Om gula skor och dockvagnar.

Efter Nybo Kafé åkte vi till förlossningen.
För att låna en tens-apparat.



Den gula dockvagnen var kvar på kaféets loppis.
Jag slog till först ska mina syskonbarn få ha den.
Tills min egen bäbis är mer av storleken att köra den än att ligga i den.


Blus, MW för H&M
Klänning som kjol, H&M
Gula skor, loppis Cocobello
Byxor Acne
Kavaj, Myrorna.

Om sticklingarna.

Vi köpte Blekingeflickan, Asarna Särimner, en cordifolium och en grandifolium.
Eller nej, det var faktiskt min svärmor som köpte dem.
Åt oss.

Det finns så många olika sorters pelargoner.
Från början tänkte jag alltid mest bara Mårbacka när man pratade om pelargoner det gör nog väldigt många.
Jag gillar Mårbacka, grönheten i bladen och rosaheten i blommorna.
Men jag gillar även de spretiga av sorten cordifolium och den annorlunda laxrosa färgen tillsammans med de glesa kronbladen hos särimner.

Och de som har tjocka taggiga stammar med smala spröt som stäcker sig långt ut.
Med en liten blomma längst ut vars utseende.
Får mig att tänka på porslinsblommor.

Och så hade de fina plåtblommor också men jag köpte ingen.

Om gårdagens pelargonbesök.

I går var min svärmor på besök.
Vi åkte till pelargonmuseet i Torsåker, Bergabacken.

Där förlustade vi oss i diverse sticklingar och åkte sedan till Nybo Kafé och åt goda räkmackor.

Om modevecka i Köpenhamn.

Mode.
Och Danmark.
Kan det finnas en bättre kombination?

Möjligtvis friterad camembert och hjortronsylt.

I alla fall så började den i går, Köpenhamns modevecka.
Med Minimarket (se bild ovan).
Och håller på fram till lördag (ingen bild).

Jag hade gärna varit där.
Fast i nuläget vill jag hellre föda barn.


Bild från www.copenhagenfashionweek.com.

Om gula skor från Tretorn.

Fina gula skor från Tretorn.
Sitter fint på min kärastes fötter hurra för Cocobello.

Om mina fina stora.

De fina skorna min käraste fann åt mig på Cocobello.
Två och ett halvt nummer för stora egentligen.
Men vem vet hur mina fötter ser ut efter graviditeten för somliga återfår aldrig.
Sin ursprungliga storlek och jag befarar.
Att jag blir en av dem.

Vackra i läder och med bekväm kilklack.
Och så dekorativ söm.

Om Spegelns nya hörna, om Cocobello.

Kära Kafé Spegeln har fått en ny fin hörna.
Second hand-hörnan Cocobello!

Jag och min käraste fyndade fina skor.
Ett par åt oss var bilder visar jag senare.

Om tjusigt undertøy.

Se vilken tjusig behå jag såg.
Hos Lisa C och hennes blogg den är.
Från Tina Kalivas den är.
Naturligtvis.
Amningsvänlig?

Om blommor och pasteller.

Vi har vackra blommor hemma.
Med färger jag älskar båda är från min svärmor.

Jag behöver inte säga det.
Jag börjar bli jobbigt stor nu.

Om en sladdrig skjorta i fina färger.

När min käraste fyllde år fick han en skjorta.
Av mig från Myrorna.

Den är stor och sladdrig och har många fina färger.
En bra sommarskjorta tycker jag.
Den sjunger av 80-tal men inte på det skräniga viset utan mer.
Som en lugn nynnande liten visa.

Av trender kan nynnande visor vara mest lagom.
Emellanåt.

Om ha-begäret.

Jag bläddrade i Sofis mode och såg saker jag vill ha.


En tjusig klänning från H&M och en tjusig brosch från H&M.
Fast det står att den kostar 49,50 i tidningen och det gör den inte om man kollar på hemsidan.

Och så skojiga strumpbyxor.
Fast de är från Dolce & Gabbana så det är inte så himla anpassat efter min budget.

H&M däremot.
Har så himla mkt fint i höst jag har sett flera saker jag kan tänka mig.
Och det passar ju min kommande mamma/student-budget lite bättre.
Nej jag skojar loppisar passar alltid min budget bättre.
Men det är fina saker.

Om min förlossning.

Har jag tur.
Kommer det en bäbis vilken dag som helst.
Jag brukar inte ha tur så det kan lika gärna dröja veckor.

Jag tänker på min förlossning ibland.
Då rusar det en svärm av fjärilar genom min mage.
Över att det ska bli så intressant att vara med om detta som så många kvinnor försöker beskriva.
Men ord räcker väl inte till, de säger alltid det och jag tror dem.
Att känna känslan alla mammor talar om, att se hur vårt barn ser ut och luktar och känns att hålla i min famn.

Jag tänker också på den med ett visst obehag.
Inte för att jag är rädd eller för att jag gruvar mig för smärta.
Jag förstår att det gör ont jag har inget problem med det.
Jag förstår även att jag kommer bli väl omhändertagen och att min käraste.
Finns vid min sida och ofta tänker jag att jag mindre skulle vilja vara han.
Bara stå och titta på när någon jag älskar kämpar fysiskt och allt jag kan göra är att heja på.

Ändå tänker jag med lite obehag.
För vem vill bajsa på sig och vem vill få bristningar så.
Att man inte sen kan gå normalt på någon vecka?
Jag hoppas mest att jag slipper undan den biten och jag vet.
Att man får lavemang om man vill och tro mig jag kommer ta det som vore det ingen morgondag.

Jag tänker även på den med lite obehag eftersom det kommer att innebära.
Att jag måste vara på ett sjukhus i mer än bara någon timme.
Och jag gillar verkligen inte att vara på sjukhus.

Men jag litar på personalen och att de kommer att hjälpa mig.
Att få ut vårt barn och då är jag nöjd.

Om gamla tider och om dagarna.

Jag gör inte så mkt på dagarna.
Ibland tittar jag på gamla bilder.
Från andra tider.

Ibland hittar jag bloggar jag inte läst på ett tag.
Eller ser ett kostymdrama eller två.
Helst vill jag dricka te hela tiden men det är så kvavt i luften att det istället blir.
O'boy.

Det är många saker jag vill göra.
Jag vill städa i min klädkammare sy små bäbisplagg i de mysiga tygerna jag köpte för länge sedan.
Rensa bland kartongerna uppe på vinden eller sortera bland en massa papper och mappar.
Pyssla jag har kommit på två så fina idéer jag vill göra dem på en gång.
Men jag kan knappt sitta.
Än mindre då pyssla.

Och promenera.
Helst av allt vill jag promenera.
Jag provkörde vår vagn häromdagen.
Inomhus den är mkt smidig att svänga med men jag kände mig fånig.
Som att jag bara lekte.
Mamma pappa barn.

Jag vill också reda ut min framtid och försäkra mig om.
Att det finns jobb efter studierna att jag kommer få arbeta med saker.
Som ger näring åt själen.

Och så vill jag hålla mitt barn i famnen och lyssna.
På sovande små andetag och de där andra små ljuden.
Som bara bäbisar gör.

Om tre lampor och en soffa, om hemma.

I vårt hem kommer det mesta från loppisar.
Och andra ställen än sprillans nya ställen.

Jag gillar att vara hemma vårt hem är lugnt och pendylklockor tickar och plingar och det luktar ofta.
Kaffe och nytvättat.
För vi gillar kaffe och att tvätta.

Jag älskar lampor de är avgörande för om ett hem blir riktigt mysigt.
I vardagsrummet har vi sex stycken.
Tre på bild, taklampa och bordslampa från fin butik på andra sidan parken.
Golvlampa med två skärmar från en farmors hem.

Guldsoffan från annons på Blocket.
Den fanns utanför Forsbacka långt ut i skogen jag bar den över blåbärsris och backar det var.
Bland det tyngsta jag burit.
Och jag är faktiskt väldigt stark.

Om sista radion.

En sista gång.
Jag på radion innan bäbis kommer.

Sommarförmiddag med Marie Björk.
Relationsrundan 11-12.

Passa på att mejla in frågor.
Era liv kommer att få ett nytt skimmer efter mina visdomdsord.
Eller.
Jag vet inte men man kan fråga ändå.

Om sorgen om mormor.

Min mormor dog.
På dagen för ett år sedan dog hon.

Min pappa ringde och han frågade om jag hade min käraste i närheten.
Han sa det har hänt nåt hemskt och jag tänkte intemammaintemammaintemamma och sen sa han.
Mormor har dött.

Jag hörde precis vad han sa.
Det skar på ett märkligt bedövande sätt rakt genom hjärtat.
Varje stavelse förstod jag med dess innebörd och följd.
Ändå flämtade jag vad sa du?

Mormor är död.
Sa han igen och stunden jag i många år tänkt på.
Hur hemsk den skulle vara att ta in när den väl var här.
Var här.
Min mormor var död.

Min mormor var allt.
Min morfar dog när jag var så liten min farmor och farfar innan jag fanns.
Mormor fick allt, jag fick allt av mormor.
Jag bodde ofta hos henne, sov över såg på svenska långfilmer drack te och kikade på grannar.
Och pratade om livet och om att bli gammal.

Jag var i Skåne när hon dog.
Två dagar innan skickade jag ett vykort till henne där jag skrev att jag saknade henne.
Men det hann inte komma fram för hon dog på en söndag.
Någon vecka innan hade hon skickat ett brev till mig det låg hemma i Gävle och väntade.
Hon skrev att hon tänkte på mig.
Jag läste det först efter begravningen, först då återvände vi till Gävle.

Natten till morgonen då hon dog.
Var jag på en väns bröllop det var en fantastisk fest med god mat och dans och fina människor.
Allt var bra men jag ville gå hem tidigt.
Jag hade ont i magen hela kvällen det blev bara värre och värre.
Så vi stannade inte till småtimmarna, vi lät inte vinet flöda och dansskorna gå varma.
Vi skrattade oss inte in till det nya dygnet vi gick istället till hotellet och sov.
Det tröstar mig lite i efterhand för jag hade inte velat bära det i mitt minne.
Att jag var berusad och skränig min mormors sista timmar i livet.

Min mormor.
Hon blev 79 år att förlora en gammal människa är ingen tröst.
De fattas en precis lika mkt som någon annan.

Om dagarna.

Jag ligger i sängen i dag.
Det gjorde jag även i går.
Fast i går var jag först på en cykeltur och på biblioteket och på fik och på mataffär.
Då fanns det inget kvar annat än sängen när jag kom hem.
För att ligga på rygg är det enda som lättar lite på ryggvärken och ännu mer på den hemska värken i rumpan och ner i högra benet.

Det är en jobbig insikt.
Att inte kunna röra sig och veta att det beror.
På all vikt kroppen bär.
Det är ju inte som att jag går och hoppas på att bli trådsmal.
Ej heller att detta ska ske i samma stund bäbisen lämnar min kropp.
Men några kilon behöver försvinna ganska snart annars bryter jag ihop.

Om en filt från mamma.

Min mamma har gjort en filt åt vårt barn.

Nu använder jag den för jag tänker att kanske kanske kanske.
Blir det lite tryggare för bäbisen om filten luktar mamma.

Och födelsedagsnejlikorna.
Står sig fortfarande jag har flyttat några till en liten blomkula.
De är så fina såna, blomkulor alltså.
Såna kan man ha på bordet utan att de är allt för mkt i vägen.

Om tiden.

Hela tiden tänker jag.
Ut ungen ut kom ut!

Men än lyssnar man inte på mig.

Och varje dag blir en ny stund av väntan och leda.
Och värk i benen (för att jag är så tung) och försök att roa mig (för att jag är så rastlös).

Om järnvägsmuseet och om en tjusig klänning.

Jag var på Järnvägsmuseet i Gävle förra söndagen.





Jag gillar tåg de är stora och mäktiga och luktar väldigt gott.
Och så låter de så hemtrevligt och spännande på samma gång.

På museet finns en gammal kiosk.
Som fram till 1979 stod på järnvägsstationen i Göteborg.
Klänningen som dockan har på sig.
Vill jag ha!
Jag vill åtminstone känna på dess tyg det ser så vackert ut.
Men en varnande liten skylt stoppar mig.