Den här morgonen är underbar.
Inte för att jag legat med magont hela natten, flera gånger trott att jag ska spy av smärta.
Inte heller för att Torsten verkar ha haft samma åkomma och gråtit sig igenom några timmar.
Legat febervarm på min överkropp.
Han har en egenhet att hans kind måste vara mitt över min kind och jag sover så väldigt dåligt de nätterna.
Morgonen blev heller inte underbar för att Torsten vaknade 04.45 och redan 05.10 slutade lyssna på våra övertalningar om att vi skulle sova längre.
Men sen.
Efter någon timme.
Somnade Torsten om efter ett vredesutbrott på sin far.
Och jag somnade om.
Och Torstens far somnade om.
Och solen skiner in genom fönstren så jag har fått dra för gardinerna och ljuset är milt och somrigt i vardagsrummet.
Och de andra sover fortfarande så jag fick äta min frukost i stillhet och ensamhet, läsa lördagstidningen helt ostört.
Och nu är det Fraiser och jag ska göra mer te.
Jag gillar att titta på Fraiser, Fraiser själv är vidrig, alldeles för lik ett hemskt ex till mig.
Men brodern är rolig och fadern är tjusig.
3 kommentarer:
Huvva!! Men du systra mi, jag blir alldeles till mig av porslinsfiguren!! Är det samma regel som gälller som vid kläder?
Kram
det låter ju helt fantastiskt mysigt med en kind mot sin egen, men jag kan tänka mig att det praktiska genomförandet inte är riktigt lika enkelt och bekvämt.
kära systra,
regeln appliceras på allt utom på människor tänker jag.
dessvärre är porslinsfigurinen inte min, och kan leda till direkta otrevligheter med rättvisan om du går och tar den.
maria,
det är så klart väldigt mysigt.
men ibland vill man ju bara sova.
Skicka en kommentar