2009/11/01

Om AIK.



Så de vann.
AIK vann SM-guld i år första gången på elva år tredje gången sedan 2:a världskriget.
Min käraste studsar jag det är sant han studsar.
Omkring i lägenheten och jag och Torsten klädde oss i svart och gult för att visa.
Att även om vi inte bryr oss om fotboll så blir vi glada när favoritmannen i våra liv är glad.
Och det är han.

Nu blir det rostade mackor och sedan segerbubbel.

4 kommentarer:

fröken lila sa...

jag tycker det är fint att du skriver om favoritmannen. det brukar jag kalla min a. nämligen. favoritmannen.

Anna sa...

Så Torsten äger inga "riktiga" AIK-kläder? Din karl köpte ett gäng (eller tre plagg tror jag det var) åt vår son. Antagligen för att jag sagt åt maken min att sånt skulle inte vi tvinga på vårt barn. Om någon gav det som present var det en annan femma... Min make ser mkt fram emot att vår dotter ska ha dem. Kanske lite surt att de nog bara passar i storlek under vintern när ingen fotboll spelas.

Josefin sa...

Å så fina ni är! ibland kan jag få en såndär känsla av att jag är gammal och tittar tillbaka på mitt livs alla bilder. dessa bilder är precis såna. oförklarligt vackra, perfekt operfekta, och mitt i livet och kärleken.

kul att aik vann!

Joanna sa...

fröken,
han är verkligen det.
favoriten.
det är tråkigt när han inte är hemma, varje dag blir roligare i hans sällskap.
(även om han ibland får de mest galna sockerruschen man skådat. lika känslig som ett barn när det kommer till socker, men det kan vara underhållande det med.)

anna,
torsten äger bara en aik-nappflaska än så länge.
eftersom jag nog gjort ganska klart för folk att inte ens kläder han får i gåva kommer att mottas med glädje från mamman.
fast om det fanns några fina bodys i stil med de allra äldsta lagtröjorna, då hade det gått mkt bra.
kanske er lilla flicka kan använda dem och se det som en för-pepp inför kommande säsong.
han hittar nog något sätt för henne att använda dem.

josefin,
jag är just nu väldigt fylld av tanken att allt vi gör nu.
det är det torsten kommer att berätta som sina avlägsna och återberättade barndomsminnen.
ungefär som jag har mina när mamma och pappa bodde i lägenhet och jag och min storebror kastade ut leksaker på gatan och fick folk att stå länge länge och försöka kasta upp dem åt oss igen.
bara för att sedan slänga ner dem igen.

mkt fint att aik vann.
jag satt vid datorn och följde matchen på aftonbladet och så skriver kommentatorn där hurra det blir mål när de gjorde det sista målet som innebar så gott som säkrad seger.
"tjernström gjorde mål" och jag i min okunnighet "men vem är tjernström vem är tjernström?"
och så fick jag sitta några nervösa minuter och vänta på att målstatistiken skulle uppdateras så jag fattade vilket lag som gjort mål.