Vi fick ändå en dag extra.
Eftersom deras nattåg blev inställt pga extrem kyla.
(Kan ju kännas smått frustrerande när temperaturen här var ca – 10 och inte alls särskilt extrem.)
Sen åkte de, ett dygn senare, och kvar blev ett tomrum av tystnad och saknad.
Och känslan av att bo så himla långt ifrån.
2 kommentarer:
Har också min syster alldeles för långt bort...
anna,
kanske var det bättre förr?
när man bodde på samma gård allihop.
hur vi än gör kommer vi att bo för långt ifrån någon, detta med nära vänner och syskon och mostrar och morbröder och fastrar och hela släkten.
hur tusan ska man göra för att lyckas bo nära alla?
Skicka en kommentar