2009/09/11

Om bra och dåligt.

Bästa med gårdagen:
Min stackars lilla bastard till son har numera en laglig fader.
Erkänt och klart, underskrivet med fem personers signaturer.

Sämsta med gårdagen:
Gubbjävel sa till stackars mamma på bibliotekets fik att folk faktiskt försökte läsa här.
Mammans bäbis skrek det var alltså inte jag som var mamman men det värsta av allt.
Jag sa inget.
Inget!
Gubbjävel.
Han hade icket yppat ett ord om föräldern varit
1. född i Sverige
2. man.
Jävla skit jag blir lika arg på min egen tystnad som på hans hjärnslöhet.

4 kommentarer:

Lina sa...

Sånt där gör mig skitförbannad också!!

Anonym sa...

mig med!
Det finns människor som inte gillar folk, som tycker att morsor (det är aldrig nån pappa som får ta skit) ska hålla sig hemma med sina barn. Barn får inte äta, det ser äckligt ut. Barn får inte låta, det hörs ju.
Vaffan, tål man inte se och höra barn kan man hålla sig hemma. Det är faktiskt de som är barn och unga idag, som kommer att betala skatt och ta hand om oss när vi blir gamla. Det borde han ha tänkt på, elaka surgubbe.
/annika

Fröken Mia sa...

Man blir oftast så förvånad i såna situationer att det bara låser sig. Mänskligt och inte särskilt ovanligt.
Du blev ju upprörd i alla fall, tyder på ett gott hjärta.
Ibland måste man bara förlåta sig själv.

Joanna sa...

annika,
det är faktiskt så otroligt märkligt när folk har den attityden gentemot barn.
jaha okej om man blir irriterad ifall någon tar med sig ett barn på en konsert med klassisk musik.
och barnet så klart blir less efter ett tag eller rädd för fortissimo-delarna i musiken.
då kanske en del (fortfarande idioter) blir irriterad på barnet (fast man borde bli irriterad på föräldern) för ibland måste man ju anpassa sig efter situationen och inse att allt inte funkar för små barn.

men på offentliga platser.
mitt på dagen.
tror de verkligen att småbarn och deras föräldrar ska hålla sig undan och begränsa sig till dagis och hemmet?
vad tänker de om sig själva då? de var ju också barn en gång i tiden.
och som du säger: hur tänker de sig att samhället ska kunna fortsätta om inga barn ska finnas?

mia,
jo det är ju ofta så.
man blir förstummad över att det finns folk som har såna korkade åsikter.
man behöver några sekunder på sig för att fatta att det faktiskt var allvarligt menat.

jag brukar ofta vara den som säger till, som måste lägga mig i.
men på senare tid har jag blivit mer och mer påmind om att det inte alltid är säkert för mig själv att göra så.
vilket ju irriterar mig ännu mer, för att idioter då tar över även mitt liv när man aldrig kan vara säker på att deras reaktioner håller sig inom rimliga gränser.
men förr var det bara jag och då kände jag inte lika stort ansvar som nu att fortsätta vara intakt.
nu måste jag ju ta hand om mig själv så att torsten får ha sin mamma ifred.

kan dock inte släppa att den där mamman hade fått behöva höra att inte alla höll med den där gubben.