2010/10/27

Om klänningarna jag drömmer om.



Det påpekas för mig.
Att jag inte borde haka upp mig så mkt på min vikt.
Att jag har stil och det är vad jag borde tänka på.

Tack säger jag.
Det är sant jag borde så klart inte haka upp mig på en vikt eller en storlek.
Jag har själv aldrig tänkt den där personen skulle vara vackrare om den var lite mindre.
Man möter personen som den är ingen annan än personen i fråga går väl och tänker.
På hur det var förr.

Men.
(Mitt mest använda ord? Men?).
I alla fall;
Men!

Jag saknar väldigt många av mina klänningar (se exempel bild ovan).
Och borde verkligen sluta beklaga mig om detta och istället göra något åt det.
Men om men är mitt mest använda ord så är självdisciplin.
Något knappt skönjbart hos mig.


Klänning och brosch second hand,
Kofta Noa Noa.

5 kommentarer:

B-b-b-etty sa...

Har inte heller nån självdiciplin. Har allt för mycket i min garderob som jag inte kan använda längre...

Mrs Lucky sa...

Jag tycker du är så otroligt snygg. Verkligen.

Men det är en jobbig känsla, att inte känna sig bekväm i sin kropp. Efter två barn inser jag att min kropp nog aldrig kommer att bli var den var. Degen är där för att stanna. Och det är inte speciellt kul. Jag kämpar också efter att hitta ett förhållningssätt där det känns okej. Hoppas jag kommer dit snart.

Hoppas du också känner dig bekvämare snart. Jag tycker du ser jättefin ut.

Joanna sa...

betty lou,
haha ååh vad ska vi göra åt oss?

mrs lucky,
tack snälla du för att du delar med dig.
jag hoppas också att du kommer dit snart.
och att jag gör det.

och tack för de vänliga orden, såna behövs det alltid.

Anna sa...

Låt se här... bilden av dig själv har fastnat i dåtiden? Ditt rätta jag stannade kvar i det förgångna? Precis så kände iaf jag när jag fick cancer och gick upp 20 kg på ett år. Det tog fruktansvärt lång tid för mig att acceptera att jag kommer aldrig se ut som jag gjorde innan. Till en början är det obehagligt för man känner inte igen sig själv. Nu minns jag knappt hur det var förut, så jag lever i nuet, och trånar inte efter det gamla. Så om självdiciplinen brister kanske du får inse att du är väldigt snygg ändå... och köpa nya fabulösa klänningar :)

Joanna sa...

haha anna du har så rätt att jag egentligen skäms.
skäms över min fåfänga.

graviditeten gjorde att jag gick upp 40 kg.
på nio månader.
(trodde ej sådant var möjligt.)
och nu har jag bara gått ner hälften jag ska nog sluta klaga.
för nog måste det vara lättare att gå upp 40 kg av graviditet, än 20 kg av cancer.

tack för orden och peppen.