Jag hittade ett sånt fint klädmärke.
I senaste numret av Vi föräldrar.
Små rara dalmasar mina favoriter är de gula byxorna.
Med vita muddar som ger illusionen av knästrumpor.
Och lilla mössan med kurbitsmålning synd den är svart jag hade föredragit vit.
Fast den är fin i svart också.
Från Emy Little jag tror det blir shopping från en blivande mammas sida.
Den här dagen för ett år.
Och en dag sedan.
Åkte jag till Dalarna men min käraste och en fin vän.
Den fina vännen skulle träffa en konstnär hon skulle få en nyckel.
Till lägenhet i Marais Paris.
Det var roligt att åka till Dalarna det regnade vi tittade in i en kyrka.
Jag har fått det från min mamma tror jag.
Av någon anledning ska det jämt kikas in i kyrkor.
När vi passerar diverse orter fast mest tror jag när kyrkorna är gamla och anrika.
Själv sitter jag nu mest och är förvånad över att det funnits en tid.
Då jag inte hade den stora stora GW-magen ibland känns det som en dröm.
Klänning och strumpbyxor, Noa Noa
kavaj, H&M
skor, Vagabond
scarf väska och paraply, second hand.
Jag är intresserad av kläder, av färger och former och historia.
Klart jag bryr mig om vad mitt barn kommer att ha på sig.
Det är svårt att hitta kläder som faller mig i smaken.
Helst vill jag ha 50-talskänsla över plaggen, och bleka blå gula laxrosa färger.
Men också lite lavendel och mjuka mönster från växtriket.
Det här med retro har hunnit ikapp barnklädesindustrin.
Men mest handlar det om 70-tal, om starka färger och stora grafiska mönster.
Och om brunt och gult.
Barnets kläder ska helt enkelt inte dominera den lilla varelsen.
En bäbis har visserligen personlighet, men den sträcker sig sällan ut i rummet och tar plats.
Därför vill jag inte att kläderna ska hindra denna personlighet att synas.
Jag tycker att blekt pastelligt passar bra då.
Så lite mönstrat som möjligt.
Om det är mönster, inte så stora kontraster mellan färgerna.
Och jag avskyr att de flesta internetsidorna fortfarande.
2009.
Har plaggen indelat i "kille" och "tjej".
Det här med det bleka femtiotalet, med blekt gult och blått kan man inte gärna tro att jag vill ha.
Om man tittar på bilden.
Men det är det bästa jag hittat på internet.
Jag mottar mer än gärna fina tips.
På butiker med bra barnkläder.
Kläder från www.oiidesign.se och www.ajabajakids.com.
Jag tittar lite på Stilpoliserna.
Den ena programledaren har en gul tunika och svarta leggings.
Hon sa just om en deltagare som bar gul ärmlös top över svart t-shirt.
Att denna deltagare såg ut som en humla.
Komiskt.
Och inte särskilt trovärdigt.
För drygt två år sedan.
Vi åkte hem till mina föräldrar en av mina barndomsvänner skulle gifta sig.
Bortanför byn grävde de en massa de skulle göra vägen smalare.
För att slippa underhållningsskydlighet mkt smart kan man tycka fast vägen var redan innan.
Väldigt smal.
Doften hemma.
Tystnaden som trycker mot öronen för jag har blivit ovan den.
Glädjen i hjärtat över alla tallar och fjäll.
En känsla av att jag kommit hem en känsla av att jag inte längre hör dit.
Klänning, second hand
strumpbyxor, Noa Noa
skor, Vagabond.
En diskussion jag inte förstår poängen med.
Är när man pratar om att papperstidningen är omodern, att den borde gå ur tiden att den inte är anpassad för dagens internetsamhälle med bloggar och twitter och att den är för långsam.
Chefredaktören för Filter.
Mattias Göransson.
Skriver så bra i senaste numret att "kommer det en behändig, digital läsplatta med fungerande prenumerationstjänst" kan han tänka sig tidningen även där.
Men just nu sysslar de inte med välgörenhet.
Och det är ju detta det blir om man skulle lägga allt på internet.
Utan papperstidning vem skulle betala alla duktiga journalister?
Dessutom går det inte att jämföra webb med papper.
Bildreportage blir aldrig samma på internet.
Så vida man inte levererar varje nummer i pdf och det gör man ju sällan på hemsidor.
Luta sig tillbaka i lässtolen med te och läsa sig igenom långa reportage blir aldrig samma på internet.
Det finns en poäng med långsamheten.
Ett magasin som det jobbats på i veckor läser jag mig igenom med lite mer vördnad.
Lite åt gången, och i många omgångar.
Det är som att jag tar mig samma tid att läsa det som de som gjort magasinet tagit sig att göra det.
Tyngden i handen.
Doften av trycksvärta.
Känslan av alla reportage och vackra bilder som finns i min hand och snart ska bli mina att läsa.
Det går bara inte jämföra.
Det enda negativa skulle väl vara miljöaspekten men när det kommer till pappersproduktion och utkörning av material.
Är det inte bättre att börja med direktreklamen och alla telefonkataloger istället?
Jag köpte en liten väska på Kupan.
Den hade små runda kulor invävda i sig.
Den är fin tycker jag den kan nog passa.
Som börs.
En fin nätbutik.
Vintage fashion.
Har lite lagom så här till skatteåterbäringen (för de som får tillbaka och inte behöver betala).
Sommarrea på fina saker.
Jag är sugen på den gröna väskan men tänker.
För en gångs skull?
Hålla i pengarna.
I dag tvättar jag bäbiskläder.
Och med jag menar jag min käraste.
Själv sitter jag i vilstolen och vilar efter frukosten.
Och väntar på att fingrarnas värsta morgonsvullnad ska lägga sig.
På morgonen är de så svullna och värker så oerhört.
Att det endast går böja dem till krokliknande saker.
Det är svårt att ha värkande händer.
Man kan till exempel inte dra upp rullgardinerna.
Eller hyvla osten.
Eller dra ut toapappret och öppna duschkrämskorkar.
Utan att det gör ont ibland faktiskt helt omöjligt det är tur jag har.
Min fina käraste.
I em ska det shoppas!
Ett skötbord.
Stella McCartney ska göra barnkläder åt GAP.
I november 2009 kommer den finnas både i butiker och online.
“For years now I’ve wanted to create a collection for kids."
Hon tycker att barnkläder ska ha ett rimligt pris och är exalterad över att få göra en barnkollektion.
Vi får väl se hur det blir med det förstnämnda.
Bilder från www.stellamccartney.com och www.vogue.co.uk.
Kate Moss släpper en parfym i september.
Den heter Vintage och inspireras av.
Vintagekläder.
Hohoho det låter ju faktiskt lite unket tycker jag.
Den ska tydligen lukta fruktigt, blommigt, orientaliskt och.
Vintage.
I går såg jag slutet av Project Runway.
För att se vem som vann jag brukar inte titta på den serien.
Drama queens och tårar och snoriga näsor där alla säger att just de.
De!
Förtjänar att vinna mest av alla, vill detta mest av alla.
Tråkar ut mig.
Men ibland gör de ju himla snygga saker himla snygga plagg.
Och vinnaren den här gången.
Leanne Marshall.
Var min favorit jag skulle faktiskt vilja ha vartenda plagg.
I hennes vinnarkollektion (inklusive den skira lilla toppen hon själv bar).
Även om jag personligen föredragit.
Längre kjolar varför måste de alltid sluta högt upp på låret eller snarare.
Strax under venusberget?
Knälånga längder tycker jag är mkt tjusigare.
På hennes hemsida kan man beskåda fler vackra verk.
Bilder från www.nymag.com.
Jag är nog inte den enda gravida.
Som tänker att de för evigt kommer att vara gravid att tiden som icke-gravid.
För alltid är förbi.
Det är dumt att ha en modeblogg i såna stunder.
Där man lätt kan titta på sina kläder som man borde glömma för stunden.
Och drömma tillbaka och önska.
Sig dit igen.
Önska sig till gröna glittriga fodral och lysande blå flortunna.
Önska sig till höga klackar och sena dansnätter.
Och bara för en stund slippa långklänningarna och stödstrumporna och de allt för fotriktiga.
Skorna.
Klänningar, faktiskt båda från Beyond Retro tror jag.
Jag har fått order om att skriva lite mindre om mig själv.
Och lite mer om modenyheter.
Elin Kling flyttar sin blogg till tv4.
(Tidsfråga innan hon flyttar från internet och papper till teve?)
Kanske inte så intressant att jag skulle dra upp det på ettan.
Mer lagom för en notis.
Nu är det noterat.
Presentrosetterna var rätt stora i vintras.
Eller var de? Jag vet inte jag såg dem i alla fall på endel bloggar här och där.
Kamilla Antonio har gjort dem i alla former.
Och jag.
Jag fann en fin i näver.
Gammal hederlig för nog var det himla vanligt förr i tin.
Typ 80-talet?
70?
Att man hade såna i näverslöjd.
20 kr, Kupan Brynäs.
Foto: Britt Mattsson, Arbetarbladet.
Mode för blivande mammor
Senaste modereportaget.
Lite för att jag själv är gravid.
Mest för att så många andra också är gravida.
Och för att visa hur fint det går att bära "vanliga" kläder från andra avdelningar än de avsedda.
För oss gravida.
