Om jämställdheten.

Han handlar mat och diskar jag spikar upp tavlor och bygger hyllor.
Det är svårt att reflektera över sitt eget förhållandes jämställdhet eftersom vi bara gör det som känns bäst.

Jämställdhet är att dela lika att fördela så att båda tar lika mkt ansvar.
Det handlar inte om att göra precis lika mkt av allt och det handlar inte om att byta de typiska könsrollerna med varandra.
Som föräldrar är vi jämställda vi hämtar och lämnar på dagis lika ofta vi vab:ar lika ofta och när Torsten går på kontroll hos BVC går vi lika ofta.

Vad gäller det ekonomiska är det svårt att aktivt se till att man är jämställd.
Eftersom lönen inte är något man kan bestämma så väldigt mkt över själv.
Han tjänar mer eftersom han har jobbat längre.
Men vi har en inställning om att allt jämnar ut sig i längden.
Vi delar inte alla kostnader rakt av vi turas snarare om.
Har han mer pengar betalar han mer av våra utgifter.

Jag väntar inte på att han ska köpa mig smycken jag köper dem själv.
Jag ger honom blommor lika ofta som han ger mig.

För ett år sedan skrevs det i Svenska Dagbladet om vår uppdelning av föräldraledigheten.
Vi var inte ens jämställda men vi var i alla fall tvärtom.
Alla kommentarer har tagits bort säkert pga utrymme.
Men jag kommer ihåg att bland alla heja-rop fanns några sura.
(Så klart. De sura orkar alltid öppna käften.)

Någon tyckte att jag var bakåtsträvande det såg man ju på min frisyr.
Men vad gör vi i vardagen för att vara jämställda?
Vi följer våra hjärtan i det här fallet råkar det passa in på den eftersträvansvärda jämställdheten.