Såg just på AFV.
En liten pojke som skulle kissa han sa nåt i stil med "kom igen dumma piss" jag vet int.
Det jag vill ha sagt är.
Att han stod upp.
Framför sin potta.
Med sina små ben som han typ just lärt sig gå med.
Så skulle han läras att stå upp.
Det är så himla konstigt tycker jag varför lära en liten pojke.
Stå?
Inte bara för allt stänk och skvätt man ju måste få torka bort under tiden man lär honom.
Det blir ju stänk och skvätt för resten av livet.
(Skvätten från ståkissare på nattågen.
Det orkar jag inte ens dra upp igen.)
Men stå?
Jag har aldrig fattat grejen pissorarer och hela den kulturen.
Är ju dessutom helt sjuk.
Varför stå i rader och kissa i ränna?
Kissdamm. Mums.
Nu: fredagsmiddag och vitt vin.
Åh nej.
Urin.
Vitt vin.
Shit jag ville inte göra den liknelsen i min hjärna nu blir det kanske bara ett glas.
3 kommentarer:
Har aldrig hört talas om någon som lär sin son stå upp och kissa. Man är jävligt glad som förälder om det mesta av kisset hamnar i pottan när de sitter ner. Däremot verkar det lite smidigare att stå upp och kissa utomhus än att behöva sitta på huk. Åtminstone när man de nyss slutat med blöja och inte helt fått in snitsen. Blir aningens mindre som hamnar på kläderna än för flickor som ska balansera på huk.
jo men så är det ju.
hur skulle killar annars komma på att gå från sittande på pottan till stående?
klart det blir smidigare utomhus, men det ena behöver ju inte utesluta det andra.
jag kan kissa hukande riktigt bra om jag måste, men det betyder ju inte att jag väljer bort sittkissandet när jag har en toalett tillhands.
fast det kanske man lär sig när man växer upp med att kissa utomhus i fjällen?
på vintern.
trosor långkalsonger helly hansen skoteroverall och allt skickligt undanmanövrerat för att kunna kissa obehindrat.
Det är nog en träningssak. Jag själv är fortfarande värdelös på att kissa på huk. Blir så himla vingligt trots att jag har bra balans annars. Jag är uppvuxen med män som sitter ner och har även gift mig med en sån så jag har aldrig behövt stå ut med stänk överallt. Och sonen har inga ståpinkande förebilder heller... Bådar gott.
Skicka en kommentar