2010/10/15

Om att öva i en tom kyrka.





Vi försökte att inte tänka så mkt på program som Andarnas hus.
Och liknande.

Och när det mörknade fick jag absolut inte berätta för min lillebror.
Att på en av bilderna jag tagit med självutlösare kan man se.
Vad man brukar kalla orber.
Och som många menar är ett spöke.
(Inte någon av dessa bilder.)

Jag är förkyld det sticker och kliar i halsen.
Och mitt huvud vill sprängas.
Ändå låter rösten vid den här typen av förkylning.
Förvånansvärt bra det är som att stämbanden slappnar av lagom mkt.
Och blir precis så som de behöver vara för att röstan ska glittra.
Synd bara att jag får hostattacker som tåras i ögonen.

Jo; och det var kallt också.
Jag övade i sjal och svägerskas vantar.
Fast inte när jag spelade flöjt då fick jag hålla i ispinnen som den blev.
Bäst det gick.

2 kommentarer:

Mia B sa...

Spännande att det var orber på ett av dina foton. I våras, en kall februarimorgon när jag gick omkring med kameran och fotade allt jag såg, fick jag till min förvåning se en orb på ett av mina foton. Det kändes roligt att det var en ande som också ville se den vackra soluppgången tillsammans med mig :)

Joanna sa...

mia,
jag vet aldrig vad jag ska tro.
jag försöker intala mig att jag inte tror på andar och liknande, ändå blir jag lite mörkrädd.

jag väljer att inte göra något ställningstagande.
det får vara som det är.