2009/03/22

Om utseendefixering och estetik.

Jag har länge funderat på det här med ytan.
Att intressera sig för inredning och att ha det fint i hemmet är en sak.

Att samla på konst och vackra föremål är en sak.

Men när det kommer till kläder då ska det helt plötsligt klassas som ytligt och utseendefixerat.


Jag tycker det är fint när kuddarna i min soffa passar bra ihop med varandra.

Och blir glad när blommorna på bordet matchar en kokbok som står i hyllan bredvid.

Det är med samma öga jag väljer mina kläder och samma sinne som blir tillfredställt.


Det är svårt att prata om yta och ytligheter, vad är vad och var går gränsen?

Det hela kan lätt bli en filosofisk såväl som semantisk diskussion.

Om folk klassar mig som utseendefixerad för att jag intresserar mig över hur jag klär mig, hur min frisyr är och vilken väska jag väljer.

Godtar jag det endast och enbart om de även tycker att mitt intresse för konst.

Och inredning.

Är detsamma.

För mig handlar det inte om MITT utseende.
Det handlar om estetik.

Jag tror det gör det i alla fall, kanske lurar jag mig själv till att tro att jag är djupare än bara ytan.

Men även om så är fallet för mig.

Så står jag fast vid att tycka att ett intresse för kläder och deras skönhet är likvärdigt med intresset för konst och heminredning och andra estetiska uttryck.
Så fort det handlar om något med ens uppenbarelse att göra.
Behöver det inte per automatik handla om utseendefixering.

8 kommentarer:

Ingrid sa...

Jag håller helt med dig. Bara för att man vill klä sig snyggt är man inte automatiskt utseendefixerad. Jo, kanske lite, men jag anser det fortfarande vara på ett sunt plan. Det är när man slaviskt måste följa trenderna, trots ytan är jätteliten innuti och/eller klär sig på ett sätt som egentligen inte speglar ens jag - och lägger ner enormt med tid på det - som man är fixerad. Tänk bara på Victoria Silvstedt. Jag tycker egentligen hon är vacker, men varför har hon plastat till sig så förbannat? Jag måste bara tro att det är för att behaga någon annan och få de jobb hon (tror att hon) vill ha.

I mitt fall speglar kläderna mig. Om folk inte tycker om det ena följer det andra med. Typ...

Och din stil är så väldigt egen. Följer inte trender i mitt tycke utan den kommer direkt från hjärtat. Fortsätt förgylla tillvaron. Du gör åtminstone mig glad! Kram!

Mallis sa...

Vackra kläder och vackra saker är likställt även i mitt huvud. Jag kan tycka lika mycket om en tavla som en fin skräddad klänning.

Det känns inte så ytligt förren det börjar bli slaviskt. och trendnödigt. Mitt begrepp på många småstads brudar. Sist jag var ute så såg det ut som om Sofis mode hade exploderat över nästan varenda kotte!! Då är det endast yta.

Personlig stil blir aldrig endast ytligt, när man uttrycker sig samtidigt.

Bra tankeställning du väcker.

Kram

Viktoria Berg sa...

Om man har sinne för det estetiska, hur skulle man kunna inte bry sig om hur man ser ut? Det är omöjligt, det är att gå emot sin natur. Och det är en sak att vilja vara vacker på det sätt man själv tycker är vackert, en annan sak att vilja se ut som alla andra eller bli "godkänd" enligt någon annans uppfattning om vad vackert är.

Sonja sa...

Ingrid, Mallis och Viktoria har redan sagt allt jag ville säga, nästan. Jag tycker det är livsbejakande att bry sig om det man har på sig och nära sig! Jag som är 58 och min mamma som är 88 år älskar fortfarande kläder, att kombinera vackra tyger, färger och skärningar. Lika härligt som att se och njuta av något vackert i naturen. Man ska vara glad och tacksam för ett sådant intresse, och använda det på ett kreativt sätt. Tack Joanna för dina underbara bilder och dina tankar som jag följer varje dag.

Fröknarna Flor sa...

jag håller fullständigt med! att tycka om att klä sig vackert och filura så att små detaljer stämmer är inte utseendefixering, det är att smycka sig själv, mest för sin egen skull. det är inte alla som kan konsten eller orkar lägga ner energi på att klä sig vackert. lika som att alla inte kan måla en vacker tavla. men de som kan blir som små konstverk, bara genom att klä sig med känsla. levande konst och inspiration på gatorna. det är ju underbart att leka fram uttryck och känslor genom kläder. men man är inte ytlig för att man vill det. jag tycker att det är en fin egenskap som man ska vårda och ta hand om och inte glömma bort sig själv eller gömma sig för att andra tycker och tänker saker om hur man ser ut.

har precis hittat din blogg, den är bedårande!
M från Fröknarna Flor

Lillgull sa...

Kanske spelar det ingen roll vilket fack man stoppar sig i. En utseendefixerad estet. Så skulle man nog kunna säga att jag var.
Jag gillar vackra saker, jag gillar att känna mig vacker(i de saker jag tycker är sköna och vackra). Skönhet är kanske något ytligt.. Men allt behöver inte ha ett djup och ett allvar. Yin och Yang i balans.... Flummig och estetiskt så det förslår här i mitt resonemang ;)

woa sa...

Håller med! Jag skulle säga att det handlar om utseendefixering när man går för långt - t.ex. bantar och mår dåligt, känner sig tvungen att sminka sig bara man ska ut med soporna... Helt enkelt blir en slav udner utseendet.

Nostalchic sa...

Jag tycker det handla om att man har en slags kärlek för färg & form och för vackra saker. Inte utseendefixering utan mer att man vill leka fram det fina hos sig själv och vara sitt finaste jag utan att göra det för någon annan, eller som Mallis säger att bli godkänd.