2008/01/29

Om jag vågade.

Och om det vore lite mer praktiskt.
Skulle jag ha en fjäder bakom örat.

Varje gång jag har min vågiga frisyr.
Som hon på bilden.
Så skulle pricken över i.
Vara en fjäder.


Man kanske kan börja med en lite mindre fjäder.
Stegvis öka i storlek.

Lagom till jag fyller trettio har jag en strutsfjäder av största slag.
Bara jag och den.
Ryms i rummet.


Bild från
www.bric-a-brac.se.

5 kommentarer:

Drömma Lotta sa...

Nu kommer jag ihåg dig!!
Från Kvarnen med, läs min komment på los bloggos, ha!
One stalker to another..

Joanna sa...

hahaha.
det är ju för lustigt.

jag minns hur jag satt och tänkte tack för att du fått mig att vakna upp ur min tillfälliga åttiotals-romantik och nu kommer återvända till den vackra filmstjärneglamouren från 40- 50-talet.

du hade en så vacker svartvit klänning.
vitt flortuns tyg på överdelen, rynkat över axlarna.

Drömma Lotta sa...

Ah, jag VET!
Lars Wallin vinkade till mig utanför China och Berns så flott var jag.
Trasan ÄR från 80-talet trots 40 känslan.
Den lånades av vännerna i butiken på Södermannagatan; Påkläderiet.
Kommer från deras källare där de har uthyrning.
Den var faktiskt helt outstanding om jag får säga det själv, bah!
Jag kan bli min egen stalker by the way..

Projekt: Promenad 3 sa...

Ja man får vänja sig långsamt vid att vara glamorös...:)

Joanna sa...

lotta, det är klart han vinkade.
och det var inte bara klänningens förtjänst, det är det aldrig.
man måste kunna bära dem också, och det gjorde du så väl.
en 80-talsklänning med 40-talskänsla, det var alltså därför den fortfarande är fastetsad i mina drömmar.

och projektet, ja. man får vänja sig långsamt.
eller så är det omgivningen man måste vänja långsamt.