2012/10/22

Om orken.

I mitt huvud gör jag långa listor av allt det jag vill ska hända.
Rensa i skåpen hemma, sortera ut kläder (mina egna och barnens), kasta magasin jag aldrig kommer att läsa igen, och alltid ha en bra veckomatsedel (gärna två veckor i förväg så att den ej behöver forceras fram iom storhandling).
Lägga om kosten, inte äta så många kakor till kaffet jag måste dricka för att jag är så trött hela tiden, orka ta en kort separation med treåringen efter middagen bara för att få en halvtimmes promenad för mig själv om dagen, rent av börja träna?
Rita mer, bakverk på fat-illustrationer exempelvis, kolla upp vad tryck kan kosta (eller på brickor?), göra nya kreativa CV:n och skicka till företag, göra några tavlor på typsnitt, sortera mapparna på datorn.
Duscha.

Men när dagen är över, när alla strider med treåriga söta rara finurliga men väldigt dränerande krävande Torsten, är slut.
Och alla måltider har lagats, dukats fram, ätits upp med många maningar om att inte kasta den tvärs över rummet, dukats undan, diskats bort, alla blöjor har bytts och kläderna som ska på och av och på och av under ständiga diskussioner om att stå stilla och om att "jag kaaan inteee".
Och alla andra små mikromoment under en dag, som med Torsten just nu väldigt mkt handlar om att göra tvärtemot vad vi ber.
När allt det är över, är det ens meningen att man ska orka något mer då?

Jag är så jävla trött!
(Och Torsten krossar min näsa med sitt huvud med jämna mellanrum, jag har så ONT i den, mitt huvud värker av alla dessa danska skallar.)

14 kommentarer:

Anonym sa...

Och stressen som kan komma över en för att en så gärna vill göra allt det där, som har med ordning och reda att göra, och som man bara inte hinner eller orkar.

Jag är i den jag med, sedan två månader tillbaka och med en tvååring som (också, precis som jag, slår det mig nu) vill allt och inget på en och samma gång.

Berikande, men så fruktansvärt utmattande det här småbarnslivet.

Tack för att du delar med dig av det jobbiga. Ibland känner en sig ensam om att känna så.

Bästa / Tina

cruella sa...

Välj EN sak - välj promenaden och känn hur universum expanderar en smula.

Lena (fröken_lila) sa...

Jag tycker det är 2 saker som du ska fokusera på: den där halvtimmes promenaden (för att kroppen och själen ska orka med), och ditt CV. Och detta för att jag tror att en del av detta kommer att lösa sig när du får mer struktur i vardagen när du har fått börja på ett nytt jobb nästa år.

Skickar en stor kram!!!

E sa...

Aaah! Igenkänningsfaktorn är HÖG. Hur ska man orka med allting?
Men man får välja. Just nu har jag valt att inte göra någonting en liten stund. Och försöker att inte tänka på allt jag egentligen måste göra. DET är en utmaning.
Vad otroligt jobbigt det är med ett underbart litet barn som vill allt och inget samtidigt. SOm inte har ro i kroppen att göra en sak mer än en liten stund, och som är tvärtemot. Phu!

Katarina sa...

Tänkte bara säga det med brickor, formpress går det bra att beställa genom. Jag har beställt papper som jag ska måla på men det går nog att ta digitala bilder och så också. Ett tips bara! Brickor ska bli julklappar till alla i år.

Anonym sa...

jag är tvåbarnsmamma till en tvååring och en femåring och jag tycker de två senaste åren varit så otroligt jobbiga..och nu jobbar jag heltid , fast nu är jag sjukskriven, för orken räckte inget mer.
Tror det är viktigt att tidigt plocka ut små stunder för sej själv. För att man ska räcka till hela vägen ut. Kram till alla trötta mammor.

L. sa...

Oh - jag tycker du är fantastisk!
Jag har bara ett barn och är helt slut... Jag tror också på att välja ut vissa saker att fokusera på. Jag ska själv börja jobba med mitt CV men det tar verkligen emot. Däremot surfar jag väldigt mycket på jobb de stunder jag har framför datorn (som nu när dottern fortfarande sover) och jag stötte på detta:

https://www.dropbox.com/s/bykmq3qp5mn9g9f/Grafisk%20designer.docx

Är dålig på branschen och vet så klart inte om det är något för dig men klistrar in länken här ändå.

Tycker f.ö jättemycket om dina instagrambilder och blir lika glad så fort en ny dyker upp i min feed.

Sandra sa...

Jag har ställt in mig på att orken aldrig återvänder igen. I och med barnafödandet började så tog den slut, automatiskt. Därför tänker jag börja välja en sak i taget. Jag har ockås en enormt lång lista på allt jag vill/behöver göra för att överleva. Men det går inte. Jag ligger ibland sömnlös pga att jag är stressad över allt det där. Så kan man ju inte ha det.
Hoppas du hittar någon slags väg/balansgång. Och om du gör det, skriv en bok och skicka till mig.

Aja sa...

Det känns ju som att det här du beskriver är det nya folkhälsoproblemet för unga kreativa föräldrar med ambitioner. Man vill så mycket (det man klarat innan), men orken är fullständigt utarmad eftersom man faktiskt har barn som tar energi av en. Visst ger de massa energi och glädje men det är liksom på en annan våglängd. Är fn själv sjukskriven pga för höga krav på alla områden och försöker dra nytta av tiden för att hitta min nivå av lagom aktiviteter i livet. Glöm inte att du är bra även utan att prestera massa!

Fröken Luisa sa...

Som någon ovan sade, välj promenaden, den ger så mycket energi, rensar huvudet. Vet själv hur det är som trebarnsmamma, lever så nära stress hela tiden. Tror man måste välja bort en hel del saker och prioritera det som verkligen är viktigt.

Anna sa...

Hoppas du är ok. Saknar dina poster med hög igenkänningsfaktor...

Joanna sa...

Anna.
Tack.
Kanske bara just så pass ok. Men jag återkommer.

Lisa sa...

Hoppas orken kommer tillbaka snart även om jag vet hur det är att vara småbarnsförälder i mörkaste november. Saknar dina kloka inlägg.

Annie sa...

Huj vad jag känner igen mig! Dränerad. Så känns det. Stressen ger tunnelseende rent av. Den promenaden som många kloka ovan mig nämnt, jag tycker också du ska välja den.
Jag sitter just nu med slutspurten på mitt exjobb. Den underbare Pappan till mina barn är pappaledig med den lilla sonen J(han är 5 månader) och stora sonen H går på föris 15 timmar i veckan. Jag håller på att bli tokig. Jag ammar, panikjobbar (utan fungerande hjärna), medlar och gråter. Pappan känner sig reducerad till servicemaskin (förståeligt)där han fixar och trixar för att tajma amning, dagislämningar, matlagning, dagishämtningar och utbrott från samtliga familjemedlemmar. Fick promenadtipset av en mamma "Det kommer rädda ditt psyke om inte annat". Från början väntade jag tills båda barnen sov, med resultatet att jag livrädd småsprang runt kvarteret vid halv elva på kvällen alternativt somnade i soffan. Sen en vecka löser jag det genom att ta time-out efter middagen, innan läggningar, och ta min promenad då.
Vet du, det verkar faktiskt funka! Jag slår igång Runkeeper, activity: walking, och lyssnar på valfritt sr-program på mobilen. Jag går en runda på ca 20 min, samma varje gång så jag inte behöver tänka så mycket.
Så Joanna, hitta det som funkar för dig och prova ta dig tid. Ge det en vecka. För mig har det blivit ett andningshål. Så heja, heja!!