? Redigerade.
18. Dina kläder? Bekväma.
19. Din tv? Matt.
20. Ditt/dina husdjur? Inget.
21. Din dator? Okej.
22. Ditt humör? Nedstämt.
23. Saknar någon? Ja.
24. Din bil? Ingen.
25. Något du inte har på dig? Byxor.
26. Favoritaffär? Loppis.
27. Din sommar? Lagom.
28. Älskar någon? Innerligt.
29. Favoritfärg? Lila.
30. När skrattade du senast? Nyss.
31. När grät du senast? Förr.

Om Gudrun.

I söndags hos Gudrun.





Gudrun Sjödén.

Om våra roller och syner och vårt viktiga ansvar.

Nej det finns verkligen inte så många viktigare saker att fokusera på.
Och jag tycker inte att det är ett "i-landsproblem" jag tycker att det lägger grunden.
För hur hela vårt samhälle ser ut.

Lindex gör som många andra klädkedjor barnkläderna i olika storlekar.
Killarnas större än tjejernas det upprör många och ändå vill så många ha de könsstereotypa plaggen.

Många är de som sitter och säger åt oss som upprör oss över att det ska vara skillnad.
Att "jamen köp inte kläderna på killavdelningen då köp kläderna till din son på tjejavdelningen".
Som att vi som har öppna ögon inför problematiken med samhällets syn på genus.
Och klädbutikernas inställning till normen.
Inte alls kommit på den tanken redan.

När folk ber oss fokusera på viktigare saker undrar jag vad det är för saker de menar.
Hur det går för de senaste kändisarna i Let's dance?
Eller hur några med teriyakihäll bor?
Finns det så många viktigare saker att fokusera på än att alla människor ska behandlas lika?
Att alla människor är lika mkt värda?
Det är där vi börjar det är där grunden läggs för att skapa en god värld och ett rättvist samhälle.

När det kommer till kläderna är svaret så klart inte en stor grå massa av könsneutralt.
Vissa barn älskar blått och vissa barn älskar rosa poängen är bara att det finns så många barn som älskar andra färger också.
Färger och former.
Inte ska vi begränsa deras val bara för att de är av ett visst kön.

Ibland undrar jag hur länge det egentligen kan fortsätta så här.
Hur lång tid det tar innan pojkar och flickor i så små åldrar som 0 år slutar stöpas in i blått och rosa, tufft och tyll, penis och petit.
Förmodligen så länge som det finns folk som fortfarande hävdar (med det oerhört fåniga 00-talsuttrycket).
Att det är ett "i-landsproblem" och att vi borde fokusera på viktigare saker.
SKÄRP!
ER!

Om mina vackra ringar.

Den översta den fyrkantiga och den med vita pärlor.
Vill jag gärna ha (tack på förhand).

Och några armband på köpet vore inte helt fel.

Om en dag vid slottet.

Vi åkte till slottet och skulle hälsa på kungen.
Men han var upptagen och det mesta var stängt istället satte vi oss på en iskall stenbänk.
Och väntade på vaktavlösningen.

Den var lite häftig med trummor och ljudet av fötter och fraset av armar.
Som gör samma sak precis på samma sekund.
Men den kändes även väldigt förlegad det tycker jag förresten hela knuugafamiljen gör.

Min mamma har iaf stickat en vacker halsduk till mig.
Den sticks för mkt för min hals men det gör sig bra.
På huvudet.

Om ett par favoritskor.

En gång promenerade jag.
Från Ritorp till t-centralen via Hagaparken och Fältöversten i dem.
Det var först vid Kulturhuset som jag fick skavsår.

Det skulle aldrig gå i dag.

Om mina kläder.

Karin har en egen klippdocka.
Jag har också en.
Fast inte lika fin men ett projekt jag länge haft i tankarna är.
Att göra illustrationer på mina favoritkläder.

Så här långt har jag kommit med det.
En bild (se ovan) plus två till (kommer kanske senare) på två år.
Suck.

Man kan inte göra alla kreativa idéer på en gång men jag börjar mer och mer önska.
Att jag iaf kunde få åtminstone en sak gjord.

Om hur man styr undan.

Mitt fina rådjur i filt.
Och mitt fina halsband som ser ut som lingon.
Får fint illustrera min frågestund till er.

1. Hur gör ni när barnet konstant skriker rakt ut för att få sin tutte (napp) även mitt på dan?
2. Hur gör ni när barnet konstant kastar maten i väggen/på golvet/på er vid varje måltid?
3. Hur gör ni när barnet konstant ber om välling och inte alls vill äta mat?

Och med konstant menar jag väl egentligen emellanåt.
Det känns bara så lätt som att det är just konstant.
/Tacksam för tips.

Obs obs jag förväntar mig alltså inte en övermänniska till son.
Det mesta låter jag ha sin gilla gång och tänker liksom många av er redan tröstat.
Att det går över att det inte är så farligt att han är så liten.

Men ibland tvekar jag och börjar fundera på om jag gör rätt.
Om andra gör annorlunda.
Det är bra att höra att så många tänker samma som jag.
Då kan det alltså inte vara helt fel.

Om ännu några snabba vardagsord.

Jag har ont i huvudet.
Och hicka.
Det gör extra ont varje gång jag hickar jag har ingen nätt liten finhicka.
När jag hickar nästan skriker jag, fast inåt, hela kroppen skakar det är väldigt jobbigt.

För någon dag sedan plockade jag fram symaskinen.
Min moster har gjort en vacker nålsdyna till mig.

Och.
Jag önskar jag hade ork att skriva alla viktiga tankar om viktiga ämnen.
Men så blir det bara ännu en vecka av vardag.
Och framkrystade ord.

Om en from spetskrage.

Och en rosa brosch som jag tror såldes när jag hade loppis.
En gammal bild – jag är nygravid och förvånad över hur snabbt alla kroppsförändringar kunde sätta igång.

Om en clown som säger pling.

Det är en sån där med rund botten.
Som vaggar fram och åt sidan och alla andra håll med.
Och säger pling.
Jag hördes när jag åkte hem från jobbet.

På helgen har Torsten svårt att låta sin trötta morbror vara.
Ibland är dock morbrodern så trött att han inte väcks av nästan något alls.

Och så avslutar vi med tulpaner.
Vi behöver alla lite tulpaner den här tiden på året.

Om den ändrade synen på handväskor.

Innan barntiden.
Var handväskor min krydda eller nej det var kanske att ta i men jag hade i alla fall väldigt många olika.
På väldigt få dagar.
Det var något som skulle ge ett extra lager på min utstyrsel.
Och kom med den praktiska bieffekten av att plånbok mobil almanacka nycklar kunde bäras enkelt och gemensamt.

Nu handlar det mest om att kunna ha händerna fria.
Och rymma näsdukar och tuttar och kanske en liten mutmatförpackning också.

OCH I DAG FYLLER MIN FINA MAMMA ÅR; GRATTIS FINA MAMMA!

Om min vackraste lila klänning i spets.

Jag fyndade den i Bomhus utanför Gävle.
Tog cykeln och ipoden laddad med dokumentärer dit.
Det var härligt och den passade mig perfekt.

Sista gången jag bar den var på en väns bröllop.
Jag hade försökt tråckla upp den för att få en kortare kjol och inte verka överklädd.
Men stygnen släppte på vår promenad till vigseln och jag fick istället ett lite märkligt släp.

Sist jag bar den var även sist min mormor var vid liv.
Några timmar efter att jag hängt av mig den på en galge på hotellet.
Dog hon.
144 mil bort.