Visst är det ganska lustigt att vi läser så mkt om varandra, vad vi har på oss, hur vi rör oss, våra favoritdrycker och listor på allt möjligt.
Jag har uppfattningar om hur era personligheter är men jag vet inte alls hur ni skriver.
Lukt är en annan sak vi inte vet men ibland ser jag parfymflaskor skymta och då vet jag precis hur ni doftar.
Rösten vet vi kanske inte heller och den kan stjälpa hela min bild på någon.
Alltså inte för evigt, men den bild jag gjort mig i huvudet har så klart även en röst.
Visar den sig inte stämma måste jag ställa om några dagar.
Och ni visste inte hur jag skriver men nu kan ni se det här ovan.
På den mkt viktiga lappen jag lagt in.
Nu åker jag hem och vab:ar Torsten.
Utan röst hur tusan ska det här gå?
5 kommentarer:
Jag minns när jag träffade en radiolyssnare, hur förvånad hon blev när hon såg mig och förstod att det var min röst hon hörde när hon lyssnade på nyheterna.
"VA??? Ser du ut sådär?"
Hon fick liksom inte ihop det.
haha ja men så tänkte nog även jag.
fast tvärtom alltså, "jaså är det så där du låter!" när jag hörde det första klipp du länkat till en gång för länge sedan.
men jag är väldigt imponerad om hon kopplade ihop rösten utan att du sa ditt namn.
jag brukar nämligen inte alls känna igen radioröster om jag träffar dem, det är som att ansiktet ger mig ett till intryck och att rösten på något sätt inte blir lika stark då.
Handstilar är intressant! Och liksom på utdöende inbillar jag mig ibland. I en tid med mail och mess skrivs det ju allt färre brev. Ibland tänker jag att jag borde göra en insamling av alla mina vänners handstilar och spara till eftervärlden!
ulrika,
det är faktiskt väldigt märkligt har jag tänkt på.
det att jag inte vet alla mina vänners handstilar.
de äldres, de jag gått skola med vet jag och skulle känna igen.
detsamma med min familjs.
men jag känner ju så många fler.
Precis så tänker jag också!
Skicka en kommentar