Om en svart plisserad.

Jag kunde inte låta bli.
Att köpa en välsydd klänning med vackra detaljer.
Plisserat parti fram och sydd så att det ser ut som en liten jacka vid midjan.

Det är länge kvar innan jag kan ha den.
Men den fungerar kanske som en morot sen när det är dags.
Att mest äta morötter.
Och försöka hålla sig till att vara en nyttig mamma.

Om er idol.

Jamen hejda er, ni ska få en till bild på näsan.
Ur andra vinkeln skriver man ut och laminerar in blir det en idolbildsamling.
Helt enkelt.

Egentligen fotar jag till en annan grej.
Som inte har med mode att göra hör och häpna.
Men jag tyckte att ljuset var så vackert och klänningen och halsbandet.
Och näsan sist och inte heller minst: näsan.

När jag gick mellanstadiet tyckte jag däremot det var väldigt jobbigt med min näsa.
Jag åkte skolskjuts, alla stora tuffa gymnasieelever från Sorsele åkte i den.
Jag brukade göra mitt bästa för att inte sitta i profil.
I bästa värsta näsvinkel.
Mot folk.
Det resulterade oftast i nackspärr och åksjuka.

Om en stor näsa och en liten hjärna.

En gång sa en kille till mig
"Vad snygg du är, synd bara att du har så stor näsa."

Vilket inte rörde mig i ryggen mer än att jag tyckte han var knäpp.
Min näsa ser jag faktiskt som en av mina särskilda karaktärsdrag.
Jag är gärna en karaktär.

Jag sa till honom
"Ja det hade ju varit trevligt att prata lite mer med dig.
Synd bara att du har så liten hjärna."

Och sen gick jag.


Brosch från loppis,
Kappa Myrornas,
Skor mina favoritfavoriter från Vagabond de börjar vara ganska medfarna nu.

Om en tjusig redaktör.

Jag fotar en vän till en skoluppgift.
Hon har så extra fina skor, de är tydligen smärtsamma att gå i.

Det är bra att ha vänner.
Man kan tvinga dem ställa upp som objekt och modeller och vad som helst.
I alla fall mina, kanske är de extra snälla?

Om kaxiga mammakaftanen.

Min klänning från H&M.
Är tydligen så kaxig att det smittar av sig på min uppsyn.

Den är även lång och tunn och jag tänker.
Att den blir utmärkt till sommaren när jag är som störst och varmast.
Med vrister som helst göms under kjolstyg och armhålor som fläktas av vida ärmar.
Perfekt perfekt i dag ska jag göra en presentation och en annons så bäst att äta frukost och sätta igång.

Förresten jag jobbade lite med mode i helgen.
En del av det kan man läsa här om man vill.

Om ett teveprogram.

På TV8 går ett program.
Ett matprogram där de äter efter olika tiders mattrender.
Och till viss del även levnadssätt.

Sist jag såg var det 70-talet.
Helt otroligt vad de konsumerade både mat och sprit.
En och en halv flaska gin beräknades på varje middagsgäst.
Utöver bål och matdryck och avec och allt annat man kan tänka sig.

I dag är det 1800-talets London.
Lord Byron.
Te med ett rått ägg i, mums?
Det är i alla fall otroligt fascinerande och intressant.

Om blå och blä.

I dag är det söndag.
Jag tänkte bara så att alla är på det klara med det.

Jag arbetar och försöker göra klart en hel del skoluppgifter.
Ryggen värker av att sitta så mkt framför datorn.

Men jag är så himla käck och pigg i min blå basker och blå väst nu ska jag ut i friska luften ett tag.
På cykel efter gårdagens strapatser vill jag inte gärna ta några kliv.
I onödan.

Om en blå klänning till Lovisa.

Hej Lovisa,

jag hittade en fin klänning som jag tror skulle vara extra fin på dig.
Den är lite som en porslinsklänning.
Under har den en liten tyllkjol och tyget är blankt och härligt.

Jag tänker att du kan ha den (om du vill) och sen får Ingrid ärva den (om hon vill).
Jag skickar båda två med posten.

Jag längtar efter er båda,
kram från din moster.

Om en rosa klänning till Lovisa.

Hej Lovisa,

jag kunde inte låta bli att köpa den här klänningen också.
Fast den är rosa och jag vet att du inte gillar rosa.
Men jag tycker den är lite tuff ändå.
Det är väldigt fint blommönster, inte så blajjigt och jag tror att du kan tuffa till den med din egen stil och attityd.

Gillar du den inte får Ingrid ta den.
Så kan hon ha den när hon blivit större.

Jag längtar efter dig!
Kram!

Om dagen, en teve tre vänner och ett par skor.

Solen värmer och dagen var härlig.
Spontanfika med vänner, sitta på en mur i solen och värmas, köpa en glass och en stor vuxenteve.

Jag har ett par skor jag gärna skulle använda nu.
De svullna gravidfötterna och de ömma gravidfogarna sätter dock stopp.
Inte ens jag biter ihop för såna saker, inte ens för skor.

Den fortsätter att vara fin.
Balkongdörren är öppen måsar hörs och kyrkklockan också.
Och det ligger ett barn i min mage och sprattlar.

Jag råkade kapa av mig huvudet det var verkligen inte meningen.


Klänning Myrorna
Kappa Kupan på Brynäs
Vita väskan Kupan i Arvidsjaur
Skorna de bruna Erikshjälpen.

Om fler syskonsaker.

I dag fann en kompis.
Ett armband som tillhör samma syskonskara som mina.
Så en systerbrosch förra lördagen och ett syskonarmband den här lördagen lyssna noga nu vän, ge mig armbandet ge mig det.
Nu. Nu!
Tack på förhand.

Hon köpte även ett par manschetter i samma syskonskara.
Åt min käraste mkt fint mkt fint.

Om rosa morgonrocken och lördag morgon.

Jag är på hugget i dag.
Tog Piaf, Champagnegaloppen och Karl Gerard utan någon betänketid.
På Melodikrysset vi äter rostat bröd och dricker te respektive kaffe.
Kaffedoft är likamed mamma och mormor för mig.
Och således även likamed trygghet och kärlek (och saknad för den senare).

Snart ska vi åka ut till Valbo.
Tror vi.
Det är omständligt för vi måste ändå gå in till stan om vi ska köpa biljetter.
Går icket göra på bussen i dagens moderna samhälle.

Morgonrocken är lång och mjuk och i den mest uppiggande färg.
Man kan behöva sånt just på morgonkläder.
Från Kupan.
Och nu spelar radion Hotel California med panflöjt och stråkar, kan morgonen bli bättre?

Om min kappa och vår trappa.

I dag matchade jag vårt hus så väl.
Att jag var tvungen dokumentera det.

Dörrarna, hissen, fasaden.
Och delar av väggen har samma färg som min nya vårkappa.
Stor runt magen billig på Myrorna.

Om att försköna sig.

Alla har olika smak och stil tack och lov för det.

Endel tycker om att göra sig själv brunare med hjälp av olika produkter.
Och det måste man ju få göra, det som får oss att känna oss fina är en högst personlig fråga.

Men jag undrar.
Om detta ändå inte kan räknas som överdosering?

Om gulagröna.

Vår.
Vår!
Vår?

Jag vet aldrig vad jag ska tro när ska jag våga tro men just för i dag.
Är det i alla fall vår.

Sen har jag inte så mkt mer att säga i dag jag drömde att jag var med i en ungdomsfilm från 80-talet.
Jag var en yngling, en mörkhårig James Deanig odåga och var med och stal en röd sportbil.
Sen flydde vi från England till Tyskland men i Frankrike höll det på att gå illa.
Sen vaknade jag och åkte till skolan.
The End.

Klänning från Tradera
Tavlor från Kupan.

Om reklam.

"Oj, känner du igen dig" säger en kvinnoröst.
För den yrkesverksamma kvinnan som håller ett möte, ett långbort med enbart män, har just råkat slita upp ett par röda stringtrosor ur väskan.

Och hon tycker det är så genant och sen råkar hon sprätta iväg den på en äldre mans huvud.
Åh hjälp så pinsamt tycker hon.

Men hon dricker vattnet som reklamen är för och kommer på den fiffiga idén.
Att använda det som hårband istället.
För att män är så korkade så att de inte förstår?
För att de är torra kostymer som bara sett stortrosor och inte vet vad en stringtrosa är?

Nej reklamrösten jag känner inte igen mig.
Jag har sällan ett extra par trosor i väskan.
Aldrig stringtrosor.
Det enda jag möjligtvis skulle kunna säga att jag känner igen mig i.
Är den manliga övervikten runt sammanträdesbord men jag sitter sällan kring sådana bord så därför är det bara baserat på sådant jag läst mig till (och upplevt så klart men i andra sammanhang än just sammanträdesbord).

Bra jobbat.
Visa en bild av att kvinnor har röda stringtrosor i handväskan för man vet aldrig när man mitt i karriären behöver byta om till ett par fräscha röda string.
Visa en bild av att män i övre medelåldern inte fattar vad en stringtrosa är.
För de är så fast i sitt 40-tal.

Jag blir väldigt sugen på att köpa ert vatten.
(Förlåt det där sista var ironi det är tydligen vad min stringtrosebärande generation gärna använder sig av.)


Bilder från fina Nybo Kafé.

Om himlen och gatorna och Myrorna.

När de sopar gruset från gata och trottoar.
Då är det inte långt från riktig vår.
Himlen var extra vacker i förrgår.
Jag är extra förtjust i floccusmoln, särskilt när de är i kombination med stratocumulusmoln.
Men dessa vad heter de?
Jag trodde fiskbensmoln men det kanske är fel?

Myrorna öppnade i Gävle i går.
Det känns tryggt på något sätt tycker jag.
Myrorna har alltid varit likamed second hand för mig.
Det var den första butiken som slukade mig i allt vad de gamla tiderna som fanns därinne hade att erbjuda.
Myrorna i Umeå kanske den första kärleken.
Myrorna i Skellefteå hade jag inte vett (mognad?) nog att uppskatta.

Myrornas i Gävle i alla fall, jag fann en fin kappa och två klänningar.
Den på bilden är en av dem.
Och så de tre halsbanden.

Om ett tillägg.

PS.
Det måste ske snart.
Magen ryms nog inte många veckor så Nöjesredaktörn jag är ledsen.
Er fina fest vi blivit lovade till sommaren.
Får deltagas i en mer kaftanliknande sak alternativt den mest elastiska viscosekroppsstrumpan som finnes.

Om att vara redo.

Hör upp nu alla vänner.
Jag är redo för bröllop.
Jag har hittat den perfekta klänningen den räcker både över gravidbrösten gravidbröstkorgen och gravidmagen.
Och känns fortfarande som Joanna.

Dessutom tre vackra halsband på Myrornas premiärdag i Gävle.

Så det är helt okej se så.
Posta era inbjudningar nu och bjud på årets fest.

Om blommor av stål.

Jag fyndade en brosch på Ria i lördags.
Den passar bra till mina två andra blombroscher.
I emalj snart kanske jag har en hel bukett.