Om jackan dårå.

Jackan i alla fall.
Wera-jackan.
Mobilkamerabilder till trots.

Extra gillar jag att stavpärlsbandet.
Fortsätter hela vägen runt på baksidan.
För det är det inte alltid det gör och då kan ett hur vackert plagg som helst bara se.
Halvfärdigt ut.

Kan inte Åhléns bara komma över sig själv och GE mig det?
Tycker då jag.

Om Åhlens Wera.

Jag har länge gott och tänkt.
Att Åhléns märke Wera har rätt snygga saker.

Nu har jag blivit helt övertygad.
Om hur snygga saker de har i fredags såg jag: En sammetsjacka!
och: En sammetskjol!
Synd att jag inte hittar dem på bild någonstans i alla fall hittade jag:
Ett par snygga kängor!


Bild: Åhléns.

Om Tradera, om jag var mindre.

Om jag var mindre (och hade mer pengar).
Hade jag budat på dessa vackra plagg på Tradera.
Från Noa Noa.

Den korta guldjackan är helt underbar jag har den.
Som kappa.
Kanske kan jag ha den nu när det blivit kallt igen haha som om!
Jag kommer inte ens i storkappan jag trodde var mitt säkra kort.

Och sammetsbyxorna.
Ååh jag vill ha stora svepande plagg i sammet det har jag önskat.
I evigheter.
Nu börjar de äntligen synas lite överallt.
Men inget är särskilt svepande på mig för tillfället och någon sammetskorv.
Är jag inte redo att vara.

Om föräldraledigheten.

Spunnet socker.
Tror jag det var.
Undrade hur vi löser livet som föräldrar och nu ska jag berätta:

Min käraste sparade hela sin semester.
Till slutet av sommaren så när Torsten kom och ändra fram till om en vecka.
Har han haft semester.

Sedan börjar han jobba några helger i månaden och jag går skola.
Några dagar i veckan.

Vi blandar för att vi ju båda vill vara med Torsten.
Vi blandar även för att vi båda tror att vi hade blivit yra i skallen verklighetsfrånvända och nedstämda av leda av att enbart vara hemma och inte göra något annat i tolv månader i streck.
Eller hur länge det nu är vanligt att mamman stannar hemma.

Jag tror att jämställdheten försvinner ganska snabbt när man blir föräldrar.
För att mamman har ett särskilt band till barnet och vet vad barnet behöver.
Men det där vet hon ju inte för att hon automatiskt har det i generna.
Det vet hon för att hon vanligtvis är den som är med barnet på bb, och sedan stannar hemma med barnet i ett år.
Och pappan går tillbaka till jobbet och träffas bara på helger och kvällar, det är klart att mamman får övertaget då.

Många har inte turen att bo i ett landsting där pappan får stanna kvar på bb.
Det har vi.
Därför fick min käraste redan på bb in sina egna rutiner, visste saker jag inte visste och bytte blöjor långt innan jag ens var stark nog att kissa själv.
Det där om att lära sig vad sitt barn behöver.
Och om jämställdhet i allmänhet.
Handlar inte bara om att mannen ska ta för sig mer.
Det handlar lika mkt om att kvinnan måste släppa efter lite så att mannen ryms.

Det är fint att vissa tycker att jag är duktig på att leva upp till mina ideal, att jag inte tummar på dem.
Nu låter det säkert mkt präktigt och överdrivet för vissa men faktiskt:
Jag har inte ens reflekterat över saken.
Vi delar på ledigheten för att vi inte ser några andra alternativ.
Det är ungefär lika självklart som att jag inte skulle välja fiskbullar till middag för jag gillar ju inte fiskbullar och det har inget att göra med det där om att inte fiska ut haven.

Och nog är det jobbigt att åka till skolan.
Säga hej då till Torsten när han ligger i sängen och sträcker på sig och är så urmysig som nyvakna bäbisar bara kan vara.
Och det är jobbigt att sitta översvämmad med skolsaker att få gjorda när jag hör honom gnälla eller skratta i rummet intill.
Men det underlättar min smärta lite när jag tänker på att om inte jag tagit den nu.
Så hade det varit min käraste som hade tagit den.
Och så mkt lättare det är att göra en jobbig sak när man vet att den förskonas den man älskar.

Jag har alltid undrat över pappor som inte vill vara hemma med sina barn.
Som inte säger ”hallå STOPP jag vill faktiskt ha precis lika lång föräldraledighet som du, mamman”.
Vill man inte det?
Vill man inte vara med sitt barn?

Sen är det många som frågar hur jag klarar det.
Klarar av att skiljas från mitt barn så snart, skolan började jag ju när Torsten var bara tre veckor.
Men det går.
Jag tror inte att jag är extra "duktig" eller särskilt "kall".
Det handlar mer om inställning och vi hade hela tiden pratat om att vi skulle dela upp det så här.
Så att jag kunde gå klart min utbildning.
Så att båda fick vara med honom.

Hade jag varit inställd på att stanna hemma ett år och sedan hade någon sagt att om en vecka ska du sätta igång igen.
Då hade jag nog inte alls varit lika positivt inställd till den lösningen.

Om smärta och olycka och diverse annat gnäll.

I går trodde jag att jag skulle dö.

Men det var bara mensen som kommit tillbaka.

Det är svårt att avgöra egentligen.
Jag har ju blött sedan Torsten kom och i början var det ju det där riktigt läskiga.
Med så stora klumpar att man lätt hade kunnat svimma.

Länge har de där svimningsframkallande klumparna varit borta och blödningarna.
Bara små.
I går kväll dock.
Drog det igång igen och ett tag stod jag inne på toaletten och stödde mig mot dörrposten.
Hängde mot den snarare.
Darrade och kved av smärta och frossa.
Och det har jag inte gjort sedan den dagen Torsten föddes.

Sedan är det ju det här med livet.
Och praktiken.
Jag hinner inte söka jag måste göra en hemsida innan jag söker för att ha en portfolio att visa upp jag hinner inte hinner inte.
Eller jag hinner men det är så mkt nu.
Och jag vet inte vad jag ska börja med.

Jag ska söka på diverse tidningar det kommer att bli himla skoj.
Om jag fick vara på en tidning kanske redigera sidor kanske behöver de någon skojig utformning på annons jag vet inte men det vore roligt.
Att få vara med.

Eller någon slags grafisk byrå.
Jag kan komma med idéer eller hjälpa till att verkställa andras mkt bättre idéer.

Men jag ska säga hur jag känner mig just nu:
Usel.

Okunnig, inget jag gör känns bra nog och lite av det gör väl att man ständigt utvecklas för om jag tyckte jag var bäst.
Hade det väl inte funnits någon anledning att göra en till teckning.
Men inte nog bra för att vara bland de bättre bland de som redan fått sig en praktikplats eller ens bland de.
Som redan blivit kallade på intervju.

Men nog med gnäll nu bara en sak till:
Jag är så ful i håret.


Halsband loppis 40 kr.

Om Torstens babushkor.

När min systerson föddes det var tre år sedan snart.
Då köpte jag en så fin tröja med en babushka på magen.
Jag såg inte så många babushkor på den tiden jag tror det var.
Just i början av dess återkomst.

I går köpte vi en fin body åt Torsten.
Full med babuskor egentligen ville ha en i "original"färger.
Alltså mer orange rosa och rött.
Och det FANNS faktiskt en sån version men botten var vit och det blev inte lika fint.
Torsten däremot.
Är alltid fin.


Body, Lindex.

Om H&M-samarbeten.

Sonia Rykiel blir nästa gästdesigner hos H&M och om några veckor.
Släpps Jimmy Choo-kollektionen.

Sonia gör två.
En underklädeskollektion som släpps 5 december och sen en dam- och flickkollektion för våren 2010.

Det var det.
Nu: åter till arbete och bäbis.


Bilder från net-a-porter och The Telegraph.

Om Victoria och om intarsia.

Förra måndagen.

Faktiskt precis den här tiden.



Satt vi och fikade på Söder.

Helt chockade var vi när vi insåg exakt.

Hur tidigt det var jag har nog aldrig varit inne på Söder innan vissa butiker ens öppnat.

Som gammal konststuderande och arkitektnörd är det svårt.

Att inte fota in i minsta detalj när man går på ett ställe som Victoria.

Intarsian.

Lampetterna.

Lite art deco och en massa svenskt 20-tal.

I. Love. It.

Nu: skola i Bollnäs adjö adjö.

Om söndagen.

Jag vill dricka kaffe och äta småkakor.
På pinnstolarna i köket inte ha annat att göra än att lyssna på radio.

Men det har jag, skola skriva och.
Nej egentligen bara det men det är mkt som ryms i de två punkterna.

Torsten snarkar i sin pappas famn.
Jag gör en skoluppgift.
Ställde klockan på åtta gick och la oss tio i går ändå har jag bara sovit.
I sex timmar men inte mer än tre åt gången.
Jag antar att det bara är att vänja sig och att det antagligen.
Blir värre innan det blir bättre.

Det är soligt och blåsigt ute vi ska ta en promenad sen.
Hämta tidningar och andas frisk luft.

Sen kommer måndagen att komma alldeles för tidigt.

Om Noa Noa i Sickla.

I torsdags öppnade en ny Noa Noa-butik.



Och jag var tvungen att gå dit.
Hur kunde jag låta bli?

Den ligger i Sickla mina svärföräldrar bor i Nacka.
Vi skulle träffa min lillebror och hans flickvän de bor i Sickla.
Det fanns liksom ingen anledning.
Att ens försöka hålla sig undan.

Så fort jag klev in i butiken kände jag den stora saknaden.
Den Stora.
Saknaden.

Jag vill jobba på Noa Noa igen lite extra är alldeles utmärkt jag skulle gå omkring och rätta till högar och tänka ut outfits.
Hjälpa kunder att hitta sånt de trivs i men som de nog inte skulle tänka på själv.
Jag skulle njuta av de vackra kläderna som hänger i rader och jag.
Skulle rätta till prydnadssakerna.
Så att allt var perfekt.

Butiksinnehavaren var mkt trevlig.
Helt apropå nästan ingenting.
Sa hon att jag kunde skicka in mina meriter.
Och det.
Tänker jag göra så det bara ryker om det.

Och så hinner jag tänka: design?
Jag vill inte jobba med design.
Jag vill jobba med Noa Noa.
Men det bästa kanske vore att kunna kombinera de två?

Om att kissa stående.

Såg just på AFV.
En liten pojke som skulle kissa han sa nåt i stil med "kom igen dumma piss" jag vet int.

Det jag vill ha sagt är.
Att han stod upp.
Framför sin potta.
Med sina små ben som han typ just lärt sig gå med.
Så skulle han läras att stå upp.

Det är så himla konstigt tycker jag varför lära en liten pojke.
Stå?
Inte bara för allt stänk och skvätt man ju måste få torka bort under tiden man lär honom.
Det blir ju stänk och skvätt för resten av livet.
(Skvätten från ståkissare på nattågen.
Det orkar jag inte ens dra upp igen.)

Men stå?
Jag har aldrig fattat grejen pissorarer och hela den kulturen.
Är ju dessutom helt sjuk.
Varför stå i rader och kissa i ränna?
Kissdamm. Mums.


Nu: fredagsmiddag och vitt vin.
Åh nej.
Urin.
Vitt vin.
Shit jag ville inte göra den liknelsen i min hjärna nu blir det kanske bara ett glas.

Om Sthlm och sånt.

Äntligen hemma.
Vi är en lägenhet rikare och jag är tre kilo fattigare.

Jag hade typ samma kläder hela veckan.
När vi gick utomhus när vi kom hem.
Däremot.
Bytte jag om till stora mjuka mysiga.

Torsten har åkt tåg, buss och tunnelbana.
Och strosat på söder och fikat på Sturekatten.
Han har även ätit ute och åkt äckliga kisshissar och några fler rulltrappor (pga kisshissarna).
Men mest har han sovit.
Snällt i sin vagn och vi har rusat mellan lägenhetsvisningar och möten med vänner.
Såna man inte träffat på över år.
Man blir effektiv som småbarnsförälder.
För man vet att man inte kan göra något om andan faller på man måste.
Måste måste.
Planera det kan vara nyttigt för mig att göra tänker jag.

Och lägenheten då.
Rågsved.
Den har en stor klädkammare och fina köksluckor.
Gullig liten balkong och två sovrum.
Och en stor utsikt.
Det blir bra vi börjar så här.


Klänning, handskar, väska loppis
sjal H&M
skor, Ecco.

Om höstsolen och vårdammet.

När solen skiner vackra höstdagar.
Då syns det att man inte dammtorkat på ett tag.

Det ligger som en matta av det där typiska vårdammet.
Det som kommer när snön är borta och all sand från vinterisiga vägar torkar upp.
Yr omkring av både vinden och bilarna det fastnar gärna på läpparna och krasar mellan tänderna.
Precis så är det här hemma nu.
(Kanske inte kraset mellan tänderna, kommer det till det då är det riktigt illa.)

Men vem ids städa?
När man har både en son och en man man hellre pussar på.

Om modereportaget.

I dag går senaste modereportaget.

SIBIRIGEN!

Hmm.
Ordvits i rubriken.
Det passar kanske bra för åtminstone den ena halvan.
Av modellparet.
Kommer från de trakterna.
Ordvitsarnas trakter: västkusten med Gbg som centrum.

Bilderna i tidningen av Bernt Büttner.
Bilden ovan av moi.
Eller vad heter det på ryska?
меня?
Men hur uttalas det jag har ingen aning.

Om en AD-höstjacka.

Den här jackan.
Var så himla snygg och så himla AD-ig.

Hade jag varit en framgångsrik AD hade jag nog köpt den.
Kolla vecken och ränderna varannan matt varannan blank och kragen.
Kragen är riktigt fin den med.

Och så satt den fint över hela magen och rumpan det är gött sånt.
Vi gillar att rymmas i kläder.

Finns på Designforum i Gävle.
Från Marimekko.

Om en tjusig billig ring.

Jag kunde inte motstå att köpa en ring jag lånat.
Till moderepet.
Åt mig själv den var så tjusig.
Stenen i plast till trots.

Om Torstens gulliga pyjamas och om annat.

Torsten har en så gullig pyjamas.


Den är ljusrosa med vita moln på jag köpte den på Lindex.
I somras.

Jag önskar den fanns i ett helt påslakanset.
Och i bodys och filtar och allt möjligt.

Vi har kollat på lägenheter.
I Bagarmossen och Rågsved.
Alla som bor i Sthlm säger: ööh hallå Rågsved?
Men vadå, jag hoppas faktiskt mer på det för i de lägenheterna.
Var klädkammaren mkt större.
Eller så här: det FANNS en klädkammare.
De bara råkade vara skitstora.

Sen var det ju så klart en hel del andra saker som kändes bättre i Rågsved-lgh:arna.
Och det är ju där inne jag ska bo inte ute.
I området.
Men vi får ju se det kan mkt väl bli inget alls.
Just nu.

Om de snygga skorna.

Jag vill också ha såna där.
Helst skulle jag vara kille och kombinera det.
Både med de grova kostymbyxorna och Magnus.
Det är han som benen på bilden hör till.
Snygga frisyr och tatueringar.

Jag fick låna dem från snälla Fico.

Om toaletten på Mocca, det nya fiket.

Det här har jag nämnt tidigare:
Min C-uppsats i konstvetenskap handlade om offentliga toaletter.

Jag fascineras fortfarande av just den offentliga toaletten.
Inte skabburinoarerna i parkernas utkanter eller klubbars blöta toaletter.
Med slamsor av toalettpapper fastklibbat på golvet.
Det är toaletterna med finess jag syftar på.
När de är genomtänkta och inredningen i lokalen i övrigt.
Går igen inne på toaletten.

Om man använt sig av samma färger eller material.
Eller om man valt att göra en kontrast till lokalen.
Så där så det blir en wow-upplevelse att öppna dörren och kliva in.

På Mocca i Gävle.
Var det lite både och.

Toaletten betydligt mörkare än lokalen i övrigt, och med svarta och beige toner istället för det vita, gröna och röda.
Som förresten nu när jag tänker efter faktiskt gick igen.
I en liten hög med prydnadshanddukar som låg vikta i en hög.

Handfatet var tjusigt hugget i ett enda stycke sandsten.
Och framför allt.
Framför framför allt: hela dasset matchade min klänning.
I svart siden och ljusa träknappar.


(Och jag känner mig manad.
Att be om ursäkt för de dåliga bilderna jag glömde min kamera hemma.
Det blev mobilen.)

Om Mocca det nya fiket.

Det nya fiket på Söder i Gävle.
Hade mkt goda bakverk jag ville välja alla men det.
Hade nog inte rymts i magen.

De har även.
Till skillnad från Lido som ligger vägg i vägg.
Tagit vara på sitt fina takfönster så att hela lokalen blir ljusare men framför allt.
Så att den ursprungliga tanken med arkitekturens avsikter.
Kommer till sin rätt.