Stella McCartney ska göra barnkläder åt GAP.
I november 2009 kommer den finnas både i butiker och online.
“For years now I’ve wanted to create a collection for kids."
Hon tycker att barnkläder ska ha ett rimligt pris och är exalterad över att få göra en barnkollektion.
Vi får väl se hur det blir med det förstnämnda.
Bilder från www.stellamccartney.com och www.vogue.co.uk.
Kate Moss släpper en parfym i september.
Den heter Vintage och inspireras av.
Vintagekläder.
Hohoho det låter ju faktiskt lite unket tycker jag.
Den ska tydligen lukta fruktigt, blommigt, orientaliskt och.
Vintage.
I går såg jag slutet av Project Runway.
För att se vem som vann jag brukar inte titta på den serien.
Drama queens och tårar och snoriga näsor där alla säger att just de.
De!
Förtjänar att vinna mest av alla, vill detta mest av alla.
Tråkar ut mig.
Men ibland gör de ju himla snygga saker himla snygga plagg.
Och vinnaren den här gången.
Leanne Marshall.
Var min favorit jag skulle faktiskt vilja ha vartenda plagg.
I hennes vinnarkollektion (inklusive den skira lilla toppen hon själv bar).
Även om jag personligen föredragit.
Längre kjolar varför måste de alltid sluta högt upp på låret eller snarare.
Strax under venusberget?
Knälånga längder tycker jag är mkt tjusigare.
På hennes hemsida kan man beskåda fler vackra verk.
Bilder från www.nymag.com.
Jag är nog inte den enda gravida.
Som tänker att de för evigt kommer att vara gravid att tiden som icke-gravid.
För alltid är förbi.
Det är dumt att ha en modeblogg i såna stunder.
Där man lätt kan titta på sina kläder som man borde glömma för stunden.
Och drömma tillbaka och önska.
Sig dit igen.
Önska sig till gröna glittriga fodral och lysande blå flortunna.
Önska sig till höga klackar och sena dansnätter.
Och bara för en stund slippa långklänningarna och stödstrumporna och de allt för fotriktiga.
Skorna.
Klänningar, faktiskt båda från Beyond Retro tror jag.
Jag har fått order om att skriva lite mindre om mig själv.
Och lite mer om modenyheter.
Elin Kling flyttar sin blogg till tv4.
(Tidsfråga innan hon flyttar från internet och papper till teve?)
Kanske inte så intressant att jag skulle dra upp det på ettan.
Mer lagom för en notis.
Nu är det noterat.
Presentrosetterna var rätt stora i vintras.
Eller var de? Jag vet inte jag såg dem i alla fall på endel bloggar här och där.
Kamilla Antonio har gjort dem i alla former.
Och jag.
Jag fann en fin i näver.
Gammal hederlig för nog var det himla vanligt förr i tin.
Typ 80-talet?
70?
Att man hade såna i näverslöjd.
20 kr, Kupan Brynäs.
Foto: Britt Mattsson, Arbetarbladet.
Mode för blivande mammor
Senaste modereportaget.
Lite för att jag själv är gravid.
Mest för att så många andra också är gravida.
Och för att visa hur fint det går att bära "vanliga" kläder från andra avdelningar än de avsedda.
För oss gravida.
Coco Chanel rökte som en borstbindare.
Tydligen.
Affischerna för senaste filmen om henne har bojkottats av somliga.
Just för rökandet den avbildar.
Och i Sverige råder en debatt sedan en vecka tillbaka.
Om huruvida det ska införas rökförbud på uteserveringar eller ej.
Inget som är aktuellt just nu, men det hindrar inte diskussionerna kring ämnet.
Det är en väldigt känslig punkt tycks det.
Det här med att rökare inte ska ha rätt att röka precis var som helst.
Vad man än skriver om det hugger någon till med "har vi inte rätt att röka kanske?".
Eller tycker att "det är väl bara att byta bord om du hamnar bredvid en rökare".
En gång läste jag till och med.
Hur någon jämförde det med folk som dricker, att fylla på något sätt skulle likställas med rökare?
Vissa hurrar ett förbud, andra tycker.
Att det på något sätt tydligen inkräktar på de mänskliga rättigheterna.
Och så här tycker jag:
Att röka är var och ens ensak.
Men när man röker på platser där det finns andra människor.
Människor som inte vill röka för att de tycker det är dåligt.
Vill spara sin hälsa.
Inte vill lukta rök.
Då är det faktiskt inte längre bara rökarens ensak.
Rökning påverkar inte bara den som utför det.
Jag gillar inte att jag måste stänga min balkongdörr gång på gång för att mina grannar står på sin balkong och röker.
(För att de tycker det luktar så dåligt så de inte vill göra det i sin egen lägenhet?)
Jag gillar inte att jag luktar rök när jag klivit på tåget, bara för att så många står på perrongen och röker.
Jag gillar inte att slå mig ner på en härlig uteservering och njuta av grönskan och den friska luften bara för att i nästa inandning få en stickande rök rakt ner i lungorna.
Och jag gillar det särskilt lite nu när jag har en bäbis i magen som påverkas av allt jag får i mig.
Och jag kommer att gilla det ännu mindre när jag har en bäbis i vagnen som direkt påverkas av omgivningen och drar in röken i sina egna små lungor.
För hur mkt någon än dricker.
Super sig full eller stoppar in snus efter snus i munnen.
Så påverkar det inte mig fysiskt.
Jag blir inte full av att stå bredvid en full, jag får inte snus i munnen av att stå bredvid en snusare.
Men står jag bredvid en rökare.
Som blossar på en cigarett.
Då får jag själv in rök i mig och det är där den stora skillnaden ligger.
Rökning påverkar.
Alla.
Punkt.
Slut.
Dagens roligaste var.
När reklamen på Elin Klings blogg helt plötsligt blev.
Överdelen till hennes ben i "dagens outfit".
Hur roligt som helst?
Eller säger det mer hur resten av min dag varit?
Jag fortsätter att älska dem.
Och snart är det vernissage på Länsmuseet i Gävleborg.
Radio Gävleborg har haft ett konstprojekt med gps.
Det låter intressant jag tror jag ska gå dit.
Men jag är inte så mkt för just vernissagerna jag föredrar.
Att i stillhet och helt ensam strosa runt och titta.
Jag brukar ofta titta på min rosa kula från mormor.
Den älskade jag när jag var liten och det var åttiotal.
För att den var rosa och för att den svarta toppen klirrade och blänkte när man drog ur den.
Nu älskar jag den.
För att det var mormors.
Och för att den är himla mkt art deco.
Blus, Kupan Brynäs
Klänning, fast här som kjol H&M för länge sedan.
Jag har en likadan blus jacka överdel?
Som Miri.
När man fyndar saker på loppis.
Känns det lite extra roligt när man ser att någon annan gjort precis samma fynd.
I en annan stad.
I en stund.
Är det någonting jag tycker är tjusigt.
Så är det blondiner i rött.
Miriam är vacker i sin balklänning.
En djup röd färg mot den ljusa hyn.
Och det blonda håret.
Jag vet inte vad det är det andas så mkt Hollywood på den tjusiga tiden det får mig att vilja.
Vara blond?
Bild från Kafferepet.
Det som länge gått och irriterat mig är.
Att den stil man kallar Carl Larsson-stilen näst intill helt och hållet skapades av.
Karin Larsson.
Karin Karin Karin!
Men det är klart att det är mannen som ska få äran.
Nu har hon i alla fall fått sin rätta uppmärksamhet och i sommar kan man besöka utställningar på gården.
Som hålls i hennes ära i hennes namn.
I hennes stil.
Gävle är egentligen inte så långt från Sundborn.
Jag vill gärna åka dit igen.
Jag tror att det tyvärr inte blir den här sommaren
