En gång.
Köpte jag ett smalt armband med fina små mönster.
Förra helgen.
Fann jag ett större armband som jag tyckte liknade det smala.
Och köpte det med tanken att ha armbanden tillsammans.
Som en storebror och en lillasyster.
Ungefär.
Just nu ser jag ett läskigt program på svt2.
Om ett tag ska min sambo iväg och spela tennis.
Huga jag skiter på mig jag är världsbäst på att skrämma upp mig själv.
Man blir nog gärna det.
När man har livlig fantasi och växer upp mitt i skogen i en by med blott fem hus.
I ett hus som knarrar väldigt mkt och som någon hängt sig i.
(Eller om han tog livet av sig på annat sätt eller om han bara dog. Nån dog i alla fall.)
5 kommentarer:
Wow! de var jättefina! (jag är lite galen i armband... ;-) )
kram!
Jag har ett liknande armband som mamma köpt i Benidorm!! Ja, jag tror det var där på 50-talet. Mitt armband är nog lika brett som dina två tillsammans. Tyvärr vill de pärlemorskimrande "stenarna" falla loss hela tiden, så jag har aldrig vågat använda det. Jag har heller aldrig sett någon annan ha ett liknande förut. Coolt!
lina, jag gillar också armband.
de har ersatt min förtjusning i ringar, som jag ju förr bar minst en varje dag.
men de ligger ofta ivägen när man arbetar med datorn, för jag har dem gärna på höger arm och då hamnar de just på bordskanten när jag sitter med musen.
indrig, vad härligt att ha ett så rejält armband och dessutom förknippat med ett gott minne.
kanske går det lämna in till en guldsmed som kan säkra stenarna?
så att du får använda det lite också.
fina armband :)
vad var det för läskigt program du tittade på? jag älskar att kolla på läskiga saker ^_^
tack idun!
jag älskar också att se på läskiga program, men sen ångrar jag mig när jag inte vågar gå på toaletten mitt i natten.
kommer bara inte ihåg vad det var för program.
Skicka en kommentar