Nu ska allt vara stort eller litet är det i kölvattnet av Alice i Underlandet månne?
Till och med jag är det ju.
Och här är jag det igen och igen.
(Det är bra att jag länkar dessa så att alla ni som har minnen som guldfiskar kan påminnes om vad jag skrivit.
De senaste cirka två dagarna.)
Någonting speciellt är det över förvridna dimensioner.
Törstar vi så efter sagor och magi?
Eller är det bara jag?
2 kommentarer:
Åh det är så fint med onödigt små eller stora saker! Speciellt miniatyrer, jag tröttnar aldrig!
Ja, det blir lite magiskt och sagolikt tycker jag. Mys.
Skicka en kommentar