Själv såg jag ut så här.
När jag var bäbis.
Men jag hade nog inte fullt så rödbrunt hår, innan jag fyllt ett var det iaf helt vitt.
Jag föddes med gulsot, och barnmorskan trodde inte att jag var på väg ut riktigt så snart som jag faktiskt var.
Så min mamma fick klättra över till förlossningssängen med min hjässa synlig.
Jag skrek och skrek och skrek och gick ner i vikt.
Till slut köpte min pappa ersättning istället och då åt jag som en häst.
Och det beror kanske inte på det, men min gomspene är tvådelad och en teori min mamma har är att jag skrek så mkt att den sprack, försöker googla mig till det men hittar ingen klar förklaring, kanske någon av ni vet?
Iaf så trodde min storasyster att det var en hundvalp som väntade på henne när hon kom hem.
Hon blev oerhört besviken över att det låg ännu en bäbis där.
Elva månader innan föddes min storebror, och han fick komma hem från sjukhuset drygt ett halvår innan jag kom (han föddes tre månader för tidigt).
Så jag kan ju fatta att hon tänkte att "okej det blev ingen förra gången, då MÅSTE det ju vara en nu".
"…då sa han plötsligt, jag känner ingen vuxen här och började gråta, och det fortsatte han med, förtvivlat innan jag tillslut fick sätta honom i hennes knä, och jag hörde honom hela vägen ut."
I dag har de planeringsdag på Torstens förskola.
Första versionen, den vanligaste varianten, är att de stänger lite tidigare istället.
Men nu var det tydligen kort varsel tyckte många (en vecka), så istället ändrade de och tog planeringen dagtid och låter annan personal vara på avdelningen med barnen.
Och Torsten konstaterade att han känner ingen vuxen, och det gör så ont i mitt hjärta och i magen och jag vill bara sätta mig i en taxi och hämta honom.
På en gång.
Min lilla katt (i går hette katten Siv, samt Pintu Gajja).
Jag hade föredragit tidig stängning och ett barn som får vara med såna han känner.
Fina frugan frågade.
Och jag har helt plötsligt väldigt svårt att fantisera.
Föreställa mig själv i en annan tid än denna.
Nog kan det hända att jag ibland drömmer om de vackra aftonklänningarna på 10-talet.
Om herrarna i frack och tjusiga middagar med artigheter och dans.
Eller tebjudningar.
Och besök hos sömmerska med hattaskar under armen och ett inslaget paket av något man handlat, istället för en massa plastpåsar.
Men alla tider har sina brister.
Och levde jag i den tiden men hade mina åsikter jag har nu, hade jag så klart blivit djupt olycklig av den orättvisa kvinnosynen och klasskillnaderna i samhället.
Jag tänker att även våra föräldrar hade ett sämre jämställt samhälle, att de har tagit strider för vår skull så att vi nu kan leva bra.
För det borde ju ha skett ändring sedan våra föräldrar var unga.
Och då slår det en lite extra hårt det där om att vi har ganska långt kvar innan det är ett jämställt samhälle.
Det är konstigt att jag ändå ser det som att den största striden redan är tagen.
Men den kanske är det?
Och det är de här sista "småbitarna" som är de segaste.
Precis som när man packar upp efter en flytt eller en resa.
Det går fort i början, men sen är det lätt hänt att det där sista blir liggande ända fram till nästa flytt eller resa.
Om jag levde på 10-talet.
Är det inte helt omöjligt att jag sällat mig till suffragetterna.
Alltså.
Bara tanken på att någon skulle anordna en hel dag i min ära.
Jag blir alldeles lycklig och varm.
Den här gruppen människor verkar vara så fina, de har dagar både hit och dit, och man gör huvudpersonens favoritsaker och äter huvudpersonens favoritmat.
Jag blir rörd.
Så fint.
Någon gång ska jag orka göra en sån dag för mina vänner.
Var och en av dem.
De allra flesta får den där rensa upp-ivern när de väntar barn.
Även partnern.
Förra gången rensade och städade han så mkt att det till slut ekade i köket.
På rikt!
Helt fantastiskt skönt kändes det, att bara kunna ligga på soffan och se hemmet bli skinande rent, frysen fylld med mat och bullar, och alla såna där borde rensa-högar försvinna.
Den här gången är så mkt mer annorlunda.
Inte för att vi har ett barn redan, utan för att vi har ett halvfärdigt hem som aldrig tillät oss att packa upp flyttkartongerna.
För att göra en sak måste vi först göra tre andra saker.
Exempel:
- Vi måste rensa ut de där hyllorna i garderoben som nu är fyllda med verktyg och tapeter, så att vi kan lägga in bäbiskläderna där.
- Ja, fast var ska vi lägga verktygen? Vi måste rensa i lilla förrådet först, och det är ju en massa skräp från förra ägaren som ska köras bort.
- Ja. Men vi skulle kunna lägga ner de i en flyttkartong så länge. Fast då måste jag packa upp en flyttkartong först. Men det är klart, det kan jag göra när hyllplanen till hyllsystemet väl kommer, då är det bara att lyfta över från kartong till hylla.
Det går inte att städa och rensa för det finns inga givna platser att lägga skrotet på.
Jag undrar om det finns firmor man kan ringa in.
Akutfirmor som röjer och rensar, som man kan räcka över sin att göra-lista till och så betar de av den.
Åh vad jag önskar att det fanns en sån firma.
Och jag säger alltid "vi" för att det ska låta lite snällare, men det betyder ju jämt "du" (som i min käraste).
För packa upp och lyfta och fixa och feja.
Det har jag inte kunnat sedan i slutet av november.
Vad gjorde du för tio år sedan?
Jag flyttade från Umeå till Göteborg, från särbo till sambo, från vänner till främlingar, från operakorist till nattportier.
Till en lång trappa ner i olyckligheten.
Vad gjorde du för fem år sedan?
Min käraste hade nyss flyttat in i min etta i Gävle, vi hade träffats några månader innan.
Vi drack fredagsdrinkar och träffade vänner varje helg, gick på bio och promenader, jag pluggade och han jobbade och på lördagar och ibland även mitt i veckan jobbade jag i en Noa Noa-butik.
På våren började jag skriva om mode, och göra modereportage, för en av lokaltidningarna, vi flyttade till en trea på Brynäs i Gävle och bjöd gärna på fester och fikan.
Det var en väldigt lycklig tid, även om den hade svarta kanter pga oro över framtid, efter studierna.
Vi gick på väldigt många loppisar.
Vad gjorde du för ett år sedan?
Gick från vikarie till fast anställd, layoutade på både resetidning och tränings-/hälsotidning.
Började längta till något annat än Rågsved, mådde väldigt dåligt på samma gång som jag var väldigt lycklig.
Fem snacks du gillar
Fem!?
Snacks för mig är typ chips och nötter, men saker jag gillar att äta för att det är gott (just nu, i morgon kan det ha ändrats):
1. Digestivekex med smör
2. Vindruvor
3. Semlor
4. Naturell yoghurt med müsli (mkt nötter samt kokosflarn)
5. Morötter
Fem sånger du kan hela texten till
1. Lascia ch'io pianga
2. Sov du lilla videung
3. Judy min vän
4. Take on me
5. Non so più cosa son, cosa faccio
Fem saker du skulle göra om du blev mångmiljonär
(I turordning)
1. Bjuda vänner och familj på stor fest, utan slut
2. Åka på avslappnande njutningssemester, mat, spa, shopping, och bara vara med mina favoriter
3. Ordna upp med lån, och förse familj och behövande med slantar
4. Köpa drömboende på drömplats (vet ej vad vare sig drömboende eller drömplats är för tillfället, kanske måste bli flera ställen, det finns så många drömmar)
5. Arbeta för att jag vill
Fem dåliga vanor
1. Lämnar te-påsar på diskbänken, som glöms kvar och torkar in.
2. Lämnar kvar trosorna på badrumsgolvet (fast har mest att göra med att jag är så jädra gravid och ransonerar bort så mkt böj jag bara kan)*
3. Många fönster öppna på datorn, så att andra som vill låna den aldrig hittar rätt*
4. Måste alltid kissa innan måltid, spelar ingen roll om det trycker på eller ej
5. Släcker sällan lyset på toaletten eftersom jag ändå ska dit snart igen (även som icke gravid är jag en mångkissare av rang)
*säger min livspartner
Fem saker du gillar att göra
1. Bläddra bland gamla kläder och fantisera över vem som burit dem, och i vilka miljöer
2. Äta riktigt god mat och dricka vin i gott sällskap
3. Duka trevligt när vi får besök
4. Sätta igång tvättmaskinen och få känslan av att jag ordnar upp, bara genom att trycka på en knapp
5. Studera mitt barn när han leker och upptäcker/tar in nya saker
Fem saker du aldrig skulle klä dig i, eller köpa
1. Korta toppar som slutar just under bysten
2. "Klänningar" som slutar innan rumpan gör det (och till det blott ett par tunna svarta strumpbyxor)
3. En jättestor teve
4. En sån där Charles Eames-stol, de är fina men de har överexponerats likamed jag blir löjligt trött
5. Gerbera
Fem favoritleksaker
1. Ritplattan
2. Telefonen
3. Sims 3
Fast leksaker? Har vi verkligen leksaker?
Jag skulle väl skriva min cykel, den älskar jag och längtar så efter att få cykla igen.
Fast lär ju inte bli i vår, känns osäkert och läskigt att cykla med minibäbis, går väl inte ens.
Ja hej.
Jag behöver lite tips och råd.
Vi började prata lite om hur Torsten skulle gå på förskolan den där första tiden.
När bäbisen kommit och vi båda är hemma.
Jag ser för- och nackdelar i allt.
Bra att få fortsätta med sina rutiner.
Bra att få vara med sina kompisar.
Bra att få vara på ett ställe som fortfarande är som det är.
Bra att få vara med hemma och slippa känna sig utanför.
Bra att få vara mkt med bäbis och vänja sig.
Bra att få ha lediga dagar med föräldrar som kan åka iväg med honom (den ena föräldern) utan bäbis och hitta på roliga saker.
En väl avvägd variant av lite av båda?
Förra gången vi fick barn fick vi knappt några bäbiskläder alls.
Kan det ha berott på den långa lista av regler jag skrev på min blogg då?
Hehe, förlåt mig för att jag är så himla petig.
Men tycker nog fortfarande så, att bättre rätt än fel, hellre bara en kaka att fika på en gång än plagg som aldrig kommer att användas.
Jag kan inte alls låta bli att köpa bäbiskläder när folk får barn.
Bästa är fortfarande de här tossorna från Bonkeli.
De fick Torsten av en av mina bästa/finaste/äldsta vänner, och de var så jäkla bra att jag nu ger dem till alla som får barn.
För den långa mudden håller kvar dem på de bäbissparkande småfötterna.
Och så är de fina.
Torsten hade sina tills det gick hål i tyget (och då bara för att vuxit ur dem, inte för hålet).
Men ovan:
Fantastiskt fina bäbiskläder i de färger jag föredrar.
Från Noa Noa BARA SOM INSPIRATION KANSKE INTE ALLS SOM UPPMANING OM VAD MAN SKA KÖPA.
Till min (okej okej, vår) bäbis.
Just nu i sängen: höggravida kvinnan har minst plats av alla tre.
Inte bara procentuellt utifrån stor kroppshydda = stort utrymmesbehov, utan faktiskt - klart minst utrymme.
Jag hämnas genom att gravidfisa, fast de två andra sover rätt tungt så drabbar egentligen bara mig själv.
Åh vad jag vill sova.
Just nu: skulle vilja sänkas ner i varm bassäng och få flyta där tills jag somnar.
Utan att behöva belasta någonting på kroppen.
Vilken dröm.
Okej nu erkänner jag det helt öppet.
Jag gillar verkligen inte Sex and the city längre.
Det är lite som med Gilmore girls, de bara pratar och pratar och praaatar.
Båda dessa serier var en gång i tiden veckans höjdpunkt för mig.
Inser nu att den förstnämnda var ca tio år sedan, den senare inte långt därefter.
Så okej då.
Smaken ändras, det är givet, men det känns konstigt eftersom min första reaktion fortfarande är "OH! Sex and the city!".
Fina frugan frågade.
Jag får verkligen tänka efter för att komma på något som är ett tips.
Jag försöker så här:
– Det är inte mkt som behöver vara fixat innan bäbisen kommer, så bli inte stressad om ni varken har köpt vagn eller säng eller skötbord (skötbord är det inte ens alltid man behöver).
Ibland kan det till och med vara bra att vänta med vissa saker, låta tiden visa vilka behov som finns.
– Känn efter själv hur du vill göra med amningen, sådana frågor behöver inte stötas och blötas med alla som frågar, man får så många olika råd från alla, och det är bara du själv som har med det att göra.
– Var försiktig om du får foglossning, belastar du mer blir det även värre sen, efter förlossningen.
(Amning gör även att foglossningen tar längre tid på sig att försvinna.)
Prata med sjukgymnast!
Rätt sorts foglossningsbälte krävs, ett som inte är fullt så elastiskt och som verkligen stabiliserar bäckenet.
Det här är vad jag använt båda gångerna, och som sjukgymnasterna rekommenderar (en av de sjukgymnaster jag gått till är specialist på just foglossning, hennes ord är näst intill min lag).
På bilden har hon det rätt långt upp, mina sjukgymnaster har sagt åt mig att det måste sitta rakt över höfterna, inte så där upp i svanken och sedan ner under magen som bilden visar, utan verkligen på höftens bredaste ställe och sedan spänna åt (det funkar inte att sitta ner med fogbälte, det är ej heller tanken, då får man lätta på åtdragningen lite).
Använd TENS! Man kan hyra hos sjukgymnast och på förlossning.
Den inte bara stillar smärtan för tillfället, den förebygger även smärtan genom att bryta signalerna av smärta till hjärnan, som efter långvarig smärta ibland kan haka upp sig och fortsätta skicka smärta till hjärnan utan att det faktiskt är det.
(Det tar ungefär en månad innan man märker den långvariga skillnaden, och man måste göra det minst en halvtimme varje dag.)
– Läs inte så väldigt mkt på (vissa) forum, de flesta är helt galet hysteriska och är man en osäker gravid kan man lätt känna en massa press och stress.
Visst kan man få svar på frågor ibland, men kom ihåg att de som skriver sällan är utbildade utan bara grundar sina åsikter på egen erfarenhet, och i många fall så handlar det inte om vad som funkat för Sara, 28, i Göteborg utan om fakta som man hellre bör ta med vårdpersonal.
– Använd stödstrumpor, det hjälper avsevärt mot stumma och ömma ben, och lindrar om du får pirr i benen. De finns i härlig bomull också, inte bara tantbeige-90-den.
– Köp med fördel en gravidbehå, som den här.
Den är skön när helst under graviditeten, men särskilt mot slutet när magen trycker och brösten börjar ömma extra mkt.
Och även, har jag hört, när mjölken ska rinna till.
Sen kommer jag inte på några fler, för jag är så gravidtjock i huvudet.
Någon annan kanske har utmärkta tips och råd?
Bra tips från er:
(fortsätt gärna komma med fler, jag fyller på, för lita på att det blir googlingsträffar på såna här listor så det är ju toppen för googlaren om den är lång och välfylld)
Anna
Jag ÄLSKADE mitt foglossningsbälte. Som en BH för mage och bäcken. Och så förberedelseoljan från Weleda som jag även marinerade bebiskulan med. Och en bra BH kan inte nog poängteras. Allra helst om man som jag går från A till DD på några månader...
Yevonde
Köp begagnat, skulle vara mitt råd. Tex vagn. Jag vet att ni har en retro, men ifall nån läsare funderar på att köpa en sprillans, strunta i det. Investera i en sjal - fast prova först. Att bära i sjal var fantastiskt, för mig, och för min son, men förstås individuellt.
Britta
Åh bra tips! Kanske att man ska läsa på lite om bebisar också och inte bara graviditet? Det felet gjorde jag förra gången...
Anonym
Om man väljer att amma, försök lära dig att ligga ner och amma. Det är guld, man får en stunds vila och avkoppling samtidigt som man matar sitt barn :-)
Sköna Helena
Om det är första barnet: Njut av att vara uttråkad! Jag vet att det är fruktansvärt svårt (gick själv två veckor över tiden och det var inte njutbart alls!) - men din egen tid, då du bara får hänga med dig själv, kommer inte vara så lättillgänglig igen på ett bra tag. Så: ta ett långt bad, gå en mysig promenad, läs en riktigt bra bok, frossa i tidningar, kolla på dina favoritserier (det funkar i och för sig som amningsaktivitet också!) - OCH dejta din partner. Umgås med varann. För sedan är ni tre och då kommer ni kanske inte varken kunna eller vilja ses själva på ett tag, fast det kan tyckas konstigt nu innan bebisen tar över allt. Att man faktiskt VILL att den ska ta över allt! För det vill man.
Stort lycka till!
Och så kom jag på en till:
Om man köper en bilbarnstol (fast babyskydd heter det nog) begagnad så måste man vara säker på att den ej varit med om krock tidigare, och att den inte är äldre än tio år (för då har plasten hunnit bli gammal och den är inte lika säker längre).
Granen skulle ut i dag.
Vi får se hur det blir med den saken.
Ni vet när man vaknar upp och inser att magen inte längre värker.
Mest bara svider och är ömtålig.
Och man orkar dricka vatten och till och med ställa sig i duschen.
Känslan när man sen stiger ur duschen och kämpar sig på med kläderna och får lägga sig i soffan igen.
Fast ren.
Jag är där nu.
Det var förfärligt att ha förvärkar och kaskadkräkningar samtidigt.
Vanligtvis vill man ju gärna fokusera på en sak i taget, andas bort värkar, tänka på krispiga vinterdagar osv osv.
Torsten vaknade i natt och ville inte vara med sin pappa.
Så vid ett tillfälle satt jag på toaletten, med honom i knät.
Jag kände mig som urmodern, trots att jag inte visste vad jag skulle göra av all smärta.
I morse frågade han hela tiden med gråten i halsen om jag var frisk nu.
"Är du frisk nu mamma?" och när jag stod inne på toaletten och ville kräkas stod han bredvid och frågade igen.
Lilla hjärtat.
Och att försöka låta tapper och glad och säga att det inte är någon fara, samtidigt som magen hulkar sig.
Huga.
Men det är intressant hur kroppen verkar ta bara en viss mängd smärta.
För även om jag varit stel och haft svårt att resa mig upp ur soffan pga fogarna.
Så har jag inte riktigt tänkt på dem i dag, när jag legat och försökt andas bort magontet.
Tack och lov att det är så.
Nu ska jag lägga huvudet mot kudden igen.
Och andas ut över att slippa föda barn mellan spyorna.
Hej.
Jag har magsjuka.
Det är nu jag behöver en massa ömkan och pepp.
I natt visste jag inte om jag skulle behöva åka in till förlossningen med spypåse i handen.
Kaskadkräkas och ha kraftiga sammandragningar om vart annat.
Det var en väldigt tråkig natt.
Nu har jag bara panikont och mår hemskt illa, och med "lättare" sammandragningar.
Okej nu fick jag det sagt.
Så att ni vet att det är väldigt synd om mig i dag.
I dag hade vi besök av vänner.
Som också ska ha barn, cirka fyra veckor efter oss.
Hon mår betydligt bättre än vad jag gör, och även om det kan få mig att lite sorgset känna att "åhå, det finns en annan typ av gravidvärld".
Så är jag ändå inte avundsjuk.
1. Glad för att vänner slipper må dåligt också
2. för att jag på något sätt ser det som att den här typen av graviditet är mitt sätt, att jag inget kan göra än att härda ut
(ungefär som att jag har lockigt hår och gröna ögon, jag kanske inte gillar det men det är så det är (obs obs, jag gillar det)).
Torsten älskar besök, men den senaste tidens reaktion på andra barn i hemmet är hysterisk.
De får inte röra någonting.
Inte ens hushållspappret när de behöver snyta sig.
Så det blir många tårar och det känns som att vi har världens mest egoistiska barn.
Samt att vi är världens mest daltande föräldrar eftersom vi inte är intresserade av att ta en fight.
Utan mest bara vill att han ska
1. äta maten
2. tänka på annat.
Och så gärna den här:
"Du får inte sitta där mamma, du gjorde sönder min koja, du får inte sitta där"
"Jamen då flyttar jag mig"
"NEEEEEEJ du ska sitta där, mamma du måste sitta dääääär"
"Då stannar jag"
"MEN DU FÅR INTE SITTA DÄR"
Puh.
Nu är resten av familjen på middag med farföräldrar, fastrar och kusiner.
Den gravida delen.
Det är jag alltså.
Stannar hemma och.
Wait for it…
Vilar!
Den sköna insikten i att benen är lugna.
Varma och vill ligga helt stilla, utan minsta ryck.
Min puls går ner då och jag känner det som att jag kan sitta så här under filten och bara stirra rakt ut i luften.
Lättnaden av att slippa rls-pirret en stund, den är ljuvlig.
22:28
Okej, om än så för en jävligt kort stund.
Om man försöker förnya sitt sätt att förmedla olika försvarsspel.
Och väljer att göra det med liknelser som hela tiden refererar till kvinnor och deras sätt att vara.
Rent sexuellt.
"Sofia gillar att klä sig utmanande och gillar att ta för sig i sängen."
"Genom att i rätt läge hångla och tafsa på Sofia får vi ut optimalt resultat."
Och beskriver hur spelarna ska agera i de olika försvarsspelen.
"I sängen kan du riva sönder hennes kläder och smiska henne på rumpan"
"Släpp loss monstret släpp loss Petra"
Hur kan man då förminska det genom att kalla det för "en miss i arbetet".
Jag tycker inte att det är en miss.
Det är en genomarbetad idé och något man tänkt på länge.
Att räkna fel i en slutrapport kan vara en miss.
Att publicera ett reportage om Kanarieöarna när man lovat ett reportage om shopping kan vara en miss.
Men det här?
Det är idioti och vore det inte skönt om man för en gångs skull bara erkände det?
"Ja det var ett riktigt dålig idé och vi fattar inte hur någon vi anförtrott kan tänka i så förnedrande och nedvärderande banor."
Tränaren för Engelholms FBC:s pojklag i innebandy hade mer än en dålig dag på jobbet.
