Om nya favoriter och en gammal kär vän.

Jag har nya favoriter.
Gula bollar jag plockade dem tillsammans.
Med en massa andra blommor på Rosendals självplock.

De är vackra i alla sina stadier av blomning.

Och nya gardiner fyra längder på antikbutik utanför Umeå.
Stora ljung.
Så vackra.
Så tyvärr missfärgade av mig vid tvätten.
En aning rosa blev det vita men jag intalar mig själv att det inte syns.

I går.
Började jag och min lillebror att öva inför en konsert vi ska ha.
I höst.
I Arvidsjaur.
För min pappa (fast det får man egentligen inte säga han vill inte att det ska vara en stor sak att han fyller år).
Jag sjöng och jag spelade.
Tvärflöjt har jag inte spelat på flera år det var mkt trevligt.

Om stök och vänner.

Det var en fredag och det var så varmt.
Jag var trött men ville ha besök.
Och på dagen hade jag ett annat vän-behov att fylla så vi tog en picknick.

Augustislingan tänd på balkongen.
Och småbarnslivets stök i bakgrunden.
(Med hemskt tillfälliga tyger uppspikade.
För värmen, eller snarare mot värmen. Och solen.)


Klänning, H&M
kofta, Indiska
urringning, oändlig.

Om Torstens nya kärlek och om min.

I morse upptäckte Torsten.
Den vackra gunghästen jag och min mamma fann på loppis redan innan han var född.
Och som blev den första mormorgåvan.

Han tyckte särskilt mkt om.
Att man kunde kliva upp och ner från den.
(Det tycker han är det bästa med det mesta, upp- och nerstigandet.)

Själv fyndade jag en liten kruka på loppis mellan Skellefteå och Umeå.
Såld en gång i tiden.
På Åhléns jag tycker att den liknar en viss sallad.
Men vad är det den heter?

Om inneskor och promenadskor.

På måndag börjar Torsten på dagis.
Eller förskola ska man väl kalla det.

Jag önskar att han fick ha sina fina tofflor som inneskor.
Men det ska visst vara halkpluppar under.
För att godkännas.

Själv har jag fina eccosar som ska vara extra sköna för fötterna.
Jag måste ändå ha skavsårsplåster på höger häl.
Och lilltå.


Klänning, loppis
strumpbyxor Gudrun Sjödén.

Om kragen jag måste ha.

Den måste jag ha.
Faktiskt.
Både i vitt och svart m.ås.t.e.


Bild Noa Noa.

Om bäbis-Noa Noa

Kanske kan intressera särskilt dig.
Kära Ulrika.
Att Noa Noa nu även gör kläder för bäbisar.


Bild Noa Noa.

Om Vindeln och veck.

När jag var hos min syster.
Åkte vi längs Vindelälven och gick på loppisar.

Hos Vindelälvorna i Mårdsele.
Fann jag en massa vackra tyger de kan jag visa senare.
Och även möbler lampor porslin men det köpte jag inte.
Inte ens de rökfärgade glasskålarna i bakgrunden på översta bilden.
Trots att jag har en allena sådan här hemma och alltid tyckt att den är så fin.

Min syster har en kudde.
Med veck som jag tycker är så vackra.
Jag skulle gärna ha en klänning eller en blus.
Med just de vecken (och gärna i just den färgen).

Om en lycka man måste få tala om.

Hej men nej.
Jag är inte gravid.

Däremot är Underbaraclara det och jag läste just en sådan förfärande sak.
Att vissa av hennes läsare blir ledsna av att läsa.
Om Claras graviditet.
Eller över att hon berättar hur otålig hon är.
Precis som jag tyckte även hon att i vecka 6 kunde det vara färdigt.
Jag fattade inte alls hur jag skulle ha tålamod att vänta i nio månader.

Jag förstår att sådant måste svida djupt in i själen för sådana som kämpat.
Och kämpar.
Hela tiden och aldrig blir gravid.
Jag kan inte alls föreställa mig hur det är men jag fattar att det måste vara.
Höjden av sorg och höjden av frustration.

Men att inte låta andra få skriva om det?
Även när det är gnäll.
Man måste få gnälla över sin situation ibland även de barnlösa kan ju avundas.
Av någon som till exempel fått hela sin familj mördad i ett krig.
Då kanske en sån person känner svid djupt in i själen och tänker att ja.
Men ni har ju iaf varandra.
Eller liknande.
Vem har det värst i världen vem är den enda person som annars skulle ha rätt att klaga?

Är saker jobbiga får man själv försöka att undvika dem.
Resten av världen kan inte gå på tå.
Inte för någon (inte ens för mig när jag för en stund sedan skulle skruva upp gardinstänger och skrek att jag hatade hela lägenheten).


Mina kläder som jag kunde använda även när jag var gravid:
klänning från H&M,
klänning och jacka och handskar från loppis,
klänning från H&M och tunn boleroliknande sak med fjärilsvingar från loppis.

Om brunt och blått och vackra saker.

På Gamla Prästgårn i Arvidsjaur finns det många vackra saker.
Och tapeter.
Som väcker habegäret inom mig.

Torsten har haft en lång period av mammighet.
Jag har inte fått lämna hans sida för ens en meter och sekund.
Det har varit tärande det har till och med slitit på mina muskelfästen ovanför knäskålarna.
Mkt smärtsamt när jag hävt mig upp men nu.
Lagom till inskolning på förskola.
Har han börjat frigöra sig och vandrar omkring fritt och självständigt.
Pust.

Och i Arvidsjaur ligger Lappstaden.
Ett område med samekåtor och härbren som fungerade som kyrkstad.
Det är en av Arvidsjaurs stoltheter så jag undrar jämt.
Varför inte mer aktivitet sker där särskilt under sommarmånaderna.
Då turister kommer från hela världen just för att uppleva.
Samekulturen.


Min klänning min jacka loppis,
scarfen H&M och skorna Ecco.
Torsten har från topp till tå: Åhléns, Moonkids, KappAhl, Skoaffär'n i Ajaur.

Om Akkanålke och om kärringstupet.

VI åkte aldrig upp till Akkanålke när jag var hemma.
Men utsikte är slående.

Från vägen jag går längs med på morgonen.
När jag är hemma hos mamma och pappa.
Ser man masten tydligt men den fångas sällan på bild.

Däremot ser man kärringstupet.
Där samerna skickade ut de gamla och döende i en pulka bakom en ren.
Säg det men jag vet inte om det verkligen var så.


Klänning, second hand.

Om myggnät och en glad pojke.

I Arvidsjaur hade vi en spetsgardin som myggnät.
Och Torsten tränade på att gå och var mkt nöjd över sina framsteg.

Samt klöste ögonen ur mig var och varannan dag jag tror det är.
Någon slags ömhetsbetygelse som går överstyr.
Men något måste vi ju göra för att få honom att förstå att det inte är okej.
Mamma vill ha sina ögon kvar Torsten.
Båda två.

Nu åker vi till Ikea med svägerskorna.
Tyg ljus och servetter.
Och min syster fyller år, hurra för henne!

Torstens t-shirt Moonkids,
byxor KappAhl
mössa Åhléns.

Om stolar och trädgårdar.

Min mamma är en hejare på att odla.
Hennes trädgård.
Långt uppe i Arvidsjaur i odlingszon 7.
Är så vacker och prunkande och hon kan så många växter att man nog skulle kunna.
Använda henne som lexikon.

Om jag hade en trädgård skulle den vara fylld av mysiga sittplatser.
Och lyktor.

När hon är i Sthlm är besök på Rosendals obligatoriskt.
Men den här gången tog vi oss även tid att åka ända till Millesgården.
Helt värt.
Trots att jag höll på att svettas ihjäl samt blev inlåst på toaletten i Konstnärshuset.


Klänning, från Stadsmissionen jag var på väg att hänga tillbaka den men då sa kvinnan bakom mig i kön åt mig att inte göra det.
Hon jobbade även på Swedbank och gillade mitt bankkort som jag gjort egen illustration till.
Trevlig kvinna.

Om ett underbart hem.

Vi har fräschat till lite här hemma.






Nej jag skojar men gud om det vore sant.
Jag och mamma har varit på Millesgården.

Annes hus är underbart och ritat av Evert Milles 1950.
Josef Frank ritade möblerna och Estrid Ericsson fixade med lampor och textilier.
Jag vill bo så där.
Jag får ont i hjärtat så gärna vill jag ha det så där.
Luftigt och trä blandat med blommande tyger och starka färger.

Titta på skrivbordet och på glasskåpet.
Så raka linjer och enkla former och ändå så levande.
Och iögonenfallande.
Stolens öron som gör det raka ryggstödet så mkt mer omfamnande.
De små fötterna som får glasskåpet att sväva.
Och matsalsbordets rundade hörn.

Om ett vackert smycke.

I dag kommer en kär väns debutroman ut.
Förra veckan fick jag den på posten.
I ett tjockt brunt kuvert med hennes vackra handstil på.

Jag kan inte riktigt beskriva hur jag känner jag är så oerhört stolt.
Över att hon gjort något sådant över att bokförlaget genast ville ha hennes ord.

I veckan kommer hon hit vi ska fira med en oansenlig liten drink.
Hon gillar inte alls att man gör en stor sak av det.
Har någon ett bra förslag på passande ställe för just detta?
Oansenligt men spektakulärt.

Om en fin höstjacka från förr.

Allt vi hade när vi var små.
En sådan skatt det är det brukar jag ofta tänka på när vi köper saker från stora klädkedjor.
Det noppas och tappar formen på inte särskilt många tvättar.
Vad ska Torsten då ha.
När han blir stor och får egna barn.

Det finns en anledning till höga priser.
Ibland får man faktiskt vad man betalar.

Om den första födelsedagen.

Torsten fick sova en orolig natt, årsnatten av hans födelse.
Och mamman.
Det vill säga jag.
Hade fortsatt ont i kroppen och halsen och öronen och kände mig således.
Efter den oroliga natten.
Helt körd i botten på morgonen.

Torstens pappa.
Det vill säga min käraste.
Jobbar natt i veckan och var som tur var hemma och relativt pigg.
Klev upp med Torsten och lät mig blunda några minuter extra.

Sen gick vi till parken för det gillar Torsten.
Han fick leka med sin pappa och även med några förskolebarn som var där.
Själv satt jag på en bänk under Torstens barnvagnsfilt.
Och fotade med zoomen maxad.

Torsten fick en docka han har pekat på våra ögon i några veckor.
Och vill att man ska säga öga.
Då blir han glad.
Jag tänker att han nu kan få peta ut dockans ögon istället.
Och så undrar jag var alla fina dockor finns?
De utan hemska kläder och läskiga utseenden.

Om ettåringen.

Han försöker springa sig fram och han vill sitta på varenda stol han ser.
-Uu uu! säger han uppmanande.
Han delar gärna ut saker och ger sin tutte till mig och till sin pappa men även till hundarna i hundlexikonet vi köpt.
Han gillar hundar.
Och fåglar och bäbisar häromdagen träffade vi en liten bäbis.
Torsten satt och kramade henne och ville ha tillbaka henne till vår sida av bordet.
Så fort mamman fått henne från min famn.

Han blir arg fort som tusan och slår med armarna längs med kroppen.
Och pratar oavbrutet, ett väldigt gulligt bubbel med olika ljud och sätt att röra tungan.
Lika fort som han blir arg blir han sedan glad igen.
Jag känner mkt väl igen dragen jag besitter dem själv.

Om min förlossning om Torstens födelsedag.

Som kanske mest intresserar mig men för exakt ett år sedan.
Skrevs jag in på förlossningen.
Och 03:30 11 augusti satte krystvärkarna igång och 03:36 föddes han.




Ungefär en timme senare kom moderkakan äntligen ut det var en kamp.
De försökte alla medel.
Och jag hade en blödning som ingen kunde lokalisera när blodtrycket var nere på 80/50 fick jag åka.
Till operation.
Och efter att ha förlorat 1,5 liter blod på den tiden.
Var jag något svajig på benen och fick mat på sängen.
I dagarna tre.
Och in i mina vener.
Blodpåsarna tre.

Men han var fin han var söt hans profil var så skojig och gullig.

I morgon ska han få en god tårta och få leka i parken hur länge han vill.
Och bada på kvällen precis hur länge han vill.
Eller max en timme jag tror inte att det är nyttigt att bada så länge som Torsten vill.
Och en del av mig vill ha honom hos mig.
Hela natten ligga och kramas och i tysthet tänka på för ett år sedan.
Som vi fick kämpa då.
Men så kanske man inte kan göra jag tänker att det kan bli problem.
När han är 18 år och jag fortfarande vill krama honom hela natten lång.