All den där nyfallna vita pudriga som kom förra veckan.
Jag ville ta en näve och bara trycka in i munnen.
Det påminner mig om min barndom, när jag faktiskt gjorde det.
Snön var inte särskilt smutsig där jag bodde.
Den var kall och god och smakade som kallt källvatten luktar.
Det är samma kärlek som till den där källarlukten av fuktig sten som jag talat om tidigare.
Fast så tänker jag att snö kanske man inte äter längre?
När man ska vara vuxen.
Så jag nöjer mig med fil.
Och kakor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar