2009/10/02

Om föräldraledigheten.


Spunnet socker.
Tror jag det var.
Undrade hur vi löser livet som föräldrar och nu ska jag berätta:

Min käraste sparade hela sin semester.
Till slutet av sommaren så när Torsten kom och ändra fram till om en vecka.
Har han haft semester.

Sedan börjar han jobba några helger i månaden och jag går skola.
Några dagar i veckan.

Vi blandar för att vi ju båda vill vara med Torsten.
Vi blandar även för att vi båda tror att vi hade blivit yra i skallen verklighetsfrånvända och nedstämda av leda av att enbart vara hemma och inte göra något annat i tolv månader i streck.
Eller hur länge det nu är vanligt att mamman stannar hemma.

Jag tror att jämställdheten försvinner ganska snabbt när man blir föräldrar.
För att mamman har ett särskilt band till barnet och vet vad barnet behöver.
Men det där vet hon ju inte för att hon automatiskt har det i generna.
Det vet hon för att hon vanligtvis är den som är med barnet på bb, och sedan stannar hemma med barnet i ett år.
Och pappan går tillbaka till jobbet och träffas bara på helger och kvällar, det är klart att mamman får övertaget då.

Många har inte turen att bo i ett landsting där pappan får stanna kvar på bb.
Det har vi.
Därför fick min käraste redan på bb in sina egna rutiner, visste saker jag inte visste och bytte blöjor långt innan jag ens var stark nog att kissa själv.
Det där om att lära sig vad sitt barn behöver.
Och om jämställdhet i allmänhet.
Handlar inte bara om att mannen ska ta för sig mer.
Det handlar lika mkt om att kvinnan måste släppa efter lite så att mannen ryms.

Det är fint att vissa tycker att jag är duktig på att leva upp till mina ideal, att jag inte tummar på dem.
Nu låter det säkert mkt präktigt och överdrivet för vissa men faktiskt:
Jag har inte ens reflekterat över saken.
Vi delar på ledigheten för att vi inte ser några andra alternativ.
Det är ungefär lika självklart som att jag inte skulle välja fiskbullar till middag för jag gillar ju inte fiskbullar och det har inget att göra med det där om att inte fiska ut haven.

Och nog är det jobbigt att åka till skolan.
Säga hej då till Torsten när han ligger i sängen och sträcker på sig och är så urmysig som nyvakna bäbisar bara kan vara.
Och det är jobbigt att sitta översvämmad med skolsaker att få gjorda när jag hör honom gnälla eller skratta i rummet intill.
Men det underlättar min smärta lite när jag tänker på att om inte jag tagit den nu.
Så hade det varit min käraste som hade tagit den.
Och så mkt lättare det är att göra en jobbig sak när man vet att den förskonas den man älskar.

Jag har alltid undrat över pappor som inte vill vara hemma med sina barn.
Som inte säger ”hallå STOPP jag vill faktiskt ha precis lika lång föräldraledighet som du, mamman”.
Vill man inte det?
Vill man inte vara med sitt barn?

Sen är det många som frågar hur jag klarar det.
Klarar av att skiljas från mitt barn så snart, skolan började jag ju när Torsten var bara tre veckor.
Men det går.
Jag tror inte att jag är extra "duktig" eller särskilt "kall".
Det handlar mer om inställning och vi hade hela tiden pratat om att vi skulle dela upp det så här.
Så att jag kunde gå klart min utbildning.
Så att båda fick vara med honom.

Hade jag varit inställd på att stanna hemma ett år och sedan hade någon sagt att om en vecka ska du sätta igång igen.
Då hade jag nog inte alls varit lika positivt inställd till den lösningen.

16 kommentarer:

Ida sa...

hur smart som helst ju! jag hoppas att det skulle gå att lösa på liknande sätt när jag väl är förälder. just det där att göra det möjligt för båda föräldrarna att få knyta an till barnet direkt från början. jag gillar det.

Ms Stiffneck sa...

jag tycker ni är fantastiska!

Fortfarande lycklig sa...

Jag håller etthundra procent med dig (er) och tycker att det är så jäkla bra att människor är medvetna om det som så lätt händer när man får barn: att barnen blir mammans uppgift mer än pappans.

Jag hör fortfarande 2009 folk som säger att pappan är "barnvakt" till sina egna barn... Och det är kanske inte så konstigt att man tänker så.

sophie/alma sa...

jag är på sätt och vis avundsjuk på er. jag hade gärna haft något roligt att gå tillbaka till. delat mer jämställd på ledigheten. men jag har inget att gå tillbaka till och det har gjort att vi förmodligen kommer dela upp den så där klassiskt... mamma hemma 1 år, pappa 3-4 månader... ursh. jag vill ju inte det egentligen. men en annan anledning. är ju att jag ammar. så länge jag gör det är det svårt för johan att vara hemma... men vi får se. kanske kommer vi på en bra lösning ändå. ni gör rätt som följer era hjärtan... kram

lisa sa...

Åh låter fantastiskt! Man ska göra som man vill :).

Miss Muffin sa...

Skitbra text! Så otroligt skönt att höra om några som faktiskt lyckas lösa det på ett sätt som funkar och känns bra. Väldigt märkligt det där med när det är mamman som börjar skola/jobb/whatever i början av barnets liv.. att det skulle vara jobbigare för henne än för honom/annan förälder. Jag är ganska säker på att min egen M kommer att längta ihjäl sig efter sin bebis när han går iväg till jobbet igen efter sina 10 dagar. Vi kommer att dela rakt av på våra föräldradagar. Ska bli helt fantastiskt. Grubblar lite över hur det kommer att vara att vara på hemmaplan hela första halvåret men tänker att jag nog kommer på saker att göra (som om man inte har en HEL DEL att göra med en bebis - men för hjärnan menar jag. få vara vuxen självständig individ och inte bara förälder). Jag blev i alla fall väldigt glad av att läsa det här inlägget! Mycket fint och bra.

Johanna Lu sa...

Så himla klokt skrivet. Jag håller med om allt och precis som du begriper jag inte varför papporna fortfarande är hemma förhållandvis lite med sina barn, både under föräldraledigheten och när barnen börjar i barnomsorg. Jag kollade för jobbets räkning statistik över arbetade timmar för kvinnor och män och när barnen kommer går kvinnorna ner i arbetstid och männen upp (dvs de jobbar mer än heltid)! Jag skulle aldrig acceptera en sån sak!

Erika sa...

Fantastiskt bra sagt! Särskilt "så mkt lättare det är att göra en jobbig sak när man vet att den förskonas den man älskar."

Tack för att du är en så bra förebild!

spunnet socker sa...

Ja, visst var det jag som undrade. Vilket bra svar du skrev! Mycket kloka tankar. Jag har inga barn och jag tror det kommer att dröja ett bra tag tills jag skaffar några. Första projektet är ju att träffa nån som jag vill skaffa barn med... Och jag skulle då rakt inte vilja skaffa barn med någon som inte ville vara hemma med barnet lika mycket som jag! Båda två är ju lika mycket föräldrar och borde vara lika engagerade i föräldraledigheten. Härligt att höra att ni har tänkt själva!

Stina sa...

Härligt att höra att ni får det att fungera så bra och fint.
Och er Torsten - vilken skönhet! Vilka ögonfransar :D

Anonym sa...

Ni har tur som kan dela ledigheten så. För många egna företagare funkar det inte alls. Min man tex kan inte ta ut direkt nånföräldraledighet men han är ingen dålig pappa för det, kossorna kan inte stängas av i ett halvår och ingen annan är villig att jobba 14 h /dag för 7000kr e skatt. Jag tycker att det verkar vara lite för enkelt att anta att papporna inte vill vara hemma. De kanske inte kan! Mina barn har fått den bästa pappan i världen trots att han inte tagit ut så många dagar på papperet, men vi har en barnstol i traktorn.:)

Joanna sa...

anonym,
nej det är klart att alla inte KAN.
det finns alltid undantag.
så är det med allt och man kan inte ta med alla undantag när man skriver eller diskuterar då kommer man ju ingen vart ibland måste man generalisera en smula.

min kusin är egen företagare, han har sparat en massa pengar så att han kan vara ledig ändå.
och försöker att göra bara det minsta nödvändiga jobbet hemifrån för att hålla företaget levande.
men tar man hand om kossor är det en annan sak.

jag säger inte att alla pappor som inte tar ut sin ledighet är likamed dåliga pappor.
jag bara undrar varför det inte är självklart att de gör det.
mammor jobbar väl också?
mammor har väl egna företag att sköta de med.
i sverige har 28 % av tvååringars pappor inte tagit ut en ENDA föräldraledig dag.
det tycker jag är lite väl mkt, det är inte mkt som inte går att lösa men ibland får man vara beredd på lite sämre alternativ för att få det att funka och det är nog oftast där det stannar för de flesta.
inte att det inte går, bara att det inte går lika smidigt som man önskar.

att ha bilbarnstol i traktorn är ju en utmärkt lösning tycker jag.

Joanna sa...

ida,
din tid kommer.
och då kommer du att lösa den perfekt.

ms stiffneck,
mäh!
tack.

fortfarande lycklig,
det är ju helt sjukt.
barnvakt åt sina egna barn?
vadå får han någon hundring av mamman när hon kommer hem då eller?

sophie,
ibland finns det ju situationer som gör att det inte funkar.
men vadå, nästa gång ni får en bäbis om det blir en nästa gång, då har du något roligt att gå tillbaka till och du får igång amningen och kan till och med pumpa ut en skvätt och barnet medan du är på jobbet.
ni är fina ändå, johan ingen sämre jämställd man för det.
kramkram (jag saknar dig!)

lisa,
det ska man.
bara det är på bra sätt och ingen mår dåligt av de.

miss muffin,
var glädjande och framför allt sporrande att höra att du tycker så.
det där halvåret kommer nog att gå läskigt fort.
jag trodde att min sommar som höggravid skulle vara för evigt, samlade på mig projekt och långa brittiska kostymdraman för att få tiden att gå.
jag hann inte ens hälften.

hoppas din unge kommer ut snart.
det är avskyvärt att gå över tiden.
jag = två dagar = trodde jag skulle dö och gråta ihjäl mig.

johanna,
den där statistiken är ju himla intressant.
och tråkigt.

erika,
tack!
tack för att du är en sån fin läsare.

spunnet socker,
ja jag tyckte mig minnas att det var du.
när jag träffade min kära visste jag att det var honom jag ville ha barn med.
aldrig tidigare hade jag känt så säkert att det var barn som gällde, det hade nog inte så mkt med mig och min redo-het att göra, utan mer att han var den bästa.
att jag visste att han skulle bli en sån pappa som jag vill ha till mitt barn.
du kommer att märka när du träffar honom.

stina,
visst har han!
sin faders till ett hundra procent.

Emma sa...

Jag och min man gör ungefär som ni. Han är föräldraledig fram tills juni (som vi planerat hittintills) och jag började gå i skolan som vanligt tre veckor efter lillkillen anlände. Det brukar innebära 3-4 halvdagar i veckan. Det enda nya är den dryga halvtimmen per skoldag som jag sitter på toaletten med min bröstmjölkspump och kylväska. Vi är så glada över att vi kommer får vara med så mycket båda två hans första år.

Joanna sa...

emma,
så hade jag också som plan att göra.
sitta på toaletten på skolan och pumpa mjölk.
men det var så obehagligt det där med pumpning jag klarade inte av det.
vilket är synd för jag hade gärna fått lite extra hjälp med att dra ihop livmodern och det får man ju inte när man inte ammar (eller pumpar).

och gissar jag att du liksom jag.
är uppe tidigt en söndag i sällskap av just en lillkille?

malin sa...

Jag tycker att det är så märkligt med dom pappor som faktiskt inte verkar vilja vara med sina barn. Jag har en 5-årig systerson, och hans pappa tog ut sina pappadagar, och åkte på semester - utan sin son. Han har inte varit med sin pappa på hans semester en enda gång, hans pappa vägrar att åka med ett tåg som går en timme senare, även om det innebär att han kan träffa sonen den helgen - hellre skäller han på min syster för att hon är så oflexibel och självisk.
Så jag blir så glad när jag hör om pappor som Torstens pappa, som faktiskt vill vara med.