2012/02/08

Om hur himla synd det är om mig.

Om vi nu samlar våra gemensamma krafter till största koncentration.
Och tänker på hur himla synd det är om mig.

Nu har hostan nött hål i halsen, det kommer blod och allt gör så himla ont.

Med foglossningen har jag inte sedan ca augusti exempelvis kunnat justera kuddarna när jag ligger i sängen.
Utan att det skär som knivar i kroppen, ofta måste jag be om hjälp istället eller helt enkelt avstå helt och hållet.

Med det sagt behöver jag kanske inte förklara hur det då känns nu.
När jag hostar tills jag kräks.

Fördel med hostan: vi kan prata om annat i bloggen än om att jag är gravid.
Nackdel med hostan: resten.

Nu ska jag äta en toblerone.

7 kommentarer:

Louise sa...

Ja, men det ÄR synd om dig. Jag tycker ändå att du verkar vara på bra humör.

Tänk var bra det vore att överlåta graviditeten till mannen istället, ta en var. Då hade jag med glädje välkomnat ett barn till. Fast märkligt att inte vara den som bär på barnet...

Joanna sa...

tack louise!

jag har ofta tänkt på det, och på lesbiska par som faktiskt kan göra så.
det finns många fördelar med att dela, vi vill gärna ha ett tredje barn framöver, och jag vet att min man gärna skulle bära på det.
när det nu inte går, och när jag nu inte alls orkar, så får vi helt enkelt se om det stannar vid två.

Nadja sa...

Men huvva, det låter inte kul... Tycker du skulle kunna få lite respit från sjukdom och graviditetssymtom nu, det är du värd!

Jenni Utby sa...

Jag tycker verkligen synd om dig! Det är inte kul att vara sjuk alls när man är gravid. Det räcker väl som det är. Med foglossningssmärtor, trötthet och andnöd. Jag hoppas hoppas för din skull att din hosta går över bums och att det blir dags för dig att föda snart! Jag tycker verkligen om att läsa den här bloggen, den är fin, du är fin och du skriver bra. Och jag tycker att du ska få må bra också!
Sen vill jag bara säga att vagnen i förra inlägget är underbar och att jag håller med om att tulpaner kan man aldrig få för många av!
Krya på dig!

Joanna sa...

nadja,
tack!
jag tycker att någon som bestämmer över mitt allmäntillstånd ska ta och lyssna på dig!

jenni,
det är märkligt skönt att höra.
som att jag får bekräftat att det är okej att det känns jobbigt, att jag inte BARA är gnällig.

visst är vagnen fin!

lisa. sa...

Åh. Jag kikar här ibland och glädjs med dig när du mår bra och känner med dig när det verkar vara tufft.

Kan inte säga så mycket annat än: fybubblan.

Och: håll ut!

Men framförallt: det är klart att du inte är gnällig. Det ÄR jobbigt och du får självklart lov att tycka (och uttrycka!) det.

Värme och pepp!
/lisa.

Joanna sa...

lisa,
tack tack snälla du!