Och förresten tänkte jag bara säga.
Att det är så fint, att de tre gravidmodeller jag hade i modereportaget.
Nu alla blivit mammor.
Sophie fick en Elsie, Terese fick en Adam och Nora.
Sist jag mötte Nora hade de många arbetsnamn men inget bestämt.
Men Nora fick en pojke.
Så nu är det bara jag kvar.
Känns det som.
Jag väntar och väntar förvärkarna har börjat träna lite.
Och det är ganska jobbigt att röra på sig jag måste böja ryggen ganska mkt.
För att mittpunkten ska hamna i mitten och jag inte ska tippa framåt.
Jag har en vän.
En fin vän.
Hon har en klänning.
En fin klänning.
Den har hon ärvt från sin utan tvekan fina moster.
Den har ett underbart mönster och fantastiska färger.
Ett snävt liv och stora påsiga fickor.
Från slutet av 50- eller början av 60-talet gissar jag.
I alla fall i stilen.
Jag är så grön av avunda men ja.
Glad för henne.
Long Van?
Bra start för översättaren på programmet med hon den där stylisten.
Rachel Zoe.
Hon hittar ett halsband och frågar om det är Lanvin.
Och översättaren bara: Jamenvisst, Long Van. Så måste det ju vara.
Fniss fniss.
Och okej jag vill inte vara dryg för alla kan ju inte veta olika modehus.
Men nu översattes Balmain just till Balmay.
Jag tänker ändå.
Att man tar redan på sakfakta inför program.
Men kanske inte?
Är det inte väldigt märkligt.
Att på sommaren när det är riktigt varmt så tycker många män.
Att det är helt okej att bara gå omkring i ett par shorts.
Jag är inte riktigt överrens med dem.
Javisst om man är i en park och slöar på en filt.
Eller på stranden för den delen, där är det ju helt okej.
Men i stadsmiljöer.
I butiker.
Jag tycker det är ohyffsat rent av.
Det finns en gräns på hur långt från stranden man kan gå.
Utan att det blir konstigt att man har bara ett par badbyxor eller shorts på sig eller bikini och badräkt för den delen.
Jag vet inte exakt var den gränsen går hur många meter det rör sig om.
Men den finns.
Vissa väljer bara att ignorera den.
Det absolut värsta.
Och detta ser jag ofta.
Är när män får för sig att man kan gå omkring i en matbutik utan något annat än ett par shorts.
En hårig bringa lite svettig av solen och värmen är något av det sista jag vill ha.
I närheten av maten jag tänker köpa.
När min käraste handlar mat.
Skriver han alltid ner "någonting roligt" på handlingslistan.
De senaste gångerna har det blivit minioreos.
Jag gillar dem.
Både för att de är goda.
Och söta.
I dag ska vi bjuda på kafferep.
Det blir trevligt.
Och gott.
Kära örebroare.
Nej jag menar gävlebor.
Det är faktiskt inte okej att glo.
Det är inte okej att glo på någon med ett fysiskt handikapp.
Det är inte okej att glo på någon som är kraftigt överviktig.
Det är heller inte okej att glo på missbrukare eller människor med psykiska problem.
Lika lite är det okej att glo på någon för att hon är gravid.
Ja jag vet att min mage är stor.
De blir gärna det i slutet av en graviditet.
Jag förstår att det är fascinerande att se en kvinna med stor gravidmage och att man i vissa fall kanske till och med tänker:
Wow, vad fint.
Men det är inte okej att glo.
Det är faktiskt inte okej att glo alls.
Även när det inte handlar om missbrukare, överviktiga, handikappade eller gravida.
Även när det handlar om "helt normala" människor.
Man ska inte GLO.
Jag gillar födelsedagar.
Andras nästan lika mkt som min egen.
I dag är det min käraste som fyller år och jag fortsätter med att baka.
Prinsesstårtor med många rosor till hans födelsedagstårta.
Det här året tror jag det ska bli småsmåsmå rosor i ett enda tjockt täcke.
Vi får se.
Hur långt jag orkar.
Dessutom åskar och blixtrar det här just nu.
Det luktar gott från regnet och fläktar svalt från fönstren.
Jag äl.ska.r. åskväder jag får nästan gåshud av välbehag när naturen visar hur mkt den kan dåna och braka.
Ursäkta mig men det är ganska svårt att koncentrera sig på handlingen.
När allt man tänker på är alla tjusiga kläder.
Jag drömmer om hur det vore att ha tillgång.
Till klädförrådet till såna produktioner.
Men jag kan inte drömma så länge jag får hjärtklappning.
Och då är mitt blodtryck ändå alldeles utmärkt.
Jag förvånar mig själv med att köpa något på second hand.
Som varken är en klänning eller en väska den kommer bli urtjusig till kjol med hög midja.
Second hand, Erikshjälpen i Gävle, 40 kr.
En man är upprörd i tidningen i dag.
Han bor på Söder i Gävle och störs av alla raggarbilar som kör runt runt på helgnätterna.
"Det ekar så in i helvete mellan husen när de gasar på. Ljudet går rakt igenom kåken."
Tycker han.
Och föreslår att den nattliga biltrafiken rent av ska förbjudas.
På en av Gävles största gator.
Jag har själv svårt för när motorcyklister.
Helt utan annan anledning än sitt eget nöjes skull.
Bränner på med gasen och utan ljuddämpare mitt inne i stan.
Det skär i mitt hjärta jag får gåshud av oljudet och pulsen ökar lite för det gör faktiskt.
Fysiskt ont i mig av så skarpa och genomträngande ljud.
Men jag tycker.
Att man inte kan klaga allt för mkt på oväsen när man väljer att bo mitt i centrala delar av städer.
Det har det gjorts förr.
Ofta när någon stad har musikfestival eller någon liten kulturförening.
I ett fint litet hus i till exempel Gamla Gefle.
Anordnar konserter.
Då klagar grannarna över att det låter.
Jamen det gör ofta det.
Det låter gärna i mitten av levande städer.
Att raggarbilar kör runt runt och för oljud tycker jag däremot inte är det stora problemet.
Det är inte det som är upprörande.
Det som upprör mig, det som jag tycker man verkligen borde skrika ut sina protester över.
Och sätta förbud mot.
Det är den onödiga förbrukningen av bensin och diesel.
Att köra runt runt är ett väldigt obefogat sätt att spy ut mer gaser i naturen att förbruka mer av naturens tillgångar.
Som vissa verkar tro är oändliga.
Det är vad som upprör mig.
Så in i helvete.
På femman har de ett program.
Som heter How to look good naked.
De tar upp ett bra fråga en poäng som maler runt oftast i kvinnors huvuden.
Men säkerligen i en hel del mäns också.
Vad är det med oss och vår självuppfattning?
Man får för sig saker om sin egen kropp.
Och tror så fast på den egna uppfattningen att ingen annans ord hjälper.
Man bestämmer sig för att rumpan är för stor att ögonen är för ojämna eller att näsan är för liten i förhållande till örsnibbarna.
Eller något annat som ingen annan tänker på.
Programmet låter personerna peka ut vad det är de inte gillar hos sig själv.
De senaste dagarna har kvinnor tagit tag i huden.
Märk väl; huden.
På magen och sagt uuuh fett.
Och nu är det ju faktiskt så att människokroppen behöver fett.
För att fungera.
Och vilken mager modell som helst skulle få ihop till ett veck på magen.
Om hon tar tag i huden och trycker ihop den.
Jag är likadan.
Har saker jag tänker på som ingen annan tänker på.
Och när jag var yngre när jag gick på högstadiet.
Då tyckte jag att min rumpa var så hemskt stor.
Och benen så fasligt kraftiga.
Och sanningen var att rumpan var stor, eller större än de flesta andra av mina jämnåriga för jag kom in i puberteten.
När jag var nio år.
Och min kropp hann utveckla kvinnliga former lite i förväg och benen var inte stora de var.
Nu när jag tittar så här i efterhand.
Rätt välsvarvade.
Men för en trettonåring som har en kropp som plötsligt ska ändra form.
Blir det lätt att man tänker hjälp.
Man hinner inte med kroppens förändring man har alltid gått med en kropp som inte skiljer sig nämnvärt från pojkarnas.
Och så helt plötsligt breddar den sig på vissa ställen och det är lätt att tänka att det beror på överflöd.
Det värsta felet är när dessa missuppfattningarna stannar kvar.
Stannar hos en även när man är vuxen när man för länge sedan borde fått veta.
Och förstå.
Att alla ser olika ut och alla är vackra i någons ögon.
En kroppsuppfattning som stannade kvar hos mig länge var.
Att mitt ena öga var så mkt mindre än mitt andra.
Och att de var små grisögon det trodde jag väldigt länge.
Så djupt trodde jag det att när min bror en gång sa "du har såna rådjursögon" när han såg ett foto på mig.
Trodde jag han såg fel att det var någon annan på bilden.
När jag ser programmet på femman tänker jag först "men skärp dig kvinna!" när någon.
Precis som jag.
Står och är kritisk över sin kropp.
Kritisk över sin tjusiga kvinnokropp vare sig den är rund smal bred eller kort.
Och sen känner jag mig dum.
För jag är inte ett dugg bättre själv.
Jag är bara människa.
