En häst, en höna, en ko och en röd bil.
Saker Kaj har fått i huvudet i dag av sin bror.
Min man har jobbat i helgen, och i fredags, Torsten är ledig fredag till söndag från förskolan.
Jag är så trött på min egen röst som säger nej och sluta och hör du vad jag säger.
Jag är så ovan.
Jag är så trött.
Glömde bort att barn inte alls vill sova hela natten.
Glömde bort att man inte kan sova ikapp på samma sätt när det finns ett till barn.
Som faktiskt har sovit hela natten och då inte gärna vill göra det på dagen.
I går började dagen 04.00, för då åkte min man till sitt jobb och jag tog över Kaj.
Han äter intensivt mellan 4 och 6 och lagom till att han äntligen somnade om vaknade Torsten.
Och sen dess har jag sovit två timmar, mellan 23.30 och 01.30 i natt, sen samma visa som i går: maken till jobbet fyra, Torsten vaknar när Kaj somnat om.
Snart är jag nernött, snart har jag vant mig, till dess – klagovisa.
Jag har utslag över hela kroppen och de kliar så att jag blir galen.
Väldigt mkt längs med käklinjen också.
Jag har haft dem länge, det är väl någon form av stressutslag?
Gick till läkare förra vintern för de på käken och halsen.
Han sa "det är den torra vintern" och jag sa "men jag har haft dem i ett och ett halvt år?" och han sa.
Smörj in dig.
Men nu då.
Med tanke på hur de har blossat upp igen.
Axlarna är knottriga och på benen har jag kliat sår.
Gissar jag att det är hormoner alternativt stress och mest troligt en kombination av de båda.
Någon som känner igen sig?
11 kommentarer:
Jag fick något liknande när jag fick mitt andra barn (och fått det tidigare också.) Åkte till närakuten och fick Locoid utskrivet. Har det gått så långt funkar inte Canoderm eller Hydrokorisonsalva. Se till att få mycket utskrivet, så att du har så det räcker!
Första tiden med två barn lyssnade jag mycket på Knattetimmen med Malin och Louise på P4 och läste Lars H Gustafsson (han bloggar också). Även om det inte var exakt mina problem som avhandlades, var det så oerhört välgörande att lyssna på kloka röster och läsa om ett humanistiskt och positivt föräldraskap.
Oj, vad jag har glömt hur det är att ha små barn och ännu mer hur det är att få en bäbis när det finns ett lite syskon. Det är arton år sen det hände och min Mellan sov snabbt natten igenom, så jag hade eg. aldrig samma massivt tröttande period som jag förstår att du går igenom nu. Jag vill bara säga att jag tycker att du är enastående. På alla möjliga sätt och nu alldeles särskilt för att du är en så himla bra mamma!
Och sen det där med eksem. Jag hade väldigt mycket eksem när jag var stressad och mådde dåligt, och de var som du beskriver dina: kliande knottror som blir sår när man kliar på dem. Jag gick till VC och fick en salva som heter Betnovat och den är helt SUPER. Tar bort kliet på en dag.
Om någon känner igen sig. Oh JA. Jag har Tora 2 år och lillesyster 7 veckor. Och känner igen mig. I tid och otid i det du skriver. Om ens egna röst som säger NEJ ständigt till Tora. Och samvetet över de båda. Lillan ler för första gången och jag hinner besvara leendet lite halvdant i förbifarten. Samtliga tvåbarnsmammor med stora barn i 2 årsåldern som jag talat med befinner sig i samma chock. Två blöjbarn med så olika behov. Jag tänker att jag ska överleva dagen. Sömn går före allt annat så jag orkar. Tålamodet måste näras med sömn. Den stora övervikten på 15 kg får bara följa med. Kaffe & kakpaus prioriteras. Idag sa en kvinna "små barn blir stora barn". Under skrivandets gång har Tora hackat med gaffeln i bordet. Potatisen har kokat över. Alfons pappa skriker i bakgrunden pga av den höga volymen på tv. Hittar inte dosan så jag kan sänka. Lillan sover i bärselen. Min rygg värker. Mitt munsår blossar.
Och trots detta. Har jag världens finaste flickor. Jag skulle lätt byta bort småbarnslivet. Ganska ofta faktiskt. Situationen som är. Men flickorna byts inte. Deras glädje är för det mesta min glädje.
Jag fick sånna utslag efter jag kom hem från BB med V! Antar att jag tog ut mig lite mycket under graviditeten, då jag jobbade OCH pluggade heltid samtidigt. + att jag jobbat tre år i streck utan någon semester (det blir så då man inte har fast anställning och blir arbetslös på sommaren...).
När V kom och jag efter snittet tvingades ta det lugnt gick luften ur mig. Känns inte som att den riktigt kommit tillbaka heller.
Men du gör det bra! Jag skulle aldrig palla att ha barn så tätt! Heja Joanna!!
kram
P.s! Får du veta vad det är för utslag: meddela mig! För jag är inte kvitt mina än! (och ja, de blossar upp när jag är extra trött eller stressad! :-/)
johanna,
tack för tipsen!
både vad gäller salvor och kloka röster.
jag ska kolla upp båda.
fortf. lycklig,
18 år, jag har så svårt att fatta att även vi kommer dit en gång.
jag tycker ju att det var evigheter sedan torstens småbarnsår. (eh, bäbisår kanske man ska skriva, han är ju fortfarande ett småbarn.)
tack för dina tips, ju mer jag tänker på det desto mer logiskt låter det ju att det är stressrelaterat.
eftersom jag fick det direkt efter förra förlossningen, och det var den mest stressade perioden i mitt liv hittills.
anonym,
små barn blir stora barn.
det ska bli mitt mantra.
för även om alla säger "ta vara på den här tiden, de växer upp så fort" så är ju den här tiden inte särskilt njutbar.
det är mkt som är njutbart så klart, men allt överskuggas av den ständiga tröttheten.
det är så sant som du skriver, man måste nära tålamodet med sömn.
så fort jag sovit dåligt blir stubinen kort och irritationen kommer på en gång i rösten.
min övervikt är 40 kg.
yes!
smaka på den. blä.
medn 15 kg och 40 kg, det kan vara precis lika kvävande ändå.
och man behöver energi för att ta itu med den, så när ska det då bli kan man undra?
min lille vill också helst vara nära, min rygg känner av bärselen.
det enda som tycks skilja oss åt är könen på våra barn, vi delar mkt.
barnen byter man inte bort.
hur jobbigt det än är.
det är alltid värt det.
lina,
det är mkt möjligt stressrelaterat, för oss båda.
du tog ut dig under graviditeten, jag tog ut mig efter.
min första semester hade jag i somras, och ledighet under studier är ju aldrig njutbar, eftersom den är så fylld av pengaångest.
och alla de där jobben, varför envisas vi med att ta på oss så mkt?
räcker inte ett i taget?
jag tänker mkt på min mamma nu.
när jag föddes.
en 5-åring, en elvamånaders, och så jag en bäbis.
jösses!
då orkar jag, då känns detta som en räkmacka.
kram!
Känner med dig! Fy satan vad jobbigt det är ibland. Jag drömmer om att trycka på paus, och bara gå och lägga mig och sova i några dagar. Och sen när jag vaknar är jag pigg, fräsch och glad... Men men. Det händer ju liksom inte.
Alla utom jag åkte till barnens farmor och farfar för någon vecka sen. Jag stannade själv hemma och fick besök av en god vän. Sen sov jag hela natten. Lever fortfarande på det.
Så. Om du har möjlighet så småningom. Försök få en natt för dig själv. Man blir som en ny människa.
jeg jobber jo i barnehage av og til og merker veldig foskjell på stressnivå i de forskjellige reaksjoner man gir barna når man trenger å si nei.
der hjelper det veldig å ikke bare si nei eller gjør en stor sak av det. Hvis man gir et tydelig nei og prøver å få til en liten positiv vending, eller en liten oppgave som barna heller kan klare, så reagerer de helt annerledes og det blir mindre styr og bråk (og sikkert mindre frustrasjon for barna).
det hjelper også å fortelle historier som "flytter" oppmerksamheten.
nå har jeg hverken 1 eller 2 barn selv og vet ikke hvordan man kan få det til hjemme, men skulle bare fortelle om mine erfaringer.
jeg synes at det ikke er så lett å få til, men viktig å huske.
Ta mor EPA omega 3! Din kropp behöver xtra mkt utav det efter att skapat ett barn och amning och din hjärna och hy kommer att tacka dig! Ät valnötter, avocado, linfrön, lax så blir det ordning på hyn.Och skippa socker! Klart man behöver smörja in sig men kosten påverkar helheten och välbefinnandet skrämmande mkt!
Vad skönt att det är bättre! Onda fogar är ett himla gissel alltså.
Och så fin bild, såg så vårig ut. Välbehövligt när det är aprilväder ute...
för att gå ner 40 kilo, ger jag dig rådet att börja med LCHF! Skippa, socker och vitt mjöl! För att komma igång, lyssna på "Dags att bli smal" av och med Katrin Zytomierska! Det gjorde jag och lyckades gå ner alla mina kilon och nu mår jag så bra! Lycka till!
Kram från Lotten!
Skicka en kommentar