2011/09/03

Om dagarna med barn.

Det är knepigt att ta hand om en tvååring när man inte får lyfta mer än två kilo.
Inte KAN lyfta mer än två kilo, inte resa sig snabbt eller ens promenera utan snarare smyga sig fram.



Min käraste har jobbat natt och behöver sova längre på morgonen.
Jag gör mitt bästa för att underhålla, försöker lyfta fram det roliga i att läsa böcker och se på Pingu.
Ja visst, det är till och med roligare än att sparka boll och springa runt runt.
Försöker samtala med den totalvägrande sonen det om att byta blöja är en bra sak, få honom att självmant gå till skötbordet och klättra upp på det.
Sonen låter sig övertygas endast delvis.

Snart ska vi gå ut, ja även jag ska gå ut.
Har legat i soffan i två dagar och även om det gör ont och sliter så måste kroppen få röra sig också.
Hälsa på djuren, ta med oss fika, leka i parken kanske till och med handla höstskor till pojken.
Jag säger som Torsten: Nu kör vi!

4 kommentarer:

till-vidas-ara sa...

Berätta för honom hur himla stor o duktig han är som kryper upp på skötbordet själv, minns att det funkade bra med mina två nära-i-ålder-barn :)

kram Lycke

Jenny sa...

"Du är mitt i livet" = Njut!! (trots foglossning..o allt...) Hälsningar från Norrbotten / Jenny

Joanna sa...

till-vidas-ara,
det gick riktigt bra första gången jag försökte, men när han sen var där uppe drabbades han av första höjdskräcken någonsin och klamrade sig fast runt min hals och grät "hjälp högt".
det slutade med att vi fick byta blöja på golvet.
så nu är det svårt, men jag ska försöka igen om ett tag.

kramkram!


jenny,
jag tror jag njuter.
jag försöker.
men det är svårt när det känns som att livet måste pausa i ett halvår, ska bli bättre på att inte tänka "sen blir det bättre" utan verkligen gilla det bästa ur varje nu.

Annaa M sa...

När min pojke var ett och ett halvt år opererades jag för en förlossningsskada och fick inte lyfta alls. Vi hade en sån där skötbädd med uppblåsbara kanter. Den kunde han själv hämta och lägga där det passade, t ex bredvid mig på en säng eller soffa. Det blev inte alls lika dramatiskt som att klättra upp på skötbordet. Dessutom tyckte han själv att han var duktig när han utförde uppdrag, men det där är ju en personlighetsfråga, han var tidigt hjälpredetypen.