Om skönhetsideal och om husrenoveringar.

När man tittar på bilder från förr tänker man att det nog inte var så himla märkligt ändå.
Att kvinnor svimmade till höger och vänster.
Det ser läskigt ut bara på bild.

I övrigt sitter den här kvinnan och torkar tårarna.
Efter kvällens Bygglov.
Jag skulle kunna skylla på hormoner och så men faktum är.
Att jag ofta får tårar i ögonen av program där människor haft tunga stenar på axlarna.
Och någon kommer in och tar bort i alla fall några av de där stenarna.

I kvällens avsnitt (lite lagom lokalt) i Bollnäs.
Med en familj som renoverat i flera år och en pappa till mannen i huset.
Som blivit sjuk och tid som slitits mellan renovering, familj och far.

Tanken på vilken lättnad man måste känna att få komma hem till ett hus.
Som inte längre har något som måste fixas.
Ett hus som bara låter en vila och samla krafter.
Så att tiden kan gå mer åt sin sjuke pappa och sin kära familj.
Då kom tårarna.

Jag försöker hålla mig lite.
För hus som renoveras? Ska man verkligen gråta till sånt?
Men när programmet dessutom var tillägnat den sjuke fadern, eftersom han avlidit sedan programmet gjorts.
Ja då var det som förgjort.

Jag hoppas de har det bra i sitt fina hus i alla fall.