En gång.
För tre somrar sedan satt jag på Kvarnen med min käraste och in kom.
Den vackraste kvinna jag sett.
Hennes klänning gjorde mig grön av avund och röd av kärlek.
Hon hade ett långt dinglande halsband och folk vände sig om när hon gick förbi.
Jag ville se ut som hon jag bannade.
Att jag inte var finare klädd och att jag inte heller.
Vågade prata med henne.
På något sätt var hon mig bekant men jag kunde inte placera henne.
Förrän någon vecka senare när jag åkte till Gbg.
Och gick in i butiken som inte fanns när jag bodde där.
Och mötte den vackra butiksinnehavaren jag sett året innan.
När jag var där.
Och senare lång senare fann jag hennes blogg och erkände mig som beundrare och det upptagades.
Ett möte mellan oss två som jag sparat i mitt hjärta.
Till kalla jobbiga dagar när man behöver värme extra mkt.
Men den gången på Kvarnen.
Ritade jag snabbt av hennes klänning i hopp om att en gång ha en likadan.
Den har legat i min skrivbordslåda sedan dess.
Fina Lotta fina Drömma.
2 kommentarer:
Gud.
Gud asså!!
Tack, jag blir då rörd.
Jag blir mallig och stolt och ja, klänningnen var fabulös. Jag tror jag hade den 2 kvällar i rad och jag minns, utanför ett tjusigt ställe satt en stilig man.
Han nickade och log, jag tror t o m att jag fick en Silviavinkning.
Pga klänningen :)
Hans namn är Lars Wallin och jag ville gå fram och säga,
du är så bra, du är så fin.
Men, jag vågade inte...
Puss och kram
så går det.
när man är tjusig.
och jag gillar att höra.
andra halvan av den kvällen, din version av den kvällen.
det gör den ännu mer.. speciell?
pusskrampuss.
kram.
Skicka en kommentar