Om att återvända.

Jag har inte gått vilse i fjällen, jag har återvänt till staden.

Varje gång jag reser har jag stor separationsångest.

Först vill jag inte åka hemifrån alls, bara stanna hemma i soffan och låta dagarna gå som de alltid brukar.

Sen vill jag inte åka hem, bara stanna kvar och låta dagarna gå som de gjort under resan.

Och när jag äntligen kommer hem har jag en kort stund av lyckobaksmälla.

Då allt ska återgå från semesterkänslan med roliga dagar till de där vanliga dagarna.

Som bara går.

Och mer och mer tänker jag.

Varför bor jag i en stad, varför bor vi inte alla ute bland skogen och fälten och vattnet?

De känslorna blir alltid som allra starkast under våren.

När jag återgick till arbetet kom stora och omtumlande besked.
Mitt i allt det har vi en lämning och allt måste korras.
Och fel som slunkit med i tidigare nummer måste fixas.
Och Torsten har fått en spruta och jag ska tatuera mig och mitt i alltihop ska stora saker planeras.

Jag återkommer.