Om så vackra tapeter att ord nog inte räcker till.

Så jag var på ett slott och råkade fota allt som var fint.
Även om det nog kan ha varit så att man inte fick det.

Tapeterna gav mig hjärtklappning, man kunde ana hur gul den en gång faktiskt varit.
Och till det turkosa i rummet intill blev det tydligt hur fint det vore även hemma hos oss.
Att ha ett gulblommigt rum (hallen) intill vårt redan turkosa kök.

De gamla platserna får mig alltid att fantisera.
Jag försöker föreställa mig vardagsliv och fester, hur det lät och luktade och vilka sorger och vilken lycka som utspelat sig i rummen.
Rum från 1500-talet, det är hisnande.

Först tänker jag "nåja, några hundra år, det har ju funnits äldre saker" men sen börjar jag riktigt tänka efter.
Tänka på hur många krig som utspelats medan rummet funnits.
Hur många pester och reformationer och stora politiska händelser som kommit och gått.
Allt medan rummen fanns och stod kvar.

Det är fascinerande, den som ändå haft en tidsmaskin.