2012/09/04

Om att ta vara på tiden.

När ens bäbis sover.
Flera timmar brukar han kunna sova, på förmiddagen när vi kommer hem från förskolelämning.
Då skulle jag kunna lägga mig på sängen och blunda.
Andas lugnt och låta axlarna sjunka till den nivå jag tror mig minnas att axlar ska vara på.
Lyssna på tystnaden och kanske till och med slumra till en stund.

Istället.
Sitter jag som en käpphäst i soffan och väntar på att han ska vakna.
Dricker kaffe för att orka vara vaken när han vaknar.
Eller tvättar, sopar, plockar skräp, funderar över alla projekt jag vill påbörja (OCH AVSLUTA) i hemmet.
Och nu även: bloggar.

7 kommentarer:

Fina frugan sa...

Det är SÅ svårt att själv vila när bebisen sover! Man har så mycket krav på sig själv att vara duktiga flickan och klara av allt annat att man riskerar att bränna ut sig när man är mamma"ledig".
Försök att få vilan som du så väl behöver!

Men rent egoistiskt är jag extremt glad att du bloggar igen. Jag älskar din blogg!

MANNY-KEN sa...

Nu sover min bebis (vilket han inte gjorde i natt). Hej, hej från en till som måste plocka, baka, fixa, data när bebis sover.

Chula sa...

Ja men jag vet. Men det svåraste är ju just att lägga sig ned. När man väl ligger ner. Fy fan vad gött det är. Lägg dig!

Tiger Baby, Johanna sa...

Kaffe, word!

Louise sa...

Nä, men sluta! Lägg dig ner och vila och sänk kraven. Tand hand dig själv, städa går ju alltid att göra någon annan gång. Det går även att göra när de är vakna (ok, inte atid men ibland).

Det är nog ngt fel på mig för de första 4 mån när sonen var nyfödd låg vi på soffan och sov tillsammans på em. Fast ärligt talat så blev det nog lite för lång stund, men det var ju så skönt och jag var ju så trött. Orkade inte bry mig över disk m.m.

Joanna sa...

fina frugan,
vad glad jag blir att du uppskattar mitt återtåg!
men visst är det enkelt att tänka "nu ska jag minsann strunta i det här och bara vila", men även om jag struntar i det så slutar jag inte tänka på det.
jag kan sitta en hel dag (eller alltså, de två timmar som bäbisen sover efter förskolelämning, innan det är dags för lunch och blöljbyten och lite mer mat och leka lite och sen mat och sen byta blöja och sen hämta på förskolan osv osv) och göra ingenting, men i hjärnan tänker jag på allt jag vill ska bli gjort och det är inte heller särskilt avslappnande.

manny,
hej och pust, vad håller vi på med?

chula,
i går.
då la jag mig bekvämt i soffan.
jag tänkte det får bära eller brista, vaknar han får jag väl anstränga mig lite mer att resa mig från ett skönt läge.
men han vaknade inte på minst 30 min och jag hann nästan gå in i drömvila.
det var tider.

johanna,
kaffe och kaka, kaffe och socker.
SOCKER.
pust.

louise,
visst borde jag, men det är svårt att styra tankarna.
jag städar inte överdrivet, plockar lite här och där, disken har jag i ca tre år lämnat till min man, tidigare alltid matlagningen också men nu när jag är hemma är det mer rimligt att jag lagar mat eftersom treåringen behöver äta långt innan pappan ens kommit hem.
när min nya bäbis var född gjorde jag inget annat än vilade, så fort han sov sov även jag, men tror att jag passerade in i en annan typ av värld efter ca fyra månader.
en värld där jag kände att vi ändå behöver ha ett någorlunda uppstyrt hem, för allas trevnad.
vi har tvätthögar på matbordet, leksaker på golvet, hela verktygslådans innehåll utspritt på ett stort skåp i hallen osv osv, och då är detta den mer städade varianten av vårt hem, om man jämför med hur det var för några månader sedan.

mitt stora problem är nog att stänga av hjärnan.
koppla bort och inte tänka alls.
jag är för stressad över tanken av hur skönt det vore att ligga tre steg före allt, och eftersom det nog är näst intill omöjligt när man har småbarn fortsätter väl min puls att stiga.

Evelinas sa...

Huvudet på spiken!