Jag är sjukt avundsjuk på Ylva Elzén.
Att hon vågat prata med tanterna.
Jag har länge velat göra ett inslag om gamla kvinnors klädstil.
För den är ofta av samma utsökta standard som från deras ungdom.
Och ibland undrar jag om det rent av ibland faktiskt är samma som från ungdomen.
Eller åtminstone från 50-talet (det beror ju på hur gammal tanten är).
Men det här är scenarion som får fega och mkt blyga jag att dra mig:
1. Jag går fram till en tant och frågar om jag får fota henne.
Hon undrar varför.
Jag förklarar.
Hon har aldrig hört talas om en blogg och jag får förklara i tio minuter vad en blogg är.
När jag förklarat klart frågar hon igen för hon är gammal och glömmer lätt.
2. Jag går fram till en tant och frågar om jag får fota henne.
Hon hör dåligt och jag får prata högt.
Hon hör fortfarande inte och helt plötsligt finner jag mig själv stå inne i galleria och skrika ord som BLOGG, MODE, KLÄDSTIL.
3. Jag går fram till en tant och frågar om jag får fota henne.
Hon börjar prata om sina barn och barnbarn och barnbarnsbarn och allt vad de gör och hur duktiga de är och hennes sjukdomar och ålderskrämpor.
Hmm.
Vänta nu.
Sånt tycker jag ju faktiskt är ganska roligt att få höra om.
En annan människas liv, gärna en gammal människas liv.
Då kan de berätta om logdanser och fest i Folkparken från deras ungdom.
Och "Hmm. Vänta nu".
Vilka dåliga anledningar egentligen.
De låter inte så farliga nu när jag skriver ner dem.
2 kommentarer:
Även om tanten inte hör eller kommer ihåg så är det värt det! För tänk om hon gör det - också efter att du skrikit i några minuter...vad glad hon kommer bli. Jag håller så med dig!!! Tanter har klädstil så det susar om det....jag vill klä mig som en söt stilren tant....jag har aldrig fattat varför man inte ska göra det :)
klart man ska klä sig som en stilren tant.
det gör jag.
ibland.
jag tror att det som får mig att dra mig är väl.
att om jag skriker.
så hör resten av staden också vad jag säger.
och jag gillar inte att störa.
Skicka en kommentar