Om smärta och olycka och diverse annat gnäll.

I går trodde jag att jag skulle dö.

Men det var bara mensen som kommit tillbaka.

Det är svårt att avgöra egentligen.
Jag har ju blött sedan Torsten kom och i början var det ju det där riktigt läskiga.
Med så stora klumpar att man lätt hade kunnat svimma.

Länge har de där svimningsframkallande klumparna varit borta och blödningarna.
Bara små.
I går kväll dock.
Drog det igång igen och ett tag stod jag inne på toaletten och stödde mig mot dörrposten.
Hängde mot den snarare.
Darrade och kved av smärta och frossa.
Och det har jag inte gjort sedan den dagen Torsten föddes.

Sedan är det ju det här med livet.
Och praktiken.
Jag hinner inte söka jag måste göra en hemsida innan jag söker för att ha en portfolio att visa upp jag hinner inte hinner inte.
Eller jag hinner men det är så mkt nu.
Och jag vet inte vad jag ska börja med.

Jag ska söka på diverse tidningar det kommer att bli himla skoj.
Om jag fick vara på en tidning kanske redigera sidor kanske behöver de någon skojig utformning på annons jag vet inte men det vore roligt.
Att få vara med.

Eller någon slags grafisk byrå.
Jag kan komma med idéer eller hjälpa till att verkställa andras mkt bättre idéer.

Men jag ska säga hur jag känner mig just nu:
Usel.

Okunnig, inget jag gör känns bra nog och lite av det gör väl att man ständigt utvecklas för om jag tyckte jag var bäst.
Hade det väl inte funnits någon anledning att göra en till teckning.
Men inte nog bra för att vara bland de bättre bland de som redan fått sig en praktikplats eller ens bland de.
Som redan blivit kallade på intervju.

Men nog med gnäll nu bara en sak till:
Jag är så ful i håret.


Halsband loppis 40 kr.