Jag fick vara prinsessan Leia.
Min storebror hade gjort ett litet filmis-arrangemang på sin toalett en gång i tiden.
Och jag fick vara prinsessan Leia.
Det är väl ändå stor kärlek och en vacker hyllning till sin syster?
Jag är glad att vara hans syster.
Anekdot:
den vita t-shirten på bilden var en favorit, den var hålig och fläckig och jag hade lovat mamma att behålla övertröjan på.
Haha, som att hon inte skulle upptäcka det när dagiskorten kom.
Förtydligande:
Jag HADE faktiskt en nacke, jag var bara lite besvärad på bilden och hade därför en viss hukande kroppshållning.
5 kommentarer:
verkligen finaste filmisen (för att inte tala om vilken fin bror). undrar vad man var tvungen att byta till sig den mot.
verkligen.
jag skulle tro att den var obytbar.
Ååååh, syskonkärlek.
Min ena storebror, jag har två och är alltså den eviga eviga lilla lillasystern, kallade mig för Joppe när jag var liten. Han brukade skriva små lappar där det stod: min lillasyster heter Joppe. Jag gillar att tänka på det. Nu såhär i efterhand, många år efteråt, inser jag att min favoritbok när jag var liten var precis jag och min äldsta storebror. Lillasyster Kanin heter boken och det är storebror kanin som tar hand om vimsiga lilla lillasysterkanin. <3
kajsa,
var lustigt att du kallades joppe, eftersom joppe är vad min lillebror kallas.
fint med de skrivna lapparna, hoppas några blev sparade.
min storebror och jag har nog egentligen varit mer jämlika, ibland tar han hand om mig och ofta har jag tagit hand om honom.
ibland önskade jag mig en flera år äldre bror som redan var vuxen och hade ett stadigt liv, istället för en elva månader äldre bror som var i precis samma kaotiska utvecklingsfaser som jag själv.
fast jag önskade så klart aldrig BORT honom, jag önskade nog bara att det hade kunnat finnas en TILL.
Vad fint!
När jag var 7 arrangerade vi basar till föremån för Rädda barnen - vi fick in 98kr. Det ville vi visa upp, och åkte till lokaltidningen. Jag hade lovat mamma att inte ha på mig mitt fingevirkade bälte...
Som om hon inte såg det i tidningen sen...
Skicka en kommentar