Om klippdockor.

I fjällen ritar man klippdockor.
Det har iaf vi alltid gjort, det var så roligt att återse alla nu när jag var uppe i påsk för första gången på cirka 16 år.

Jag vill gärna tro att jag gjort klänningen ovan.
Den är så himla snygg, men det är säkert någon kusin som kan ta åt sig äran, jag hade nog inte så bra smak som jag då tyckte.


De allra vackraste kläderna och dockorna gjorde min moster.
Hon var förvisso tio år äldre än mig, men det är något annat också.
Hon är bra på smått och precist och välarbetat.

Vi ritade på eftermiddagen när det var för kallt för att vara ute, när vi kurade skymning och de vuxna låg på sängarna runt om i rummet och läste.
Sen ritade vi efter middagen, när det blev mörkare och mörkare och enda skenet i stugan är från stearinljus.
Och någon enstaka fotogenlampa.
Ibland blev färgerna inte som man tänkt sig.


Ibland kunde man rent av bli överraskad när man dagen efter såg sina skapelser i dagsljus.