Om höstsolen och vårdammet.

När solen skiner vackra höstdagar.
Då syns det att man inte dammtorkat på ett tag.

Det ligger som en matta av det där typiska vårdammet.
Det som kommer när snön är borta och all sand från vinterisiga vägar torkar upp.
Yr omkring av både vinden och bilarna det fastnar gärna på läpparna och krasar mellan tänderna.
Precis så är det här hemma nu.
(Kanske inte kraset mellan tänderna, kommer det till det då är det riktigt illa.)

Men vem ids städa?
När man har både en son och en man man hellre pussar på.