2010/10/01

Om att känna sig ynklig.


I dag har jag känt mig lite ynklig.
För att kroppen är sjuk värker lite mer än vanligt.

I huvudet känns det som när man gråtit.
Stort och svullet men ändå alldeles tomt.
Ihåligt.
Och nu har den totala mattheten kommit.

Tur att dagen har bestått av detta:
1. Morgonfika med ny vän det är en mamma på Torstens dagis som är.
Bara helt underbar.
2. Lunch med semi-ny vän det är en blogg jag läst och sedan lärde känna (men inte alls hunnit träffa så många gånger som jag velat).
När jag nyttjade henne som gravidmodell hon är också alldeles alldeles.
Underbar.

Det är så berikande och energigivande att lära känna människor.
Som ger lika mkt som de tar.
Som man får ett utbyte av som man vill prata fem timmar i sträck med och ändå.
Inte stillat pratbehovet.
När allt är så nytt när man har så mkt att gå igenom.
Vi pratar nästan i mun på varandra men hör varje ord den andra säger.

Fler såna dagar!

Men återigen till stackars mig.
Snyft.
Ställde in middag hos svärföräldrar till förmån för soffan.
Min käraste jobbar och jag tänker att måtte Torsten somna sju.
Så att även jag kan göra det.

4 kommentarer:

Linda Samuelsson sa...

Det kan vara den sötaste lilla bild jag sett på länge.
Kan känna igen mig i att vissa dagar är man just sådär liten. Så liten att man ryms i en fantastisk liten iittalaask.

Lisa sa...

hihi så sött!

Joanna sa...

linda,
tänk om man verkligen fick sitta i en iittala-ask.
då kanske det skulle kännas mindre ynkligt?

lisa,
tacktack.

Linda Samuelsson sa...

Ja det vore så rackarns fint!