Smala och långa fingrar, mjukaste skinn och en liten mönstrad med tiden medfarna knappen.
Det gör bara så ont i mig när de måste både klistra.
Och häfta.
I det delikata skinnet.
Jag förstår att det är svårt annars att få saker att fästa.
Kanske tycker de att folk byter prislapp så ofta annars till något ännu billigare?
Men ibland borde man lyfta ögonen från sina rutiner och inse persedelns eget bästa.
7 kommentarer:
Ja, något så urbota dumt! Jag köper ofta ramar på loppis. Varför, varför, varför frågar jag mig varenda gång när de har klistrat lappen på glaset och inte på baksidan?
Varför förstöra dem! så onödigt som det kan bli.
Jag håller med spunnet socker. Det händer för mig också, varje gång.
alltså sånt är så jävla irriterande. dom som jobbar kan inte typ inte fatta att dom förstör sakerna.
spunnet socker,
det har jag själv ofta frågat mig.
varför?
det är så himla konstigt, och okej om de då använde lappar som lätt släppte från glas.
men det är ju jämt såna där riktigt kladdiga saker som aldrig vill ge med sig.
mallis,
ja.
de har klarat sig så många många år och sen HUGG.
eller snarare häft.
så kommer en häftklammer rakt igenom.
j,
det är så typiskt.
betty lou,
kanske är det så att de är så blinda i sina monotona prismärkningsrörelser så att de inte ser om det är bomull stickat 90-tal eller skinn fin kvalité 30-tal.
kanske kanske?
Man kan bara hoppas. Men häftar de väskor och skor med?
inte på kupan på brynäs i alla fall.
där kostar alla kostar samma, och skulle det råka vara ett annat pris sätter de en prislapp under skon.
med väskor är det samma sak.
har jag för mig.
Skicka en kommentar