Snygga blusen.
Jag äger en sådan nu.
Hurra den är fin men jag undrar.
Om de inte kunde ha löst knäppningen vid manschetterna bättre exempelvis.
Gjort två hål alla har inte de spinkigaste handlederna.
Med andra ord: det spänner.
Jag köpte en matta på Erikshjälpen det är en sån där riktig vuxenmatta.
Som är stor och tjock och fin och täcker.
Hela vardagsrumsgolvet.
Med andra ord alltså: riktigt vuxen.
8 kommentarer:
Jag tänkte på dig när jag såg den i butiken! :-)
Jag har hittat en favorit där också har bild på den på bloggen! Och billig var den också.
Den finns i flera färger hemma hos mig nu! ;-)
(tror du skulle gilla den också, ser lite vintage ut!)
jag har samma problem med manschetter, fast tvärtom. Har synnerligen smala handleder (eller, de spinkigaste av spinkiga), så alla manschetter glider ner över händerna oc blir därför snabbt solkiga.
Suck, att man aldrig är riktigt nöjd...
/annika
lina,
jag har sett the very same sist jag var på hm och den är mkt fin.
hade jag haft pengar till sånt hade jag köpt en jag också.
annika,
de det är ju ett omvänt problem men likväl ett problem.
man borde faktiskt göra dem så att man kan anpassa storleken.
det stör mig nästan lika mkt som med höga stövlar där skaftet ytterst sällan går att justera.
så vad gör alla vi med gigantiska vader?
eller de med streck till underben för den delen?
som att vadomfånget är i relation till fotstorleken.
fnys.
aj, dessa stövelskaft som med nöd och näppe går att få igen och upp över vaden (blixtlås) och efter sådär 5 minuter börjar benen att tappa känsel. Eller smaljeans som inte går att få på sig eftersom man som kvinna inte får ha muskulösa ben. Då kan det vara bra att vara ganska så nyförlöst = inga muskler kvar och de där smaljeansen som legat och samlat damm helt plötsligt passar :)
ett tag i alla fall...
/annika
va?
haha!
annika, du och jag har uppenbarligen inte samma kropp i vårt nyförlösta tillstånd.
jag ryms knappt under täcket, så breda är mina höfter.
ett par smaljeans skulle jag aldrig ens få på mig, ever.
möjligen över vristerna fast nu när de är så svullna så tvivlar jag även på det.
Jag har återhämtat mig galet fort efter båda mina graviditeter. Den här gången var jag tillbaka i mina gamla kläder redan efter 3 veckor (och de där smaljeansen jag inte fick över låren innan).
Förra gången räknade jag med att gå runt i mammabyxor några veckor efter förlossningen, men de trillade ner och hamnade på golvet... Den här gången var jag mer förberedd.
Jag gick bara upp 11 kg, så gick jag ner 14 kg och har nu lyckats äta upp mig 3kg (mmm, det var gott) till min trivselvikt. Eftersom jag slapp foglossning och hade en väldigt snabb och enkel förlossning (2,5 timme) så var jag på benen på en gång. Jag har mått bra och kunnat återgå till ett aktivt liv riktigt snabbt och göra sånt jag tycker om. Bebisen var 7 veckor när jag började springa igen (så underbart roligt)och det har funkat hur bra som helst.
Jag har läst nånstans att man som nyförlöst har den kropp man hade när man var havande i 5:e månaden. Då syntes det knappt på mig och jag hade knappt lyckats gå upp i vikt.
Så alla är så olika. Så tror jag att en kvinna är gravid och har samma förlossnings som sin mamma Obs, min egen hypotes, baserad på min syster, mamma, mormor och mig själv (mormor gick tydligen klädd i sina dräkter fram till vecka 30 eller nåt när hon väntade min mamma, hon är 90 år idag).
Många väninnor säger sig också vara lika kvinnorna på sin mors sida när det kommer till graviditeter och förlossningar.
Så nu när nya bebisen är 5 månader ser jag ut som vanligt igen, förutom att skinnet på magen behöver lite till tid på sig att dra ihop sig helt och hållet.
Så visst är vi människor olika, det är det som bl a gör det så spännande att leva och utbyta erfarenheter. För hujja vad trist det skulle vara om var och en var identisk med varandra.
/annika
ps. fast jag har fått större fötter, de har vuxit från hur de såg ut när jag var barnlös
Kul att du fått tag i blusen - jag har en också nu OCH har samma tanke med manschetterna - mina är handleder är visserligen smala men det var så jädra bångligt gjort. Och inte bekvämt.
Malin
annika,
det åter riktigt avundsvärt att du återhämtat dig så fort.
men det är ju bara att tacka och ta emot och det skänker hopp i alla fall till mig att det alternativet finns.
och att jag kanske kan få den versionen nästa gång.
jag har faktiskt läst om forskning som gjorts och att det är precis som du misstänker.
att kvinnor ofta "ärver" sina graviditeter och förlossningar av sina mammor.
det är ju något som ligger i generna och då är det lika ärftligt som något annat.
fast man kan ju ärva lika gärna från pappans sida och få liknande sin farmors graviditet, men jag tror faktiskt att de hade kommit fram till att det var just från mammans sida man kunde se likheter.
malin,
ja eller hur!
jag såg på din blogg att den fanns på nätet och fick så bråttom att klicka hem den att jag inte ens tog mig tid att skriva "iih" i ditt kommentarsfält.
märkligt det med manschetterna.
jag trodde att det bara var jag med mina stockar till handleder som hade problem, men tydligen inte alltså.
Skicka en kommentar